Kyrkoherde Anders Grafström och de litterära salongerna i Backens prästgård

I mitten av 1800-talet hålls litterära salonger i Backens prästgård. Där diskuteras konst, kultur och aktuella ämnen.

Anders Abraham Grafström (1790-1870), kyrkoherde i Umeå landsförsamling 1836-1870.

Bakom dem stod kyrkoherde Anders Grafström, ledamot i både Svenska Akademien och Musikaliska Akademien.

1836 blir Anders Grafström utsedd till kyrkoherde i Umeå landsförsamling. Inför flytten till Umeå kommunicerar han med sin vän J A Linder, komminister i landsförsamlingen, om renoveringen av prästgården. Förutom han själv och familjen ska barnens informator och en pastorsadjunkt bo där. I gula förmaket och i sängkammaren vill Anders Grafström ha vackra, franska tapeter. Bord, kakelugnar och tapeter beställer han från Stockholm. Han frågar också J A Linder vem det är som sköter kryddträdgården, eftersom han vill ha en drivbänk till gurkor, och undrar om det går att odla meloner.

Anders Abraham Grafström, född 1790 i Sundsvall, är en bildad och framgångsrik man. Han är poet och historiker, utnämns till kyrkoherde och teologie doktor och blir även ledamot i Svenska Akademien och Musikaliska Akademien. Några av hans dikter är tonsatta av Johan Erik Nordblom. Anders Grafström är dessutom under flera år riksdagsman och verkar för bättre kommunikationer i Norrland. Han är den som får till stånd en regelbunden ångbåtstrafik längs Norrlandskusten.

Under sin tid i Umeå brevväxlar Anders Grafström bland annat med poeten Esaias Tegnér och andra i Svenska akademien. Han fungerar också som folkbildare genom att starta litterära salonger i Backens prästgård. I hemmet i Karlsberg hade han ordnat litterära salonger för den tidens litterära kändisar. De litterära salongerna i backens prästgård besöks bland annat av hans vän Fredrika Bremer.

Till vänster en text av Grafström tonsatt av kompositören Caroline Ridderstolpe.

Källa:
Brev mellan Anders Abraham Grafström och J A Linder, Linders arkiv i Forskningsarkivet vid Umeå universitetsbibliotek
Artikel av Björn Olsson i Årsboken Västerbotten 1986 nr 3