Varför bevarandeplan?

"Utan att ha genomfört en kulturhistorisk inventering av kyrkogården kan det vara svårt att fatta beslut..."

Nedan finner du utdrag från inledningen till boken "Bevarandeplaner för Kyrkogårdar i Säffle pastorat", utgiven 2012, Karin Myhrberg. 

KULTURHISTORISKT INVENTERADE KYRKOGÅRDAR

En kyrkogård kan på många sätt ses som ett lokalt arkiv och en källa till kunskap om människor som levt i en bygd. Deras livsvillkor, samhällets utveckling och olika ideal speglas i allt från begravningsskick till inskriptioner på enskilda gravstenar. Utifrån detta kan kyrkogårdsbesökaren få en upplevelse som väcker tankar och funderingar. Kyrkogården är en ovärderlig kulturmiljö men samtidigt en plats som aktivt brukas och förnyas. Hur ska bevarandet och brukandet kunna gå hand i hand? Kyrkogården ska enligt Kulturminneslagen ”vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas eller förvanskas”. Samtidigt ställs kyrkogårdsförvaltarna ofta inför ekonomiska nedskärningar och rationaliseringar. Utan att ha genomfört en kulturhistorisk inventering av kyrkogården kan det vara svårt att fatta beslut om vad som är viktigt att bevara och om vilka förändringar som kan ske utan att kulturmiljön påverkas negativt. Därför har de 13 kyrkogårdarna i Säffle pastorat inventerats under 2011 och 2012. Arbetet har resulterat i en bevarandeplan för varje kyrkogård samt i att de gravvårdar med högst kulturhistoriskt värde har pekats ut. Inventeringsarbetet och upprättandet av bevarandeplaner har utförts av Karin Myhrberg. Projektet har varit ett av de första i sitt slag i Karlstad stift och i samband med arbetet har antikvarie Maud Forsberg utformat en mall som kan användas i kommande kyrkogårdsinventeringar. Syftet med mallen är att underlätta arbetet och att få fram inventeringar och bevarandeplaner som är enhetligt utformade. Vid urvalet av kulturhistoriskt värdefulla gravvårdar har en referensgrupp medverkat. Gruppen har bestått av Karin Myhrberg, Maud Forsberg, Maria Linder, stiftsingenjör vid Karlstads stift, Per Johansson, begravningsombud och Peter Olausson, universitetslektor i historia. Samtal och vandringar på kyrkogårdarna med lokalhistoriskt kunniga personer har också genomförts. Urvalet av gravvårdar har godkänts av kyrkonämnden i Säffle kyrkliga samfällighet. Både kyrkogårdarna som helhet och ett urval av gravvårdar har inventerats. Svenska kyrkans arbetsgivarorganisations blanketter för kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar och gravplatser har använts. Kyrkogårdarna och gravvårdar har fotograferats. För att förstå och kunna beskriva kyrkogårdarnas historia och utveckling har arkiv- och litteraturstudier gjorts. Arkivstudier har gjorts i kyrkogårdsförvaltningens arkiv, Värmlands Museums topografiska arkiv där Helge Kjellins och Samuel Kaldéns samlingar finns samt i Iwan Schymans artikelsamling på Säffle bibliotek. Även historiska kartor från Lantmäteriet har studerats.

