Drömmarnas stad, konflikternas härd och centrum för tre världsreligioner. Vem är modig, läs: korkad, nog att skriva om Jerusalem? Inte jag, löd länge Anita Goldmans inre svar. Det kändes både förmätet och uttjatat. Men en omorienterande skilsmässa och nya relationer med ortodoxa judiska vänner ändrade på saken.
– Min blick på staden skiftade perspektiv. Jag fick bland annat upp ögonen för Jerusalems andliga aspekter. Visst hade jag tidigt sett alla de religiösa människorna, de kan ingen undgå, men då mer som kitsch. Och som reaktionärer, jag såg att de inte bjöd in kvinnorna.
Jerusalem & Jag
Nu vet hon att verkligheten är mer komplex än så. Anita Goldman. Författare och mångårig skildrare av både israelisk kultur och kvinnans roll och ställning. Jerusalem & Jag heter hennes senaste bok.
Och jo, titeln var ett diskussionsämne. Hon behövde övertalas.
– Det låter som om vi två var likvärdiga storheter, haha! Jag är en liten skit i Jerusalem. Och det är alla. Boken innehåller inga storvulna ord om helighet utan utgår tvärtom från den lilla människan i den stora staden.
De första åren var en lycklig tid
Första gången hon anlände till Jerusalem var hon ung. Det var här hon gifte sig. Hon kom direkt från uppväxten i en klassisk stadsmiljö i Göteborg. De inledande åren i staden var en lycklig tid, då hon blev mor, utforskade sig själv och då hon fick en egen trädgård. Någon sådan hade aldrig funnits i föräldrahemmet.
Men snart trängde den större världen på. Vid inmarschen i Libanon 1982 hade Anita Goldman bott i Jerusalem i två år. Det var första gången hon förstod hur djup den ideologiska klyftan var i landet. Hon kastade sig ut i stadens massdemonstrationer och protester.
Förhållandet till den politiska utvecklingen
Slitningen bestod länge. Mellan den vackra byn, den vackra trädgården och det vackra språket – och den politiska verkligheten. Hon lämnade Israel strax före den andra intifadan 2000.
– Jag kände en stor sorg. Boken är bland annat ett sätt att undersöka mitt förhållande till den politiska utvecklingen.
Relationen till staden är dock vital. Dottern bor i Tel Aviv, bara några mil därifrån, och varje vår leder Anita Goldman skrivkurser i ett kloster i Jerusalem.
Kvinnornas berättelse lyfts fram
Med boken vill hon utmana de gängse sentimentaliserande beskrivningarna av staden. Boken inleds med en lärorik lektion i den judiska traditionens rörelse från Gud som möte till Gud som plats, och vidare till Gud som text.
I boken lyfter hon också fram kvinnornas berättelser om Jerusalem.
– Deras röst är mer olydig än männens. Jag vill visa att det finns en marginell röst som aldrig fått vara med i den stora klassiska berättelsen om staden. Den har bara rymt de europeiska och ryska männen. De från Nordafrika, Etiopien eller kvinnorna har inte integrerats.