Vem eller vad styr de val som du gör i livet, de vägval du står inför på livets vandring?

Kvinnan berättade för mig att hon i yngre år känt sig nyfiken på att resa ut i världen som missionär. Men då hade hon hört en röst i sitt inre som sa: Åk hem och städa i skåpen där hemma. Jag vet inte vad det var för en röst hon hörde. Men den provocerar mig. Var det pliktens röst, var det rädslans röst? Var det ödets röst? Jag har svårt att tro att det var längtans och lustens röst?

Jag tror att kvinnan som valde att städa i skåpen hemma var nöjd med sitt val – att satsa på familjen och vara verksam i det sammanhang som var hennes trygghet; där hon hade sina rötter. Hon levde upp till den förväntan som omgivningen hade på henne. Men vad hade hänt om hon varit en kvinna av en annan generation? Där inte plikten, andras förväntningar och de egna förväntningarna på henne att vara husmoderlig var så styrande?

På söndag kommer vi i kyrkorna höra berättas om när Jesus säger till människor som vill följa med honom att de inte får stanna upp. Inte stanna upp för att begrava sina anhöriga, inte säga adjö eller ens blicka tillbaka. Det provocerar mig också. Kan det inte finnas något mittemellan – där man både är mån om sina anhöriga och vågar följa sin sökande längtan? Vad menar Jesus egentligen?

Jag har en tanke. Vad tänker du? Om detta kommer kommande söndag, den 6:e efter Trefaldighet att handla.

Helena Ekhem