Frågor och svar-Louise Linder

Hur ser du på ungdomars och yngre vuxnas engagemang i kyrkan? Hur vill du utveckla det engagemanget?
 

Av egen erfarenhet vet jag hur betydelsefullt det var när jag var ung och vår dåvarande biskop i Strängnäs stift kom och var med vid olika samlingar med Kyrkans Ungdom. Jag själv har under många år varit engagerad i kyrkans ungdomsverksamhet som präst vid otaliga konfirmationsläger med olika inriktning.

Jag ser det som en självklarhet att biskopen ska vara en del av stiftets barn och ungdomsarbete. Barnen och ungdomarna är vår framtid och vi har mycket att lära av dem för att vara en kyrka som är relevant i samtiden. Det gäller även äldre ungdomar, till exempel studenter såväl på Gotland som i resten av världen. Därför har jag under såväl min tid som präst och kyrkoherde i Sverige som under mina år i USA säkrat att involvera och engagera till exempel universitetsstudenter i kyrkans verksamhet.

Alla vill känna sig sedda, bidra med just sin kompetens och vara med i en mänsklig gemenskap. Det gäller även unga vuxna. Genom att ta ungdomar på allvar och involvera dem i den del av kyrkans verksamhet som passar dem föds ofta ett intresse att vilja göra mer. Jag tror att ett problem idag är att kyrkan inte tillräckligt ofta frågar ungdomarna. Vill du hjälpa till med detta? Skulle du vilja utveckla detta?

Vi i kyrkan möter så många unga vuxna, inte minst i samband med kyrkliga handlingar. Om vi hela tiden påminner oss om att bjuda in och involvera de unga så är jag övertygad om att de kommer det hända. De kommer komma till kyrkan. En av mina förebilder i bibeln är Paulus och om honom kan vi läsa att han just engagerade människor; unga och vuxna, män och kvinnor. Han trodde på dem och bemyndigade dem och gav dem olika uppdrag. I gudstjänstsammanhang kan det handla om, förutom de vanliga uppgifterna kring textläsning, be böner, servera kaffe, tända ljus, duka altaret, bära kors och ljus etc. Att istället be studenten som läser kommunikation vid högskolan formulera tankar kring söndagens gudstjänst som kan läggas ut på Facebook – är en väg. Att be samma student skapa en grupp kring sig som kan turas om med denna uppgift under terminen – är en annan väg att involvera fler.

Vid kyrkkaffet kan vi sedan prata både om predikan, musiken och tankarna om gudstjänsten och vad vi bär med oss därifrån. Samtidigt kan vi passa på att fråga Och vem som vill hjälpa till med olika aktiviteter under veckan. Vill någon komma med till hospis och stå i korridoren utanför de döendes rum och sjunga fyra sånger? Vem kan hjälpa till att förbereda för en stor konsert i kyrkan? Kan du som student komma till konfirmanderna och berätta om ditt studieval, eller fråga om någon vill ingå i den diakonala besöksgruppen? (Det är bara bra om ungdomar och unga vuxna blandas med äldre människor. Det skapar perspektiv och umgänge mellan generationer).

Vi kan hjälpa varandra att hitta på aktiviteter som involverar unga, aktiviteter som kan berika och fördjupa den verksamhet som redan bedrivs. Detta förhållningssätt, att involvera unga människor ska vi naturligtvis ha med oss in i alla typer av möten. Att konfirmationstiden ska ha en naturlig fortsättning in i ett ungdomsarbete där olika intressen och utvecklingsmöjligheter erbjuds, är en självklarhet.

Jag har varit församlingspräst i snart 30 år och har en enorm erfarenhet av ungdomsarbete och vet att detta förhållningssätt fungerar. Unga människor precis som äldre vill höra till en gemenskap, bidra och känna sig sedda både av människor och av Gud. Men framförallt de nya generationerna idag: ”De vill bli sedda på sitt eget sätt.” 

Ge din syn på olika kulturyttringar i kyrkorummet (musik, konst, teater, film, dans)

Jag är mycket positiv till detta. Om nu medlemsantalet går ned i Svenska Kyrkan måste vi hitta sätt att intressera och inspirera människor att komma tillbaka eller till oss för första gången. Vi måste vara relevanta i vår samtid.

