Annette Johansson är ny pastorsadjunkt i Länsmansgårdens kyrka. Men hon är inte ny inom Svenska kyrkan – hon har jobbat inom organisationen i över sexton år, först som klockare i Masthuggs församling och därefter som kyrkokamrer i Stenungsunds pastorat.
Nu har hon trätt in på en ny bana. I juni var Annette en av åtta nya präster som under högtidliga former prästvigdes i Domkyrkan i Göteborg.
– Längtan efter det personliga mötet förde mig vidare mot teologistudier och prästyrket. Jag längtade efter mötet med människor och att möjliggöra för människor att möta Gud, genom gudstjänst men också i andra sammanhang.
Annette har fått ett positivt intryck av Länsmansgårdens kyrka:
– Det känns som att jag kommit till ett distrikt där det händer mycket. Det finns en dynamik och Lundby är en stor församling, men man värnar ändå om det lilla distriktet och den lokala kyrkan. Det är viktigt att församlingsborna känner att det är deras kyrka, trots att det är en stor församling.
Vad hoppas du på när det gäller året här i Länsmansgårdens kyrka?
– Jag hoppas på att få träffa nya människor och få vara med och bygga församling. Samt få lite rutin på uppgifter som hör till prästrollen, till exempel kyrkliga handlingar.
Annette tror att hon i prästrollen kommer att ha nytta av sin förmåga att lyssna och förmågan att tänka utanför givna ramar. Hon tycker att kyrkan ibland ska gå lite utanför det som är traditionellt kyrkligt.
– Jag tänker att det finns många olika vägar till Gud. Det kanske inte alltid är de mest teologiska uttrycken som är det viktigaste, utan det handlar om möten – möten mellan människor, som möjliggör möten mellan Gud och människa.
När det gäller möten mellan människor lyfter Annette särskilt fram kyrkans möjlighet att låta olika generationer mötas. Visserligen delar vi även i kyrkan ofta in människor utifrån ålder, men det finns ändå en förväntan om att exempelvis gudstjänsterna ska passa alla åldrar.
Det finns en grupp som Annette tycker att kyrkan borde uppmärksamma mer:
– Jag önskar att man kan erbjuda fler verksamheter eller mötesplatser för dem som är mitt i livet. Då tänker jag på dem som är mitt i livet som inte har barn. För när vi vänder oss till dem som är mitt i livet, i 30-40-årsåldern, så vänder vi oss ofta till dem som föräldrar. Vi har väldigt lite verksamhet för dem som inte har barn. Det är en grupp som vi ofta glömmer bort i kyrkan, upplever jag. Om de gillar att sjunga kan vi erbjuda kör, men inte så mycket annat.
– Jag vill att vi tänker större kring de frågarna, för jag tror att det finns en längtan också hos dem. En längtan efter sammanhang, samhörighet och möten, med människor men också med något som är större än det, som vi kan definiera som Gud.
Pastorsadjunkt – vad innebär det?
Den som har vigts till präst i ett av Svenska kyrkans stift tjänstgör efter prästvigningen som pastorsadjunkt i samma stift under ett års tid. Här kan du läsa mer om hur det går till att bli präst.