Till tidningen "Örebro – Mitt i livet" har frilansskribenten Gunnar Sundell intervjuat företrädare för de sex nomineringsgrupper som ställer upp i valet till kyrkofullmäktige i Örebro pastorat (intervjuerna gjordes under försommaren). I tidningen, som utkommer fredag 8 september, hittar du utdrag ur intervjuerna. Här, på webben, finns samtliga frågor och svar fördelade på de tre mellanrubrikerna Politik, Kyrkan och Personligt.
Politik
Du är Borgerlig samverkans förstanamn. Vilken lokal fråga kommer du att driva för att få till en förändring?
– Jag brinner för barns och ungdomars villkor och möjligheter. Det måste vara en central plats i vår verksamhet. Vi måste i alla frågor bli ännu bättre på att se, lyssna på och prata med barnen och ungdomarna.
Om vi vänder på det, vilken verksamhet i Örebro pastorat är du stolt över och kommer du att kämpa för att försvara?
– Stadsmissionen, givetvis! Diakonin måste få ta en stor plats och där är Stadsmissionen en viktig del.
Sedan 2000 är kyrkan skild från staten – men inte från partipolitiken. Reflektion kring det?
– Men på sätt och vis, i praktiken, är ändå kyrkan opolitisk. I kyrkopolitiken är själva politiken av underordnad betydelse. Det handlar mer om värderingar och synen på människor än om politisk ideologi. För mig skulle det vara helt främmande att blanda ihop kommunpolitik med kyrkopolitik.
Som kyrkopolitiker har du ett arbetsgivaransvar. Kan du på ett ungefär säga hur många anställda Örebro pastorat har (cirka 300 personer)?
– Haha, jag och mitt korta minne... Vi pratade ju om det här i går. Drygt 200, säger jag. Jaha, 300 anställda, jag tänkte inte på kyrkogårdsförvaltningen.
Medlemstappet gör att Svenska kyrkan måste spara 2,6 miljarder kronor fram till 2030 (en halv miljon kronor om dagen) för att ha ekonomin i balans. Örebro pastorat är inget undantag, hur vill Borgerlig samverkan anpassa ekonomin?
– Redan i vintras, inför budgeten för 2018, sa vi att Örebro pastorat behöver spara fyra miljoner kronor om året under tio år, för att inte ta av sparkapitalet. Det är ju våra barnbarns pengar. Jag tror man kan vinna mycket med vardagsrationaliseringar. Bättre ekonomisk uppföljning är en annan viktig sak. Sist men inte minst, pastoratet är stort med många anställda: genom att hjälpas åt, över gränserna, kan man också spara pengar.
Kyrkan
En färsk prognos (AB Statisticon) förutspår att 2025 är det sista året då Svenska kyrkan har mer än halva befolkningen som medlemmar. Är det en utveckling som går att hejda och bryta, tror du?
– Jag tror det går att bryta trenden, men man måste tänka lite annorlunda. Vårt pågående dopprojekt är ett sådant exempel. Där bjuder vi in nyblivna föräldrar till en enkel dopceremoni, om de så önskar. Jag tror också man kan utveckla konceptet med drop in-dop, för att göra det lättare.
Konfirmandundervisningen är dock en ljusglimt i Örebro pastorat. 2012 konfirmerades 12,3 procent av alla 15-åringar. Har du koll på hur många det var förra året, tack vare satsningen ”Inte som du tror” (16,3 procent)?
– Jag tror det var 16,5 procent. Det är en riktigt lyckad satsning! Återigen visar det hur viktigt det är att lyssna på ungdomarna, höra med dem hur de tänker och känner.
Sedan tio år tillbaka finns ett nätverk i Örebro för religionsdialog, ett lokalt fredsarbete där tro möter tro. Vad tycker du om det?
– Jag är inte så insatt i just det arbetet. Men det lilla jag vet gör att jag tycker det är en väldigt bra och fruktbärande samverkan. Det ger positiva resultat om man tar fasta på det som förenar, inte på det som skiljer.
Svenska kyrkan har fyra grunduppdrag (gudstjänst, undervisning, diakoni och mission). Vilket är viktigast för dig – och varför?
– Ja, GUDM som vi säger... För mig går det inte att lyfta fram något som är viktigare än det andra. Allt hänger ihop, allt är lika viktigt.
Hur ser du på satsningen på Örebro Stadsmission, som startade hösten 2015 för att hjälpa utsatta och hemlösa?
– Det är absolut nödvändigt att vi är med i detta sammanhang. Vi måste inkludera alla, även de mest utsatta som hamnat bredvid av olika anledningar.
Personligt
När blev du kyrkopolitiskt aktiv och varför?
– Haha, vågar jag säga det ... Det var faktiskt 1995, då jag blev ledamot i kyrkorådet, året efter kom jag in i kyrkofullmäktige. I ett svagt ögonblick lovade jag mig själv att sluta när jag blir pensionär, men nu ser det inte ut att bli så ...
När var du i kyrkan senast?
– Med hundvalpen har det blivit lite svårt på sistone, det var nog för en månad sedan. Men nu siktar jag på vallfartsmässan i Riseberga. Det är utomhus, så det är lättare.
Är du som privatperson engagerad i kyrkans arbete?
– Ja, absolut. Jag är ordförande i Edsbergs församling sedan 2005.
Vad betyder Gud för dig?
– Jag har haft ett ganska tufft liv. Om jag inte hade haft Gud att prata med och bråka med, så vet jag inte om jag funnits här i dag. Mitt kyrkliga engagemang bottnar i en stor tacksamhet mot Gud och alla fina kyrkliga företrädare som jag mött i mitt liv.