KULTURHISTORISKT VÄRDE

Det kulturhistoriska värdet är inte statiskt och vad som anses vara kulturhistoriskt värdefullt varierar med tiden. Det som i sin samtid anses vara fult eller ointressant kan senare upphöjas till kulturarv. Kulturhistoriskt värde består av flera samverkande delvärden, vilka finns beskrivna i boken Kulturhistorisk värdering av bebyggelse Axel Unnerbäck, och som kortfattat beskrivs nedan. Kyrkogårdar och gravvårdar kan ge information om samhällets historia, både på lokal, regional och nationell nivå. De har då ett samhällshistoriskt och/eller lokalhistoriskt värde. Till exempel kan inskriptioner på gravvårdar berätta vilka näringar som varit vanligt förekommande under olika tider, om specifika händelser eller om byar och gårdar som inte längre finns kvar. Socialhistoriskt värde gränsar ofta till samhällshistoriskt värde, men med fokus på människan i samhället. På kyrkogårdar speglas det sociala livet tydligt, då människor tidigare ofta begravdes på olika delar av kyrkogården beroende på klass och ekonomiska möjligheter att köpa gravplats. Genom inskriptioner kan också män, kvinnor och barns status i samhället under olika perioder avläsas. Personhistoriskt värde kan tillskrivas gravvårdar över kända och intressanta personer. Miljöskapande värde kan tillskrivas gravvårdar som i sig inte har högt kulturhistoriskt värde, men som genom sin placering eller som del i en grupp är viktiga för helhetsmiljön på kyrkogården. Även vegetation, murar, byggnader och andra inslag på en kyrkogård kan ha miljöskapande värde. Gravvårdar som är konstnärligt gestaltade kan tillskrivas konstnärligt värde. Inskriptioner berättar mycket om bygden och människorna som levt där, liksom samhällets utveckling i stort. Vad som står skrivet på en gravvård är ofta typiskt för den tid då den tillkom. På gravvårdar från 1600-1800-talet och genom nästan hela 1900-talet finns många antika och kristna symboler. Idag har dessa symboler till stor del ersatts av dekorer och symboler med konstnärligt värde eller personliga förtecken. I övrigt bör gravvårdar som är tillkomna före mitten av 1800-talet bevaras, eftersom de är hantverksprodukter från tiden före den industriella serietillverkningen av gravvårdar, och eftersom få så pass gamla gravvårdar finns bevarade. Även gravvårdar tillkomna från mitten av 1800-talet till 1930-talet som kan vara hantverksprodukter väl värda att bevara. Gravvårdar kan vara bevarandevärda på grund av materialet som de är utförda i. Alla gravvårdar eller detaljer i gjutjärn bör bevaras, eftersom de berättar om en unik konstruktionsperiod och många gjutjärnsdetaljer redan har försvunnit. Likaså bör gravvårdar i smidesjärn bevaras. Träkors var länge vanligt förekommande på gravar. Få av dessa finns kvar på kyrkogårdarna på grund av materialets förgänglighet. Gravvårdar i lokala material eller hantverk bör bevaras. Tidstypiska gravvårdar kan även pekas ut som kulturhistoriskt värdefulla. Syftet är då att visa på variationen i stil och ideal under olika tider. Dessa gravvårdar visar också tydligt på olika tidsskikt på kyrkogården. På en utvidgning från 1940-talet kan det vara viktigt att bevara gravvårdar från den perioden, medan det i ett kvarter med många gravvårdar från förra sekelskiftet är viktigt att bevara just dessa.

URVAL AV GRAVVÅRDAR

Urvalet av gravvårdar som ska bevaras har baserats på ovan nämnda kulturhistoriska värden, riktlinjer i Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering, bevarande och å0teranvändning av gravanordningar och diskussioner i referensgruppen. I urvalet har det funnits en strävan efter att olika sociala gruppers gravvårdar ska bevaras och efter ett genusperspektiv. Eftersom inventeringar har skett på 13 kyrkogårdar är urvalet av gravvårdar på olika kyrkogårdar också tänkt att komplettera varandra. De kulturhistoriskt värdefulla gravvårdarna delas in i kategorierna ”mycket värdefull” och ”värdefull”, enligt Centrala Gravvårdskommitténs Handbok för kulturhistoriskt inventering, bevarande och återanvändning av gravanordningar. De gravvårdar som klassas som mycket värdefulla ska bevaras när gravrätten återlämnas. De ska inte återanvändas och så långt som möjligt bevaras på ursprunglig plats. De värdefulla gravvårdarna bör bevaras. Förändringar av värdefulla gravvårdar och återupplåtelse av gravplatsen kan ske, så länge det kulturhistoriska värdet inte minskar. Många av de värdefulla gravvårdarna ingår i ett sammanhang som ger dem miljöskapande värde och gör dem viktiga för kyrkogårdens eller ett kvarters karaktär.