Men kulturyttringar i kyrkan ska inte bara locka de som valt att gå eller aldrig varit där. Kultur i kyrkan uppskattas enormt även av oss troende som redan har ett engagemang. Det finns med andra ord flera viktiga syften till varför kulturen har en given plats i vår kyrka.

En idé jag har praktiserat för att locka besökare till högmässan är att bjuda in gästpredikanter som utifrån sin verksamhet eller livsberättelse delat söndagens tema; Elever från Kungliga baletten har dansat för att tolka bibelberättelserna en söndag i Engelbrektskyrkan; Svenska ambassadören i Washington DC, Björn Lyrvall, predikade en påskdag i Florida kring ”Kristus är uppstånden - från död till liv”; I Kungsholms kyrka bjöd jag in Rabbinen Morton Narrowe att predika över den gammaltestamentliga texten; Sångerskan Louise Hoffsten har predikat och sjungit. Vi satte upp en föreställning i kyrkan ”Jobs Blues” om lidande utifrån Jobs bok kring Jobs berättelse och en kvinnas lidande då hon förlorade sin man och två barn i Tsunamin. Skådespelaren Dan Bratt läste texter och Louise Hoffsten sjöng.

Jag har genomfört så många existentiella samtal med kända skådespelare, musiker och kulturpersonligheter kring livets stora frågor. Många kommer och lyssnar och får möjlighet att själva reflektera kring sina egna frågor. Ibland är det mindre hotfullt att gå via någon annans tankar för att komma in på sina egna. I de kyrkor jag har arbetat i har vi haft olika konstutställningar som har hjälpt oss att reflektera kring just de stora frågorna i livet. Jag har kombinerat konst och musik och till exempel bjudit in konstnärinnan Emilia Linderholm som på Marie bebådelsedag visade sina Maria målningar och sjöng Maria sånger tillsammans med organisten Anna Holm.

Vi har visat Rikard Hoberts filmer om dödssynderna och haft panelsamtal efteråt med skådespelare från filmerna och personer (näringslivspersoner såsom Ericssons dåvarande ordförande Michael Treschow, Mats Qviberg finansman, Malena Ivarsson sexolog är några exempel) som på olika sätt belyser synderna. Ett annat exempel är att vi visat filmen ”En enkel till Antibes” (Rikard Hobert) och diskuterat åldrandet och dess olika sorger och glädjeämnen.

Jag har genomfört mässa men bytt psalmer mot Ted Gärdestads sånger. Detta tema fyllde kyrkorummet i Engelbrektskyrkan en vanlig söndag i oktober. Men är det så att människor ändå väljer att inte komma till kyrkan måste vi skapa ”kyrkorum” där människorna finns. Det kan till exempel vara vid de kulturyttringar som Gotland är så känt för. Där kan vi tillsammans med andra arrangörer vara med som kyrka med kärlekens försoningsbudskap.

Ge din syn på att Svenska kyrkan engagerar sig i den sociala sektorn (förskola, skola, äldreboende, hospis)
Svenska kyrkan ska vara en aktiv samhällsaktör och relevant i sin samtid. Därför ska vi vara en stark resurs för skolor och förskolor vid till exempel kriser av olika slag. Men vi har också en självklar och viktig roll att fylla vid svåra händelser, i Sverige eller världen, som påverkar barnen på olika sätt. Vi kan med vår vana att beröra svåra frågor vara en samtalspartner i det sammanhanget.

Vi kan också vara en resurs när det gäller att fortbilda personal kring etik och människosyn, etiska och existentiella frågor och naturligtvis kristendom. Vi kan i utbildningssyfte bjuda in till Allhelgona, 1 Advent och Påsk och andra kyrkliga helger för att berätta om budskapet. När vi gör det är det bra att kunna använda olika uttrycksformer såsom musik, drama, konst och själva kyrkorummet. Detta är säkert sådana aktiviteter som redan görs av församlingar i stiftet.

