Lunds stift

Prata med oss

Kontakt

Lunds stift Besöksadress: Kraftstorg 12 B, 22350 LUND Postadress: Box 32, 22100 LUND Telefon: +46(46)155500 E-post till Lunds stift

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Astrid fick stöd i sorgegruppen

Sorgen efter en närståendes död kan vara tung att bära på egen hand. Ibland behöver man dela sina tankar och känslor med andra människor. Astrid i Malmö gick med i kyrkans sorgegrupp efter makens död.


─ De hade ordnat det så trevligt med brasa och allt, så det kändes som ett hem när man kom till sorgegruppen. Och så fick man alltid en kram av diakonen eller prästen. Man kände sig speciell, de hade den förmågan, säger Astrid Ringquist från Malmö.

När hennes make gick bort för ett par år sedan fick Astrid reda på att det fanns sorgegrupper i kyrkan, något hon inte känt till tidigare. Att kyrkan erbjöd tid för samtal i grupp om sorg och sorgearbete efter en närståendes död var något nytt. Men hon var nyfiken och anmälde sig och ångrar det inte.

─ Jag hade egentligen inga tankar eller förutfattade meningar om vad det innebar att delta i en sorgegrupp. Men jag tyckte genast om hur det var ordnat. Man fick i förväg reda på hur det var upplagt, när och hur länge vi skulle träffas, innehåll för varje träff och vem som ledde gruppen, det var en präst och en diakon. Som gammal scout uppskattade jag mycket att det var ordning och reda.

Hon bjuder på kaffe ur fina tunna kaffekoppar på fat, med både mjölk och socker, det är trevligt dukat i vardagsrummet, vi äter bullar och kakor medan vi pratar. Astrid bor sedan maken gick bort i en ny lägenhet i ett av Malmös lugnare områden. Det är prydligt och tyst, gatans ljud hörs dämpat, på väggen hänger foton på barnen och barnbarnen.

Astrid och Nils möttes för nästan sextio år sedan i Köpenhamn. Båda var engagerade i KFUK-KFUM scoutrörelse på vardera sidan sundet, Astrid i Köpenhamn och Nils i Malmö. Det blev många båtresor, det unga paret blev kära i varandra, gifte sig och Astrid flyttade över till Sverige. Det gemensamma livet hade börjat, de köpte villa i Limhamn och fick tre barn. Astrid jobbade på danska konsulatet och Nils var revisor och alltid trogen scoutrörelsen. Livet rullade på som det brukar med arbete, familj och fritidsliv och paret fick många år tillsammans innan Nils blev sjuk och gick bort. Två barn och två barnbarn bor idag i Göteborg, en dotter i Köpenhamn och med avstånd och vardagsliv emellan ses de inte så ofta. Det kan bli lite ensamt ibland.

─ Man får en väldig gemenskap genom sorgegruppen. Det var bra för mig att komma ut och se att det inte var bara jag som hade sorg eller bekymmer av annat slag. Istället kunde vi i gruppen tillsammans dela erfarenheter och komma igenom sorgen. Jag lärde mig att inte hänga fast i det som varit.

Man får en väldig gemenskap genom sorgegruppen.

─ Jag hade anknytning till kyrkan sedan tidigare och brukar gå på söndagsgudstjänst men har inte deltagit in någon annan av kyrkans aktiviteter. I sorgegruppen fick jag en väldigt god vän och vi går nu varje vecka till kyrkans torsdagsträffar med väldigt blandat program. Hon och jag går också på varandras kalas, nu senast på mitt i lördags, säger Astrid.

Alla församlingar erbjuder stöd och samtal och många erbjuder även sorgegrupper. En av dem är S:t Andreas kyrka i Malmö. I samband med Allhelgonahelgen brukar de bjuda in till en sorgegrupp som sedan startar efter nyår. Varje år brukar det bli en grupp på sex sju personer som träffas ett antal gånger. Diakonen Aina Hagström är en av de som leder sorgegrupperna sedan några år tillbaka.

Vad är det som är bra med att prata sorg i grupp?
─ Framför allt är det viktigt att kunna möta andra som har varit med om något liknande och befinner sig i en liknande situation. Inte samma, men liknande, säger Aina Hagström.

I samband med Allhelgonagudstjänsten brukar S:t Andreas kyrka avisera sin sorgegrupp eftersom det är många som samlas där och då efter att ha mist någon när under året. Efter nyår brukar alltid en grupp sätta igång. Arbetet är metodiskt.

─ Alla får berätta sin historia, var och en på sitt sätt. Vi pratar om begravningen vid någon träff, om känslor inför högtider och hur sorg kan sätta sig i kroppen som ilska eller skuldkänslor. Vi pratar om hur man går vidare och om ”förnimmelser”, en känsla av att den döde är närvarande en tid efteråt. Det är ganska vanligt, det är bra att lyfta så man inte tror man blivit konstig. Vi arbetar efter en särskild metod. Det finns flera olika metoder inom kyrkan men många arbetar mer eller mindre efter samma modell som vi, säger Aina.

De arbetar alltid två och två, en diakon och en präst. På S:t Andreas träffas de fem gånger med två veckors mellanrum. Några månader därefter har de en återträff. Sammanhanget är viktigt. De sitter i en trevlig sal på Andreasgården i Malmö, tänder ljus och brasa och fikar tillsammans.

Hur hittar folk till er och sorgegruppen?
─ De flesta har vi inte haft kontakt med tidigare. Vi informerar om gruppen vid minnesgudstjänsten eller så berättar prästen i samband med begravningen. Ibland kan det vara en kurator som tipsat att vi har en sorgegrupp. Vi har ju för övrigt ett spektra av verksamheter för olika åldrar och behov, grupper, evenemang och konserter som vi kan erbjuda människor. Det händer ofta att vi vid samtal kan hänvisa till någon av våra grupper, personer som inte varit hos oss tidigare, det är inte ovanligt. När det gäller sorg är det fina med kyrkan att vi har en så lång tradition av stöd vid sorg och sörjande, det är något vi kan. Och sedan kan kyrkan erbjuda gemenskap, säger diakon Aina Hagström.
Andrea Kollmann

Sorgegrupper i Svenska kyrkan
Inom Svenska kyrkan finns lång erfarenhet av att hjälpa människor i sorg och alla församlingar erbjuder stöd i form av samtal eller sorgegrupper för de som behöver det. Sorgegrupperna är små med  5-8 deltagare, som träffas med erfarna ledare. Där finns möjlighet att dela med sig av tankar och känslor till andra som är i samma situation. 

Grupperna är avgiftsfria – verksamheten bekostas av medlemsavgifter. Alla är välkomna oberoende av livsåskådning. I varje församling utöver det finns också möjlighet till enskilda samtal med diakon eller präst. Om du vill gå med i en sorgegrupp eller behöver prata med någon om din sorg kan du kontakta din hemförsamling för att höra vilka alternativ som finns just där du bor. 

Läs mer här om hur Svenska kyrkan kan vara ditt stöd i sorgen