Mark 2:23-28
Ordning kan vara rätt skönt att ha – på saker och ekonomi t ex. Och samtidigt om det blir för mycket ordning och för lite liv så vet vi alla att det blir dött, stumt och i sin extemaste form ett fängelse som är olidligt. Jesus och hans lärjungar bryter mot ordningen för att de är hungriga. Och de som var noga med att följa lag och ordning blir väldigt upprörda. Så får en inte göra! Den protesten kan vi nog alla känna igen. Oron som inträder när ordningen bryts.
Kommer du ihåg Ove (i Fredrik Backmanns bok "En man som heter Ove") som blir så upprörd för att människorna i hans bostadsrättsförening inte håller sig till ordningen. Hela hans liv handlar om ordningen och så en dag blir ordningen rejält rubbad. Parvanehs man Patrik kör på hans postlåda så den lutar betänkligt. Ove blir arg och kommer utrusande, hans ordning har blivit störd och hans postlåda står på snedden. Ove skriker och är så upprörd. Och då skriker Parvaneh tillbaka, inte oförskämt men också hon upprörd för det som har hänt. Och i det mötet bryts plötsligt Oves ängsliga bevakande av ordningen. Han blir mött och sedd. Det mänskliga går före ordningen, för han har blivit en människa i relation till någon, till Parvaneh.
Lärjungarna har repat ax och stoppat i munnen och så fick en inte göra. Det bröt mot sabbatsordningen. En ordning som hade en god tanke, men som hamnade fel när människan blir borttappad. Jesus säger: Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Och här tänker jag att söndagens evangelietext börjar ställa frågor till oss: Hur är det med våra ordningar? Våra lagar? Är det så att vi också sätter ordningar och regler före människan? Den frågan blir verkligt brännande med de händelser som utspelade sig på Svenska kyrkans läger i norra Skåne. Polisen följde reglerna, utan tvekan. De gjorde inget olagligt. Och ändå vad hände med människan i förhållande till reglerna. Det här är inga enkla frågor. För bryter vi mot alla regler så får vi ett kaos och det är ingen betjänt av. Det mår vi inte bra, inte någon. Samtidigt så har vi gång efter annan genom historien fått ställa frågan till lagar och regler – är detta mänskligt och faktiskt kommit fram till att det är det inte.
Det finns i kristen tro hela tiden ett kritiskt tänkande och ifrågasättande. Kristen tro är inte till för att bekräfta reglerna i sig, utan måste hela tiden ställa frågan: Vad händer med människan? Vart tar barmhärtigheten vägen? Vad händer med den mänskliga nöd som jag möter i andra människor? Och vi måste vara beredda att ta konsekvenserna av vårt handlande och ställningstagande för den andra människan, för det mänskliga, för barmhärtigheten och människovärdet. Det betyder motstånd mot alla ideologier som kränker människans värdighet och värde, som förminskar människan.
Temat för söndagen är "Friheten i Kristus". Det är sommarvinden som tar tag i mitt livs segel och ger mig kraft. Tillhör jag Kristus så är jag fri. Det är många som kan berätta om sin frihet i förhållande till förtryck och bödlar. Dietrich Bonhoeffer, som blev fängslad av Gestapo (och avrättad) för sitt motstånd mot nazismen, han skrev i fängelset en psalm som lyder: "I goda makters underbara omsrog vi väntar lugnt vadhelst oss möter här. Gud är hos oss var afton och var morgon, Guds kärlek genom varje dag oss bär." (Ps i 2000-talet 817 v 2) Dietrich Bonhoeffer var fri förhållande till Gestapo. Hans värde och liv var djupast förankrat i Kristus, inte i Gestapos makt. De kunde inte komma åt honom.
Friheten i Kristus är öppen för både dig och mig. Du och jag får tillhöra Gud och vara burna av Guds kärlek. Vi behöver inte kämpa för att duga, inte hålla regler för att bli godkända eller inte vara vackra för att bli accepterade eller ens så goda som vi vill vara för att bli älskade. Det är friheten i Kristus. Ta emot den och släpp föreställningarna om vad du borde vara, eller hur det borde vara. Lev och älska! Kristus är din och min frihet! Amen/Lotta Miller
Martin Luther skrev: En kristen människan är den friast herre över allting och ingen underdånig (inför Gud). En kristen människa är den tjänstvilligaste tjänare under allting och alla underdånig (inför människorna). Det tål att tänkas på och tala om!