Saliga losers!

Saligprisningarna i Lukasevangeliet har ett väldigt tydligt perspektiv underifrån. Det är de fattiga som är saliga, inte de rika, inte de mäktiga, inte de resursstarka. Det är människor som lever med uppenbara brister. Och nog finns det en provokation i det även för vår tid. Inte kan väl bristen vara något gott? Inte kan väl den som inte har allt och klarar allt vara glad? Vår tid är så upptagen av perfektion och många unga människor rids av maran att vara perfekta till sitt yttre eller till sin prestation.

Text: Luk 6:20-26

Alla helgons dag är dagen för alla losers! För bristens folk!

Men vänta nu – handlar inte Alla Helgons dag om dem som är förebilder och som har handlat gott?

Hon är ett helgon – säger vi – och menar att den människan inte har några brister, att hon aldrig blir arg och tappar kontrollen.

Ett helgon i den kristna traditionen är inte felfri. Det finns många helgon som nog skulle varit svårt att ha i möblerade rum i vår svenska kontrollerade verklighet. De kan ibland vara bråkiga, därför att de inte ger sig - för Jesu Kristi skull, för människors skull.

Däremot är de förebilder i sin tillit till Gud, i sitt konkreta barmhärtiga handlande i förhållande till andra människor. De är förebilder i sin förtröstan på Guds nåd, på förlåtelsen som grund för livet.  

Saligprisningarna i Lukasevangeliet har ett väldigt tydligt perspektiv underifrån. Det är de fattiga som är saliga, inte de rika, inte de mäktiga, inte de resursstarka. Det är människor som lever med uppenbara brister. Och nog finns det en provokation i det även för vår tid. Inte kan väl bristen vara något gott? Inte kan väl den som inte har allt och klarar allt vara glad? Vår tid är så upptagen av perfektion och många unga människor rids av maran att vara perfekta till sitt yttre eller till sin prestation.

(Däremot hör jag sällan talas om någon i offentligheten som oroar sig för att de inte har gjort tillräckligt med goda gärningar.)

Här finns en vrede i saligprisningarna hos Lukas som handlar om orättvisa och om att se utsatthet, att inte väja, att dela liv och materiella ting med varandra. Tiggarna på våra gator är våra systrar och bröder, vi kan inte köra bort dem, vi måste försvara deras rätt till mänsklig värdighet. Sen kan vi ha åsikter om tiggeriet som metod och de är del av det saliga folket som vi vill tillhöra.

Lukas går hårt åt de rika, och det är ju vi i ett globalt perspektiv. Många människor på vår jord äter sig inte mätta var dag, får inte grundläggande hälsovård, har ingen säng att sova i och barnen får inte gå i skola. Längre fram i bergspredikan, längre fram än vi texten för Alla Helgons dag, så uppmanar han oss att dela med oss av det vi har. I delandet finns en hemlighet gömd, som hör ihop med saligheten.

Utifrån vår materialistiska tid framstår ve-ropen som fullständigt galna. Köpcentra blir större och större, liksom näthandeln som ständigt gör sig påmind, om du har en mobiltelefon du kan peka på eller en tv som du tittar på. Det är som om det inte funnes någon gräns alls för hur mycket vi kan konsumera. Att shoppa är numera ett sätt att umgås, förr hängde tonåringarna vid kiosken, nu shoppar de. Shop til You drop - har ni hört uttrycket? Mätta och belåtna ska vi vara i vår tid. Men är vi det? Och är det verkligen så bra alltid?

Jag tänker på barnen som alltid ska bli underhållna och därmed har svårt att hitta sin skaparlust, för de har aldrig tråkigt, deras törst och längtan får aldrig komma till tals. Den dränks i aktiviteter. Vad händer med eras livslust då? Ve-ropen slår hål på materialism och rikedom, egen mättnad, egen berömmelse och egen lycka som målet och meningen med livet. Vad ger mening och värde i ditt liv? Mitt liv?

Det är så lätt att det skakar och faller ihop som ett korthus. Det ser vi ju flera sorgliga exempel på i samband med metoo#-rörelsen, där grunden inte höll hos en del.

Vad är det som ger dig och mig kraft, uthållighet och hopp? Vad är det som berör vår skam så du och jag kan se den i ögonen?

Jesus säger till oss: Saliga ni som är fattiga, som hungrar: Saliga är alla losers, alla som lever med bristen – vågar vi se oss som det? För det handlar ju om att falla in i Guds famn, att släppa taget om den egna rättfärdigheten, egna fromheten och falla in i Gud.

Salighetens folk är i sin brist sårbara och det är skrämmande. Så mycket i vår tid går ut på att skydda sig. Och det klart att vi inte ska göra dumheter och ändå…

Salighetens folk låter sig vara sårbara för det är där kärleken kan spira, det är där barmhärtigheten börjar gro, det är där inspirationen kan ta nya former. Sårbarheten är Guds väg för vår räddning. Jesus är sårbar för vår skull och just i det vårt hopp och vår styrka.

Vad ger kraft i vår tro? Söker vi synliga tecken i det yttre genom lycka och framgång i det goda som vi sätter upp som mål? Om då vår ansträngning går i stöpet? Vad händer då med vår Gudstro? Blir tider av tvivel på oss själva också tvivel på Gud?

Gud är inte en bättre och vackrare spegelbild av dig och mig – spegelbilden är en avgud, en stum reflex.

Gud är den andra, den totalt annorlunda – som bär genom allt. Guds kärlek är så öppen och stark att den håller för allt. Gud orkar vända på allt, döden, nederlaget i korsfästelsen och också vända på dina och mina katastrofer, allas katastrofer, även metoo#-katastrofer. Därför att Gud är i djupen – det är vår salighet.

Saligprisningarna ger oss en framtid och ett hopp som inte är beroende av att allt, inte ens något, är som det ska för ögonblicket.

Mitt in i det som har gått sönder, när det inte finns något att skryta med talar saligprisningarna och ger oss hopp.

Salighetens folk är på väg – vi är i rörelse, vi är inte färdiga och det är spännande. Vart ska Gud föra oss härnäst? Och ändå finns det mitt i steget vila, mitt i förändringen ro – vi går med Kristus. Vi går inte ensamma, vi är saliga losers på väg till himlen. Amen. 

Lotta Miller/präst