Björns sten och det här gamla missionshuset har en viktig sak gemensamt, fastän nästan 800 år skiljer dem åt. Budskapet som predikas är precis detsamma: att det är Guds nåd som allt beror på.
Efter Gustav Vasa och reformationen i Sverige blev kyrkan och staten tillsammans en allt starkare maktfaktor, som styrde det mesta i människors liv. Som en motreaktion växte folkrörelserna fram på 1800-talet. Arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, kvinnorörelsen och väckelserörelsen, alla hade samma mål: demokrati och samarbete mellan människor.
I väckelserörelserna ville man inte längre stå under prästens envälde när det gällde att tolka Bibeln och formulera sin tro. Därför började man träffas till gudstjänster i hemmen. Det var olagligt, eftersom inga sammankomster fick hållas utan präst, enligt det så kallade konventikel-plakatet som hade införts på 1700-talet för att ”slå vakt om enheten i tron” och för att ”bevara stabiliteten i samhället”. Eller helt enkelt för att hålla folket i schack. Brott mot detta mötesförbud kunde ge stränga straff, men väckelserörelsernas folk gav sig inte. På 1860-talet upphävdes konventikelplakatet och man kunde börja samlas fritt.
Snart nog blev hemmen för små för att kunna rymma alla intresserade. Därför byggdes med egna medel särskilda bönehus, så kallade Missionshus. Här hölls gudstjänster och söndagsskola. Syföreningen var en viktig verksamhetsform, liksom sångkören och ungdomsföreningen. När huset skulle byggas hjälptes alla åt, tre familjer gav vardera 100 kronor och andra bidrog med vad de kunde. På så sätt samlade man ihop 800 kronor. 1890 stod så missionshuset färdigt – med tramp-orgel, estrad, kaffekök och allt.
På 1960-talet gick man ihop med Åbybergskyrkans församling i centrala Vallentuna. Idag är huset sålt som privatbostad.
Källa:
Molin, Suzanne, pastor i Åbybergskyrkan.
Nästa stopp är Björns sten. Information finns på Inga-leden, därefter följer Granby och sist Orkesta bygdegård som nås ca 1 km innan Lindholmens station.