Marie Pervik jobbar för Sjukhuskyrkan på Kungälvs sjukhus och är legitimerad psykoterapeut. Maries arbete på sjukhuset kretsar framförallt kring samtal med människor i kris. Samtalen sker både enskilt och i grupp. Även sjukhusets personal bokar in tid för samtal hos henne.
- Samtalen bottnar alla i någon form av kris som den hjälpsökande upplever i sitt liv, säger Marie. Men i övrigt är alla samtal helt olika. Det kan handla om något som man upplevt alldeles nyss eller så kan det handla om en sorg som drabbat någon för trettio år sedan och som först nu manifesterar sig i behovet av att samtala med någon.
Vad är den största utmaningen i ditt jobb?
- Jag tänker att det är en fråga om hur länge vi får vara på plats på sjukhuset, säger Marie. Hon fortsätter: -Svenska kyrkan, som jag i min anställning är en del av, är inte lika självklar idag och jag tror att det handlar om att hela tiden vara relevant. Både för sjukhuset men också för de människor vi möter.
Hur menar du då?
- Jag, eller vi, tror jag har ett annat fokus än vården, vilket gör att mitt arbete blir mer och mer viktigt för både den offentliga vården och för de människor vi hjälper. Där vården fokuserar på att bota genom exempelvis medicinering ligger mitt fokus på
bearbetning och på att hjälpa dem som söker samtalsstöd att förstå sin situation och källan till krisen.
I hennes arbete som psykoterapeut är samtalet ansikte mot ansikte helt avgörande och Marie tar aldrig några samtal via telefon eller skrivna
kanaler. Hon förklarar att det i det fysiska mötet förmedlas så mycket information som man annars helt enkelt går miste om. Till exempel kan man på ett mycket tydligare sätt avläsa reaktioner på det som sägs ansikte mot ansikte. Den som berättar något kan direkt se att mottagaren blir berörd och hen blir bekräftad på ett naturligt sätt, menar Marie.
Statistik visar att vi spenderar i genomsnitt minst två timmar per dag med våra smartphones och att människor mer och mer går över till att samtala digitalt. Jag frågar vad Maries tankar är kring detta?
- När man inte har någon framför sig i sin konversation behöver man inte heller ta ansvar för den andres rektioner på samma sätt. Man blir heller inte varse hur man uppfattas av andra. Detta förhållande, menar Marie, gör att vi blir mer ensamma. Trots att vi kanske har flera konversationer igång via digitala kanaler kan känslan av förståelse från andra människor bli lidande och vi isoleras.
-Jag tror också att vi föder vårt ego när vi inte längre på samma sätt bryr oss om andras reaktioner.
Julen står för dörren och vi kommer in på området julfirande och de många möten ansikte mot ansikte som de flesta då går igenom. Detta trots att man kanske inte alltid har varken tid eller lust.
Har du något tips om hur man ska hantera detta, frågar jag.
- Vi måste bli bättre på att sluta jämföra oss med varandra, säger Marie. Och inte bara när det gäller julen. Ofta jämför vi oss med en bild av en annan människa som inte är komplett. Vi ser bara det som är bra och som visas upp utåt. Jag tror att livet i många stycken handlar om att kämpa med olika saker. Och det gör alla, inte bara jag själv.
Av: Andreas Karlsson