När det gäller äldreboenden, hemsjukvård, sjukhuspersonal och hospis har vi som kyrka en stor uppgift att, på samma sätt som i skolans värld, erbjuda oss att finnas med att fortbilda kring de etiska, existentiella och andliga frågorna. Vi har också en viktig uppgift att ordna samtalsgrupper för personalen som oftast drar ett väldigt ”tungt lass” i omvårdnaden av äldre inom äldrevården och patienterna i hemsjukvård och på sjukhus. Vi ska också fortsätta erbjuda äldreboenden att regelbundet genomföra mässa. Vi vet att där kyrkan idag besöker boenden är det ett mycket uppskattat inslag. Att finnas till för enskilda samtal för personal, äldre och deras anhöriga är också det en viktig och stor uppgift.

Med risk för att återigen skriva om det som redan görs kan inte nog betonas vikten av att vara med på sjukhus och hospis. Både för personal, patienter och deras anhöriga är det viktigt att finnas med i de frågor som väcks i samband med sjukdom och död. Kyrkans uppgift där är självklar att med stödsamtal, andakter, bibelsamtal och riter lindra smärta och vägleda genom svårigheter i livet och i dödens närhet.

I San Francisco har jag haft förmånen att få arbeta med ett hospis och blivit ödmjuk inför det fina arbete som bedrivs här. Det doftar alltid nybakat och hemlagad mat från köket. Färska blommor står i alla rum och varje eftermiddag kommer antingen enskilda musiker dit och spelar en stund eller sånggrupper från olika kyrkor. Det kan vara ett sätt att bedriva ekumeniskt arbete och engagera fler frivilliga medarbetare att bilda kvartetter eller sånggrupper som finns med vid gudstjänster, mindre andakter eller bara går dit på bestämda tider och sjunger.

Hur ser du på kyrkans roll i miljöarbetet?
Kyrkan ska vara föregångare och leva efter de riktlinjer som mest sparar på jordens resurser.

Detta kan innebära att vi exempelvis:

  • Gör våra medeltidskyrkor energieffektivare (solceller, byte till LED-lampor mm.) Det kan finansieras genom att söka EU-bidrag.
  • Minska beroendet av fossilt bränsle och istället ställa om till elbilar eller hybrider.
  • Sopsortera
  • Använda mindre papper i verksamheten tex i samband med sammanträden.
  • Flyga mindre och använda den fantastiska teknik som möjliggör för möten via internet.
  • Alltid ha vegetariska alternativ eftersom köttkonsumtionen är en stor miljöbov.

Vi talar ofta om att det är viktigt att kyrkan är relevant – vad lägger du in i det begreppet?
Relevant är ett begrepp som ofta missbrukas och missuppfattas. Jag anser att Svenska kyrkan måste verka i sin samtid för att vara relevant. Att kyrkan är relevant för medlemmar, och övriga samhället, ligger i betraktarens ögon. Det vill säga om vi uppfattas som en kyrka som fyller en funktion och uppfyller ett syfte, eller inte. Vi kan själva anse oss vara relevanta men om omvärlden inte uppfattar oss på samma sätt, måste vi själva säkerställa att människor i, och utanför, vår kyrka ser att vi är betydelsefulla - och att vi gör skillnad. Vi måste förtjäna att uppfattas som relevant.

Eftersom samhället förändras i rasande fart måste vi vara lyhörda för dessa förändringar och arbeta aktivt för att ta plats i människors liv. Det betyder inte att vi ska frångå våra traditioner eller vår tro. Det betyder däremot att vi på många olika sätt kan synliggöra kyrkans möjligheter för reflektion kring de existentiella och andliga frågorna samt att visa att vi är en självklar plats för att utöva vår tro för bön och gudstjänst. Vi kan också i större utsträckning arbeta aktivt i både stift och församlingar för att ta plats i samhällsdebatten, vara en samtalspartner till övriga samhällsfunktioner, näringsliv och organisationer. Gör vi det så verkar vi i vår samtid och blir relevant.

