”Om de tiger kommer stenarna att ropa”
”Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han förtjänar”.
Björns sten har ropat ut sitt budskap i tusen år. Runstenen står strax nedanför Granby gård i norra Vallentuna. Den är spräckt och medfaren av ålder, väder och vind men buskapet står fast: Det är bara Guds nåd som kan frälsa en människa själ.
Aktuella vandringar finns att se i vandringskalendariet.
Pilgrimsvandringar i Stockholm med kalendarium.
Människor har pilgrimsvandrat i alla tider
Människor har pilgrimsvandrat i alla tider och i alla religioner. Men från att ha handlat om vandringar till heliga mål eller som botgöring för att sona sina synder handlar den nutida pilgrimsrörelsen i Norden om att ge utrymme för sin andliga längtan, att få tid till eftertanke och reflektion.
Medan medlemssiffrorna i frikyrkorna och Svenska kyrkan dalar, blir pilgrimsvandrandet alltmer populärt. Den öppna formen både fysiskt och innehållsmässigt ger utrymme för de existentiella frågorna.
Invigdes 2013
Pilgrim Vallentuna invigdes i augusti 2013 och består av tre uppmärkta leder: Inga-leden som är 19 km lång, Ulfs-leden som är 11 km och Livstens-leden som är 6 km. Alla lederna har namn efter människor som levde i trakten på 1000-talet och som omnämns på runstenar.
Inga var en kraftfull kvinna, som också omnämns på en stor runhäll på Hillersjö på Svartsjölandet. Hällen ligger alldeles intill Hilleshögs kyrka. Inga flyttade från Hillersjö till Snottsta i Markim då hon gifte sig med Ragnfast. Paret fick en son, Gag. Men strax efter sonens födelse dör maken och sedan även sonen. Inga lät rista in sin historia på stenar och hällar som fortfarande finns kvar vid gården bara en kilometer norr om Markims kyrka.
Ulf, som gett namn åt en annan av lederna, är en riktig råbarkad viking. Av stenarna kan vi utläsa att han deltog i tre plundringståg till England. Men vi vet också att han på sin ålderdom lät rista in en av de allra vackraste runstensbönerna till minne av sin gode vän, Ulf i Skålhamra: ”Gud och Guds moder hjälpe hans ande och själ, förläne honom ljus och paradis.”
Livstens minne dammades – bokstavligen - av i början av 1920-talet då några pojkar lekte i skogen och åkte kana på berghällar. Under mossan hittades Livstens ristning där han berättar att han byggt broar till själabot för sig och sin hustru Ingerun och sina söner Jorund, Nikulas och Luden.
Att gå någon av Pilgrim Vallentunas leder är formligen att gå i fotspåren av de första kristna i bygden. De är frimodiga med sin nya tro och tecknar ner den långt innan det finns kyrkor eller ens en tillstymmelse till svensk bibelöversättning.
Natur, kultur och andlighet
Lederna förmedlar både natur, kultur och andlighet. Stigarna och vägarna går genom en kulturbygd som föreslagits till FN:s världsarvslista. Bystrukturen är oförändrad sedan vikingatiden. I dikesrenarna, i hagarna och på de många gravfälten, som tidigare fanns i anslutning till varje gård, växer blåsippor, backsippor, gullvivor, brudbröd, Jungfru Marie nycklar, kattfot, jungfrulin och till och med den av Naturskyddsföreningen rödlistade fältgentiana.
Eftersom en stor del av lederna går på befintlig väg eller skogsväg kan de också brukas av personer som använder rullstol, rollator eller knuffar en barnvagn. Organiserade vandringar för hjulburna, liksom anpassade vandringar för hörselskadade och synskadade kan ordnas efter förfrågan.
För mera information, kontakta:
Majken Öst-Söderlund, pilgrimsutvecklare.
Tfn: 08-511 862 65
Jonas Bodin, pilgrimsdiakon.
Tfn: 08-511 862 24