Foto: Karolina Braun

"Barn ger glädje och spontanitet"

Nyhet Publicerad

Möt församlingens nye kyrkoherde Mikael Isacson som gärna vill”stretcha sina gummiband” och pröva nya saker. Struktur och tydlighet är viktigt – liksom barnens perspektiv. Och när han vill koppla bort är det släktforskning som gäller.

Kungälv-Ytterby församling har fått en ny ledare i nye kyrkoherden Mikael Isacson. Kan du berätta något om din bakgrund?
– Jag är född i Tuve men uppvuxen i Torslanda. Jag studerade till präst i Uppsala och fortsatte där med en doktorsavhandling parallellt med att jag var präst på somrarna i Åsa. Nu närmast kommer jag som kyrkoherde i Lilla Edet där jag arbetat sedan 2004. Kyrkan fanns inte i hemmet när jag växte upp, men som barn hade jag någon slags insikt om att Gud ändå fanns. Det var under konfirmationstiden som jag började kunna sätta ord på det. Och så småningom upplevde jag Guds kallelse till att bli präst.

Varför sökte du den här tjänsten?
– Återigen, jag kände Guds kallelse till det, i kombination med att jag kände mig ganska klar i Lilla Edet. Jag brukar säga att ”man behöver stretcha sina gummiband” ibland, pröva på sådant man inte vet och ta möjligheterna. Det är också spännande att komma till ett nytt ställe, med delvis annan kyrklig tradition.

En kyrkoherde ska ju leda församlingen. Vad är viktigt för dig i din roll som ledare?
– Jag vill se till att det finns strukturer och tydlighet så att man vet vart man ska och vad man ska göra. Att även vara lyssnande är viktigt. Det finns fyra kyrkor i Kungälv och min uppgift är inte att gå in och peta i detaljer i respektive kyrka. Jag vill ge präster, anställda, ideella och engagerade förutsättningar och frihet att göra ett bra arbete – samtidigt som vi behöver hålla ihop helheten.

Mikael Isacson hälsar på barnen vid Kungälvs kyrka.
Mikael Isacson hälsar på barnen vid Kungälvs kyrka Foto: Karolina Braun

Vad kännetecknar en levande församling för dig?
– Det enkla svaret är nog att där finns engagerade människor med passion för sin kyrka och för gudstjänsten. Finns inte människor blir det väldigt dött.

Hur ska man då få fler att upptäcka och engagera sig i kyrkan?
– Ja, det finns inget patentsvar på det. Jag tror på det uthålliga och långsiktiga arbetet där man hela tiden har fokus på kyrkans kärnfrågor som är att fira gudstjänst, bedriva undervisning, utöva diakoni och mission. Men det är en svår tid att vara kyrka i. Inställningen i Sverige att religion bara är en privatsak gör att det är svårt att låta tron komma till uttryck. Här tror jag det är väldigt positivt för människor att bli tillfrågade om att ta något praktiskt ansvar. Då blir de både uppmärksammande och känner en anledning att också komma till kyrkan.

Jag har hört att barnperspektivet är viktigt för dig. Hur yttrar det sig?
– Jag har fyra döttrar själv som är mellan 8 och 17 år så det kommer sig naturligt. Jag tycker om barn. Barn ger både glädje och spontanitet och det är roligt att predika för barn. Om vi ska prata om en levande församling så tror jag också det är bra att det finns människor i alla åldrar. Barn behöver ha sin plats och sina villkor.

Du bor i Mölndal tillsammans med din familj. Hur ser din fritid ut – om du har någon?
– Familjelivet tar förstås mycket tid och vi har egen villa med trädgård som också tar tid. Men får jag bestämma helt själv så ägnar jag mig antingen åt att läsa eller åt släktforskning. Då kopplar jag bort allt annat. Historia intresserar mig och det är roligt att komma till Kungälv där man kan läsa om historien även i skrift. Men jag har inte hittat några släktband bakåt till Kungälv – och inga präster heller för den delen!

Har du några oväntade talanger?
– Jag vrider och vänder gärna på ord och så kan jag faktiskt stenografera.

...

Text: Karolina Braun. Publicerad i Kyrkobladet nr 2/2017.