Om du skulle fråga dina medarbetare idag, vad tror du de skulle säga om dig som:
a.        chef
b.        ledare  
c.        medmänniska 
 

a.      Chef
Att jag är tydlig, har ordning och reda, är rättvis, följer regelverk, har hög moral och ser till kyrkans bästa. De skulle nog också säga att jag får mycket gjort, att jag har höga krav på mig själv. Att jag månar om medarbetarnas hälsa och välmående både på arbetsplatsen och privat. Att jag ibland borde rensa i min kalender och tacka nej till en del åtaganden för att få utrymme att hämta kraft.

b.      ledare  
Att jag får med mig människor, att jag får medarbetare att gå åt ett och samma håll mot gemensamma mål, att jag entusiasmerar och får medarbetarna att växa genom eget ansvar och stöttning, att jag säkrar att konflikter, om de uppstår, löses med en gång, att jag skapar ett öppet arbetsklimat med högt i tak.

c.       medmänniska 
Att jag finns till för andra och bryr mig om, att jag har förmåga att vara totalt närvarande, lyssna och hjälpa människor i själslig nöd och svårigheter. Att jag är vänfast och skrattar mycket.

Vad är du mest stolt över under din karriär?
Jag är stolt över att som präst ha fått hjälpa människor till tro och stödja många människor genom svåra kriser i livet.  Dels genom traditionellt församlingsarbete men också genom att ute i samhället fått reflektera kring existentiella, etiska och andliga frågor. Detta har lett till viktiga samtal och möten kring tro och liv.

Hur ser du på religionsdialog? Hur möter du människor från andra trosinriktningar och livskådningar? Har du egen erfarenhet och i så fall hur? 
Jag tycker det är viktigt med dialog eftersom vi lever i en mångreligiös värld. För att vi inom Svenska kyrkan ska kunna verka som en stark kraft i samhället måste vi också kunna möta andra människors erfarenheter av tro.  All religionsdialog förutsätter att vi är väl förankrade i vår egen tro på Jesus Kristus.

Vi kan aldrig tvinga på en annan människa vår tro, men vi kan berätta om den och genom vårt sätt att leva, visa på just vad tron och försoningens djupaste hemlighet betyder för oss personligen. Vilken glädje och fördjupad livsmening och gemenskap med både människor och Gud den ger. Detta är något vi ständigt får uppleva i utlandskyrkan där besökare ofta säger: ”Om det är så här i kyrkan så vill jag också vara med.” Eller i samband med en kyrklig handling eller ungdomsarbete i Sverige när människor just känner att de blir mötta med respekt, kanske får en uppgift och att deras trevande tro tas på allvar. Då vill de också tillhöra kyrkan.

När det gäller olika trosinriktningar inom den kristna kyrkan fokuserar jag alltid på det som förenar oss, tron på Jesus Kristus. Att vi har olika åsikter inom olika frågor ser jag som något naturligt eftersom vi inte är en åsiktsgemenskap utan just en trosgemenskap. Mångfalden berikar och tvingar oss alla till reflektion!

För att möta det ökade behovet av andlighet i samhället anordnade vi i Engelbrekts församling i Stockholm några nattvardsmässor i enhetens tecken. Många människor söker sin andlighet och reser långt ut i världen. Vi ville visa att det går att inom ramen för Svenska kyrkan få, i detta fall, förbön med handpåläggning och välsignelsen i Jesu Kristi namn. Vid dessa mässor kom deltagarna fram till altarringen, eller ljusbäraren, och uttryckte vad de ville ha förbön för och därefter fick de ta emot tyst förbön med handpåläggning, sen följde en vanlig traditionsenlig veckomässordning med svenska psalmer och nattvardsliturgi. Dessa mässor lockade många nya människor till kyrkan som frekvent började besöka församlingens olika aktiviteter.

Jag är engagerad i en svensk insamlingsstiftelse (Monica och Carl-Axel Ekmans insamlingsstiftelse) som arbetar mot kvinnlig könsstympning i staden Garissa i Kenya. I detta sammanhang har jag både haft nytta av mina studier i sexologi (från Karolinska Institutet i Stockholm) och min teologiska kompetens i samtal med imamer och stamledare på plats. Syftet har varit att problematisera kring könsstympning och beskriva vilket livslångt lidande det blir för kvinnorna rent medicinskt med målet att få dem att sluta med dessa övergrepp.

