Begravningsgudstjänsten
Begravningsgudstjänsten i Svenska kyrkan fungerar som en ritual för avsked. Den kan bli en akt av kärlek till den avlidne. Där kan vi tacka för vad den döde givit oss. Vi kan be om förlåtelse för det som inte blev som vi hoppades och om försoning för det som brustit mellan oss. Prästen lyser frid över den avlidne och överlåter henne i Guds gemenskap och evig frid.
Begravningssamtal
När prästen vet om att det ska bli en begravning tar han eller hon kontakt med de närmast anhöriga för ett samtal. Anhöriga är naturligtvis välkomna att själva ta den första kontakten med prästen. Prästen har tystnadsplikt vad gäller enskild själavård. I samtalet planerar präst och anhöriga tillsammans utformningen av begravningsgudstjänsten. Det finns en begravningsritual som är begravningens stomme, men musik, psalmer, böner och texter går att diskutera och välja tillsammans med prästen. Har den avlidne skriftligt eller muntligt uttryckt önskemål bör de få komma i första rummet.
Begravning och kremering/gravsättning inom en månad
Enligt begravningslagen är den längsta tillåtna tiden mellan dödsfall och begravning och efterföljande kremering eller gravsättning en månad. Anstånd begärs av Skatteverket och kräver särskilda skäl.
Dödsboets ansvar
Dödsboet, det vill säga närmast efterlevande, ansvarar för praktiska förberedelser i samband med begravningen, såsom köp av kista och/eller urna, beställning och betalning av transport från sjukhus till bisättningslokal, annonsering, kistdekoration och blommor, minnesstund och gravsten. För detta ansvar anlitar man oftast en begravningsentreprenör.
Jordbegravning eller kremering
Jordbegravning innebär att kistan sänks ner i jorden och de anhöriga är vanligtvis närvarande. Kremering innebär att kistan med den avlidne bränns och att askan som återstår läggs i en behållare och att den sedan grävs ned. Anhöriga får välja vilket av alternativen det blir. Kanske hade den döde själv ett önskemål.
Välja gravplats
De efterlevande kan välja på vilken kyrkogård eller begravningsplats man vill att graven ska finnas. Den avlidnes hemförsamling har skyldighet att ordna en gravplats medan andra församlingar skall göra det om plats finns.
Ska barn gå med på begravningen?
Det är alltid vårdnadshavarna som tillsammans med barnet avgör om barnet ska vara med vid begravningen. Det är viktigt att vara lyhörd för barns tankar, frågor, oro och nyfikenhet.
Generellt kan man säga att det är bättre att barnen är med, än att de blir lämnade utanför det som föräldrarna upplever. Barnen kan vara med och ta avsked med blommor, teckningar eller på något annat sätt som är naturligt för dem. Prästen kan gärna före begravningsgudstjänsten ta fram barnen, visa dem kistan, och berätta vad som kommer att hända under begravningen.
Läs om ”Stöd för barn & unga i sorg” här.
Vill du förbereda ett barn i din närhet inför en begravning kan ni tillsammans börja med att titta på denna korta film "Farmors begravning i kyrkan".
.jpg?DoProcessing=&w=550)
