Guds ord i Muodoslombolo!
Ibland tänker jag på Lennart Malmström. Han var en ordets förkunnare under många år som präst och kyrkoherde i Muodoslombolo. För den som inte känner till denna på många sätt vackra plats så ligger den ca 7 mil söder om Karesuando på gränsen mot Finland. När jag haft gudstjänster där så brukade jag hälsa på Lennart som då var pensionär sedan några år. Där såg jag något som jag aldrig sett någon annanstans. När vi satt och drack kaffe så hoppade katten som gick och strosade ute på gården upp och satt sig på fönsterblecket. Detta var kanske inte så märkvärdigt. Men plötsligt så hoppade en ekorre också dit. Katten blev inte det minsta upprörd över det. Dom nosade på varandra och så satt dom där bredvid varandra och blickade ut över gården och ibland kikade dom in genom fönstret på oss som satt där och fikade. Lennart tyckte inte heller det var så märkvärdigt utan fortsatte att diskutera något kyrkligt och teologiskt ämne på sitt mycket lärda och och trivsamma sätt.
Lennart talade inte om sina egna förtjänster och bedrifter. Dom har jag hört om från annat håll. Han hade gudstjänst varje söndag i Muodoslombolo. Många gånger på finska med sin speciella skånska brytning. I tider av prästbrist gav han sig dessutom av till Junosuando 7 mil bort och till Tärendö 13 mil bort samma dag. Och fanns präster där så hade han annars tid att ha en gudstjänst till i Muodos, eller kanske en begravning. Då kunde man tänka sig att han hade det väldigt lugnt under veckan. Men så var inte fallet. Han har varit kontraktsprost och sedan var han någon slags kyrkbokföringsexpert som åkte runt i hela stiftet och visiterade församlingarna. Och samtidigt hade han en älskad hustru och älskade barn..
Hur gick då detta ihop? Var det bättre kommunikationsmöjligeter med bättre bilar och bättre vägar som gjorde allting enklare? Och beträffande bokföringskontrollerandet så kanske dom hade snabbare digitala system där det snabbt gick att klicka fram all information som behövdes?
Man kan ana att svaret på dessa frågor kan vara nej. Att det gick ihop berodde på egenskaper hos Lennart Malmström. Idag upplever vi präster att vi måste vara lediga minst en helg i månaden. Det förekommer att vi är betydligt mer lediga än så om helgerna. Har man tjänstgjort under helgen så vill man gärna landa några dagar med ledigt under veckan istället. Att ge sig iväg ut på rundresa i stiftet för att kontrollera bokföring är knappast populärt efter en helg fylld av arbete med en högmässa på söndagen och eventuellt något dop på lördag. Vad hade då Lennart Malmström som drivkraft i sitt sätt att hantera sin prästinsats?
Svaret kan vara att han blandade ihop sin tro och livsföring med de löften han gav vid sin prästvigning. Han levde i en hjärtinnerlig relation med sin frälsare Jesus och i en tro på att det inkarnerade Guds ordet skulle förkunnas. I prästvigningen hade han svarat Ja på att han ville förkunna detta Ord. Och detta upplevde han inte som ett tungt ok. Lennart bars av vigningslöftet, han kunde helt enkelt inte göra annat och då fick han kraft och energi till sin livsinsats. Han blev säkert trött fysiskt ibland, men att vara ledig var inte något alternativ. Han delade knappast vår tids uppfattning att man som präst ofta måste vara ledig om helgerna. Mycket ledigt hade troligen givit honom dåligt samvete. Gudstjänst varenda söndag, nattvard, sjukbesök mm var inget arbete, det var ett livselixir. "Kraft till tjänst är tjänstens lön" sjunger vi i psalmen och det är precis vad man faktiskt kan få om man tror och upplever att man faktiskt sysslar med förkunnelse av den livgivande Gudens ord. Blir man trött ska man bara öka takten...
Ibland kan man se teckningar på hur man kan tänka sig paradiset. Lejon och får är bästa vänner. Vi är inte i paradiset under vår tid på jorden. Men kanske kan vi genom vårt sätt att existera i Jesu namn påverka vår omgivning på ett uppbyggligt sätt. Att förmedla en tro på Guds ord, på Jesus som frälsare och Herre bidrar till en atmosfär av frid så att t o m katter och ekorrar blir kompisar...
..och dessa tankar förekommer i huvudet på prästen Mats Nygård..