Visitationstal i Ärentuna kyrka, den 24 september 2017

Den 19, 20 och 24 september visiterade kontraktsprost Fredrik Fagerberg Tensta, Lena och Ärentuna församlingar. Här kan du se ett bildspel från visitationen och läsa visitationstalet.

 

Kära församlingsbor, personal, förtroendevalda och ideella medarbetare i Tensta, Lena och Ärentuna församlingar.

Tack för en mycket fin mässa med härlig körsång och musik, bra teater och predikan! Nu har stunden kommit då det är dags att sammanfatta dagarna här hos er och härmed förklarar jag denna visitationsstämma för öppnad.

Endast ett är nödvändigt, det är rubriken på den här söndagen och det är en bra rubrik också för en visitation. Det är just det som det handlar om att se vad som är nödvändigt, att fundera på vad som är rätt prioriteringar. Det finns alltid mer att göra, vi vill alltid lite till, och i mötet med personalen var det väldigt tydligt att ni har en hög ambitionsnivå. Men vi måste också vara rädda om oss, vara kloka så att vi använder våra resurser- både personliga och materiella på ett långsiktigt hållbart sätt. För att knyta till Evas predikan så gäller det hitta balansen mellan utgivande och mottagande, att ta emot för att kunna ge.

Ett stort tack för de här dagarna som har varit mycket spännande och innehållsrika. Vi har mött stor generositet, både när det gäller mat och kaffe vid lämpliga tillfällen och i samtalen där ni frimodigt har delat med er.

Men först något om visitationen som jag ju gör på biskopens uppdrag och som är en påminnelse om att vi är en episkopal kyrka och att vi hör samman i ett större sammanhang, ytterst som en del av den världsvida kyrkan. Därför sker visitationer regelbundet, tidigare vart sjätte år, nu är det lite tätare, vart fjärde år. Senast var det biskop Persenius i november 2012 och dessförinnan dåvarande kontraktsprosten Lars-Ove Sjöstedt i oktober 2006. Visitationen har förberetts av stiftsadjunkt Bengt Danielsson och Mats Lagergren som även varit notarie vid visitationen. Han kommer att sammanfatta intrycken i ett protokoll som är mer utförligt än det jag nu kommer att säga, ett protokoll som kommer att skickas till er för reflektion och fortsatta samtal. Det har även skett en inspektion av kyrkobokföringsinspektör Anders Grape och protokollet från hans besök läggs som en bilaga till visitationsprotokollet.

En visitation innehåller många möten och samtal och det har verkligen ett mycket bra samtalsklimat överallt i pastoratet. Det har återkommit i mötet med personalen, de förtroendevalda och i de ekumeniska samtal vi hade tillsammans med representanter för Equmeniakyrkan. Det har varit öppna och prestigelösa samtal där ni har uttryckt er tacksamhet för allt bra som sker, samtidigt som ni har varit öppna för att saker och ting kan bli bättre och det finns det som är utvecklingsbart och som ni ser som utmaningar. Vi har fört samtal om att bygga nätverk med det omgivande samhället och bygga relationer i församlingarna för bygdens bästa. Samtal har också rört ert speciella sammanhang med tre gamla medeltida kyrkor och socknar som alla ligger en bra bit från tätorterna i Skyttorp, Vattholma och Storvreta. Hur behålla engagemanget på landsbygden och samtidigt satsa på tätorterna? Var rädda om det här samtalsklimatet, det är en mycket bra förutsättning för fortsatt utveckling.

Det är härligt att möta engagemanget i församlingarna och det har det varit så uppfriskande att höra exempel på människor med goda idéer som de är beredda att ta ansvar för att förverkliga och det blir tydligt att församlingens liv bygger på levande stenar. 

Det ena jag tänker på är sommarcaféet vid Tensta kyrka som syföreningen så förtjänstfullt tar hand om. Varje fredag under hela sommaren serveras där hembakt bröd till dem som kommer till kyrkan – från när och fjärran – och jag har förstått att det har blivit en succé. Ett annat exempel som vi fått berättat är från Skyttorp där ett antal familjer samlas för att äta och ha en måltidsgemenskap som har sitt ursprung i gudstjänsten Tacom och lovom. Även här är det enskilda församlingsbor som har tagit initiativ och tar plasts i församlingens lokaler. Jag tror att det här talar om en nödvändighet för kyrkan i framtiden. Att inte bygga på anställda - eller för den delen förtroendevalda – utan att vara öppen för initiativ som får använda de resurser som församlingen har. Det kan leda till att vi får släppa lite på kontrollen men jag är övertygad om att vi vinner mycket mer i slutänden.

Det för över till alla ideella insatser som görs i församlingen och i en mängd olika uppdrag. Tack för allt ni bidrar genom gåvor och resurser! Vi har stött på er volontärer i många olika sammanhang under de här dagarna och jag vill betona ert värde. Goda medarbetare, kloka förtroendevalda, många ideella medarbetare och en visionär och klok kyrkoherde – där har vi receptet på hur man bygger en församling.

