Att de båda kyrkorna en gång i tiden har varit sammanbyggda kan man ana av det igenmurade valvet på den nuvarande kyrkans södervägg, bestående av tegel istället för gråsten. Detta är troligen resterna av norrgaveln på den ursprungliga kyrkan som under en tid kan ha fungerat som vapenhus för den nya.
På altarskåpet som är från 1400-talets första hälft syns bara kvinnor på altarskåpsdörrarna. De omger den korsfäste Kristus. Det är troligtvis en rik änka från Väsby gård, Ramborg Kortsdotter, som köpte in altarskåpet från någon av alla de verkstäder i norra Tyskland som till-verkade kyrkliga föremål för export. Skåpet beräknas ha kostat lika mycket som en större lantgård. Ramborgs far var en inflyttad tysk riddare och familjen var mycket förmögen. Troligen har hon också bekostat valvslagningen av kyrkans innertak.
Kvinnan som står högst upp i vit kåpa till höger om den heliga modern är Heliga Birgitta, en av medeltidens märkligaste kvinnor som pilgrimsvandrade till Vadstena, till Compostela och till Rom där hon bodde ända till sin död i väntan på att påven skulle ge henne tillstånd att grunda en egen klosterorden. Sin allra första pilgrimsvandring företog hon till Nidarosdomen, dit de flesta nordiska pilgrimer vandrade. Anledningen ser vi om vi stänger altarskåpet.
På den högra skåpdörrens baksida finns S:t Olof. På motsvarande sida är ärkeängeln Mikael avbildad. S:t Olof är Norges nationalhelgon men han blev snabbt en kultfigur i hela Norden. Hans mor var svenskan Astrid Olofsdotter. Olof föddes 995, och gav sig ut på vikingafärder, precis som Knut den store. I Normandie blev han kristen och sedan försökte han kristna sina egna landsmän, med både fredliga och mer krigslika metoder.
1028 tvingades Olof fly ifrån Norge sedan landet angripits av Knut den Store. Kung Olof flydde genom Sverige och Finland till sin svåger, furst Jaroslav i Kiev. Två år senare landsteg han i Sverige igen och begav sig hem till Norge för att kristna sitt folk, och ta tillbaka sin makt kan man anta. Men Olof och hans män mötte en bondehär som var både mäktigare och starkare. Det berättas i legenden att precis innan Olof stupade kastade han sitt svärd för att be Gud om hjälp. Riktigt vad som hände kan vi förstås inte veta, men platsen blev snart en vallfärdsplats, där det sades inträffa mirakel. Ur den sandbank där man först begravde Olofs kropp sägs en källa ha sprungit fram. Detta är upphovet till alla de S:t Olofskällor som finns runt om i Norden dit människor vallfärdade för att dricka av vattnet som ansågs ge hälsa och kraft. En av dem finns i Frösunda och även till den källan har generationer av unga frösundabor enligt traditionen vallfärdat på midsommarnatten.
Så blev S:t Olof helgonkungen. Nidarosdomen byggdes kring hans grav. Hans reliker förvaras i kyrkan.