Dopgudstjänstens ordning
Dopgudstjänsten följer en särskild ordning, men det finns gott om utrymme att göra den mer personlig.
Vattnet – dopfunten
Dopet är ett av Svenska kyrkans två sakrament, det andra är nattvarden. För att sakramentet skall bli giltigt, det vill säga bärare av det heliga till människan, behövs något konkret som går att se och ta på. I dopet är vattnet det som är konkret, i nattvarden bröd och vin. Vatten är en stark symbol, det kan både ge och ta liv. Vi får i dopet del av Guds kärlek och löfte om att vi aldrig är ensamma. Oavsett vad som händer oss i livet går Gud bredvid.
Vattnet hälls upp i en dopfunt, i en skål. Förr stod dopfunten vid ingången till kyrkan. Detta för att visa att vägen in i kyrkan, in i det som man tänkte var paradiset, gick via dopet, via dopfunten.
Dopklänningen
Dopklänningen är lång, vilket har en symbolisk mening. När vi döps välkomnas vi in i Guds familj. Vi har nu hela livet på oss att växa i tro, erfarenhet och kunskap. Församlingen finns till stöd för den nydöpte och så småningom har vi vid konfirmationen växt i dopklänningen så pass att den är lagom lång. Då har vi fått möjlighet att lära mer, att växa i tro och själva ta ställning.
Dopklänningar finns i många modeller och utföranden. Vill du låna klänning av oss så går det bra.
Ofta är den vit till färgen vilket är uppståndelsens, festens och livets färg. Av tradition döps de flesta små barn i vit dopklänning, men du väljer själv om det passar er, eller om barnet ska ha andra kläder.
Namngivningen
Dopet ger oss inte vårt namn. Vi får våra namn genom en godkänd inskickad blankett till Skattemyndigheten. Därför frågar prästen vid dopet, när det gäller ett spädbarn: Vilket namn har ni givit ert barn? När det gäller en vuxen: Vilket är ditt namn?
Barnets namn är viktigt i dopet för det personliga tilltalet. Namnet uttalas vid dopet som en bekräftelse på att nu kallas just denna person att höra till Guds familj.
Läs mer om namngivning och dop här>>
Handpåläggning
Vid dopet lägger prästen och eventuellt anhöriga/vänner/faddrar en hand på dopkandidatens huvud och prästen ber en bön som handlar om att den som döps sätts in i ett sammanhang där mörkrets krafter inte segrar utan Gud räddar från det onda. Guds kärlek helar det trasiga och mörka i vår värld och den som döps får leva i Guds kärlek, nu och alltid.
Upplyftande av barnet
Prästen lyfter ibland upp barnet. Upplyftandet kan symbolisera uppståndelsen ur dopgravens vatten, från död till liv med Kristus.
Upplyftandet kan också göra välkomnandet tydligt; här är en ny människa, en ny medlem i Guds familj, vi är glada att du finns. Välkommen, lilla barn!