En unik situation råder i vårt stift och på Gotlands landsbygd. På denna lilla ö i Östersjön finns 92 medeltida kyrkor alla byggda före 1350. Alla är i aktivt bruk. Här kan man verkligen tala om "kyrkan mitt i byn". En samlingspunkt i alla socknar. En historisk trygghet. En faktor för en levande landsbygd, måhända. Hur kan kyrkan bidra till en positiv landsbygdsutveckling som kan leda till en god livsmiljö?

Det finns givetvis inget kortfattat svar på den här frågan men mitt enkla svar är att hålla kyrkan just levande, involvera de som bor i församlingen, ge uppgifter så att alla kan hjälpa till med något. Låt varje kyrka hitta sin särskilda profil och sina målgrupper.  Alla församlingar behöver inte göra allt – låt mångfalden blomma! Vi måste vara relevanta både som samfund och som fysisk byggnad. Om människor som bor på landsbygden upplever kyrkan som öppen och inkluderande, med aktiviteter som svarar mot det behov som finns, så kommer människor att både komma till, och uppfatta, kyrkan som betydelsefull och viktig. Genom att säkra en levande kyrka på landsbygden så bekräftar vi också en levande landsbygd.

De kyrkoantikvariska medlen för att hålla kyrkorna vid god vigör har minskat kraftigt under senare år. Med vilken kraft tror du dig kunna hävda de behov som underhållet av de gotländska kyrkorna kräver?

Kyrkobyggnaderna på Gotland är av stort historiskt intresse och jag vet att det finns många som vill bidra till dess bevarande. Jag anser att vi i stift och församlingar ska arbeta mer med insamlingar för att få medel från både privatpersoner, organisationer och företag, lokalt och utomlands som gärna skänker pengar till bevarandet av svenska kyrkor. Vi behöver underlätta möjligheter för dessa att ge. Som biskop är det också viktigt att i det offentliga vara tydlig med vad kyrkan gör och ger och vad kyrkan behöver.

Kyrkorna har inte bara ett historiskt intresse för oss utan ett religiöst – en plats där brödet har brutits och mässan har firats, ett rum dit vi har gått för att ta avsked av nära och kära och burit fram de små till dopet i tacksamhet. Det är viktigt att de förblir levande och brukade rum.

 

I en av de centrala artiklarna i FN:s Barnkonvention stipuleras att barnets bästa skall komma i främsta rummet. Numera krävs en barnkonsekvensanalys av alla beslut i kyrkan. Det är bra men inte tillräckligt. Alla politiska partier tycks idag mekaniskt ropa efter fler poliser för att möta gängkriminalitet och våld i samhället. Ingen tycks analysera varför ungdomar mår dåligt eller glider in i utanförskap. Emerich Roth, överlevare från förintelselägren, hävdar med emfas att Sveriges framtid sitter fem dagar i veckan i skolbänken. Det börjar alltid med barnen.

Frågan är vilken roll kyrkan kan spela för att bidra till att möta en bekymmersam utveckling i samhället?
Kyrkan spelar redan en stor roll genom att vi når många unga människor genom vårt viktiga barn och ungdomsarbete. Där får de unga möta goda vuxna förebilder. Kyrkan ska vara en aktiv del av samhällsdebatten och i samtal med myndigheter och samhällsaktörer visa att vi både är en plats, och har resurser, att bidra till en hållbar samhällsutveckling. Genom att vara en öppen och inkluderande kyrka lägger vi grunden för att bli ett alternativ för unga genom att ta deras frågor och deras längtan efter att tas i anspråk på allvar.  Vi ska erbjuda plats för samtal, trygghet och gemenskap. Vi måste finnas där barnen och ungdomarna är och genom vårt sätt att leva, vara bra förebilder och visa på en levande Gud som bryr sig. Vi, du och jag ska finnas till för barnen och ungdomarna och visa att de är viktiga. En viktig del i en barnkonsekvensanalys är att barnen och ungdomarna tas i anspråk och får meningsfulla uppgifter som de kan växa i. Var och en, ung och gammal har en uppgift i att bygga Guds rike!