Som kontraktsprost har jag ett särskilt ansvar titta på era kyrkor, att se att det är ordning och reda när det gäller inventarier och att det finns utsedda ansvariga som tillsammans med kyrkoherden har ansvar för detta. Rent generellt kan jag säga att ni har fantastiska kyrkor och att det råder en god ordning. Lena kyrka behöver särskild omsorg en tid framöver. Det finns alltid småsaker att peka på, detaljer som kan bli bättre, och där hänvisar jag till visitationsprotokollet. Detsamma gäller för era fina och välskötta kyrkogårdar. På alla tre kyrkogårdarna står ni i begrepp att anlägga askgravlundar och det tror jag är alldeles rätt väg att gå. Det är ett gravskick som möter människors behov idag. Man får en plats att gå till och samtidigt blir det inte en grav som kräver mycket skötsel och kanske skapar dåligt samvete. Inte minst blir det här värdefullt när många flyttar och har långt till sina anhöriga.

I samband med att vi har besökt kyrkorna har vi fört samtal om gudstjänstlivet och när vi ser över en tioårsperiod har ni klarat er relativt bra. Ja, jag vet att det inte är så många i kyrkan när ni samlas till gudstjänst om söndagarna som ni skulle önska men vi vet alla att den kristna seden har förändrats. Det märks i alla församlingar och utifrån det ser ändå ganska bra ut när jag läser den statistik som jag får tillgång till inför en visitation. Det som ni absolut ska ha erkännande för är att ni håller ut och firar gudstjänst varje söndag i alla tre församlingarna. Detta är naturligtvis en grundförutsättning. Om människor ska kunna fira gudstjänst måste det finnas gudstjänster att besöka. De senaste åren har tydligt visat att färre gudstjänster leder till färre gudstjänstbesökare, ibland till och med färre per gudstjänst. Ett oregelbundet och otydligt gudstjänstutbud gör det svårt för den som vill fira gudstjänst. Särskilt gäller det för den som inte går i kyrkan varje söndag, det blir extra hinder ifall man inte är säker på om och när gudstjänsten firas. Så håll ut med det goda arbete ni gör och när det är lite glest i bänkarna får ni påminna er om Jesu ord: ”Ty två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem”.

Ni har en rik verksamhet som ni kan glädja er åt. Ni har bra kontakt med skolan och det ska ni vara rädda om. Inte minst fungerar bibeläventyret väldigt bra och eftersom det är framtaget tillsammans med Skolverket är det från början ett gemensamt projekt mellan kyrkan och skola. Ni har många unga ledare vilket talar för att ert konfirmandarbete är bra, att många vill stanna kvar och hjälpa till talar sitt tydliga språk. Jag tror och hoppas att det leder till att fler väljer att konfirmera sig, det känns som att ni har lägre konfirmandsiffror än ni förtjänar men det finns ändå ett hopp i att det i år är betydligt fler konfirmander. Sedan får vi inte glömma att Vattholma pastorat är en förort med allt vad det innebär när det gäller att konkurrera med den stora staden. För många ungdomar finns också en konkurrens med idrotten, det finns gott om både fotbollsspelare och innebandyspelare och alla träningar tar tid. Kanske går det att fördjupa samarbetet och hitta en modell för fotbolls- eller innebandykonfirmation. Ni har ju gott om ledarresurser att erbjuda helt sådant samarbete.

Den här mandatperioden har inneburit en förändring i organisationen. Från att tidigare haft tre kyrkoråd har ni nu ett kyrkoråd och tre församlingsråd. Under samtalet på tisdagens församlingsafton framkom behov av en tydlig skrivning när det gäller ansvarsfördelningen mellan församlingsråd och kyrkoråd, en delegationsordning helt enkelt. Det tror jag är bra, tydlighet är alltid av godo, men jag vill säga något mer om detta. Som jag ser det har ni församlingsråd som har ett stort mandat och som fungerar väl. Däremot behöver ni fundera vidare på pastoratets roll och när ni i högre grad måste samverka. Församlingarna är själva grunden för kyrkan och det fungerar utmärkt men jag tror ändå att ni skulle vinna på att ibland tänka samman era resurser. Idag är det väldigt tydligt när det gäller konfirmandarbetet och det tror jag alldeles rätt. Ungdomar är flyttbara och för dem är det viktigare gå tillsammans med sina skolkamrater än att konfirmeras i hemförsamlingen. Församlingsgränser betyder inte så mycket för en femtonåring. Men det kan finnas fler områden där ni skulle kunna vinna på en större samverkan. Här har naturligtvis kyrkorådet en nyckelroll men man kan också tänka ett samtal mellan församlingsråden den där ni tittar på det här. Kanske är de gemensamma dagar under året där både personal förtroendevalda träffas rätt forum för ett sådant samtal. Hur ni löser det lämnar jag till er med stort förtroende men jag tror att ni har en del att göra och mycket att vinna på en utökad samverkan i pastoratet.

Mycket har förändrats genom åren, men nu vill jag enligt gammal tradition lämna ordet fritt:

… och för den som har några synpunker, på det jag nu har sagt eller något annat som rör församlingen så går det bra att framföra det nu:

Så vill jag avsluta innan vi skiljs åt och går vidare i det som är vår vardag, liv och verklighet och tillsammans försöker verka för Guds rike i den gudstjänst som pågår i vardagen med att återknyta till ett löfte i dagens GT-text från 5 Mos.4:30 som påminner oss om att vi är bärare och burna: ”Ty Herren din Gud, är en barmhärtig Gud och han ska inte överge dig eller låta dig gå under”.

Gud välsigne er alla i Vattholma pastorat!


Ladda ner visitationstalet (pdf)