Om Lillhärads kyrka

Lillhärads kyrka ska enligt en sägen ha varit en av de tidiga dopkyrkorna i landet, varifrån den kristna missionen utgick. En bevarad dopfuntsfot från tiden innan mitten av 1200-talet antyder att det åtminstone kan ha funnits en kyrka på platsen tidigare än den som byggdes i slutet av 1200-talet. Namnet Lillhärad, ”det lilla området”, stämmer onekligen. Som en av stiftets minsta och fattigaste har Lillhärads församling emellanåt haft svårt att underhålla sin kyrka. Under 1500- och 1600-talet slapp också prästerna betala skatt eftersom de hade så små inkomster.

1840 ödelades i stort sett hela kyrkan och klockstapeln i en kraftig brand, endast murarna var kvar. När kyrkan återuppfördes valde församlingen att göra den till en mycket liten och anspråkslös byggnad. Men tack vare fina föremål från den då nedlagda Hospitalskyrkan i Västerås, och flera renoveringar, kompenseras kyrkans spartanska yttre med ett utsmyckat harmoniskt kyrkorum.

Låt oxarna bestämma

Lillhärads kyrkas äldsta historia är oklar, men antagligen byggdes den på 1200-talet. Enligt en sägen kunde inte sockenborna enas om en lämplig plats. Därför spände de fast en stock på två tvillingoxar och släppte dem lösa. Där de stannade byggde man kyrkan.

Den förödande branden

Mitt under pågående mässa på långfredagen 1840 bröt en kraftig brand ut i kyrkan efter att en gnista fått taket vid sakristian att fatta eld. När komministern skulle släcka elden visade det sig att brandsprutan inte fungerade som den skulle, och vare sig kyrkan eller klockstapeln gick att rädda. Som tur var skadades ingen i branden och tack vare ett snabbt ingripande från några församlingsbor kunde några ljuskronor och kyrkokistan räddas. Kistan innehöll bland annat silver, bårtäcken och en verklig skatt: en mässhake i sammet från 1400-talet.

Krav från Stockholm

Efter branden ville inte församlingen bygga upp kyrkan igen men myndigheterna i huvudstaden krävde det. På grund av svag ekonomi dröjde det ända fram till 1848 innan bygget kunde komma i gång. Då hade murarna hunnit förfalla men kunde ändå delvis återanvändas.

Lokal arkitekt

Bakom ritningen stod en lokal byggherre, H Petterson från Västerås, vilket var ovanligt. Oftast gick uppdragen att bygga nya kyrkor till arkitekter från huvudstaden. Grundplanen följde i stor utsträckning den tidigare, men den nya kyrkan blev betydligt lägre. Både predikstolen och altaruppsatsen kom från den då nedlagda Hospitalskyrkan i Västerås. Det var landshövding Fredric Ridderstolpe som såg till så att det blev möjligt. 1849 återinvigdes kyrkan av biskopen Gustaf Nibelius.

Senare har två större renoveringar genomförts, klara 1893 respektive 1955. Vid den första byggde man ett vapenhus under läktaren, satte in ny bänkinredning, nytt golv och målade valvet över koret. På 1950-talet behövde kyrkan grundförstärkas med hjälp av betongpålar i marken eftersom den sanka marken orsakat flera skador i byggnaden. Samtidigt passade man på att återställa en del av de förändringar som gjorts 1893 med nya bänkar, nytt golv, nytt altare, ny port och valvens puts ersattes med träpanel.

6 saker du inte får missa

1. Korfönstren
Efter renoveringen på 1950-talet formgav Torsten Hjelm de två stiliserade korfönsterna. De har ett högt konstnärligt värde och är mycket tidtypiska. Det norra återger Julevangeliet och det södra Påskevangeliet.

2. Predikstolen
Predikstolen från 1600-talet satt tidigare i Hospitalskyrkan i Västerås men kom till Lillhärad efter återuppbyggnaden. 1955 togs de ursprungliga färgerna fram och restaurerades och samtidigt målades ett draperi på väggen bakom.

3. Dopfunten
Dopfunten i ek från 1950 är skapad av Erik Sand i Strängnäs. Runt skålen finns Noaks ark och symboler för Fadern, Sonen och Den Helige Ande i form av en hand, ett lamm och en duva.

4. Den gamla dopfunten
Det återstår inte så mycket av det äldsta föremålet i kyrkan, dopfunten i brun sandsten som är tiden innan mitten av 1200-talet. Väder och vind gick hårt åt den under tiden den var placerad utomhus. Ett tag låg den under en av kyrkans stuprännor.

5. Klockstapeln
Redan året efter branden byggde man en ny provisorisk klockstapel. Den byggdes om och utökades 1851 för att kunna rymma två klockor. De nuvarande klockorna är gjutna 1861 respektive 1886.

6. Solbänkarna
Ett av få spår efter den kyrka som brann är skivorna under fönstren på kyrkans utsida. Dessa så kallade solbänkar tillverkades i gjutjärn 1762 och kunde återanvändas till den nya kyrkan.

Text: historiebruket.se