Vi behöver hjälpas åt för att klara att möta invånarnas andliga behov

Kommentar till insändaren "Känner oro för arbetsmiljön" publicerad i bland annat ST, 10 januari 2017.

Stiftsstyrelsen driver sedan en tid ett strukturarbete som i flera områden av stiftet innebär förändringar av Svenska kyrkans lokala indelning i församlingar och pastorat. Det är min övertygelse att detta är nödvändig för att behålla kvaliteten på Svenska kyrkans verksamhet i framtiden.

Befolkningsutvecklingen i stort har inte varit positiv i Härnösands stift och här finns många orter som drabbats riktigt hårt av utflyttning. Samtidigt har den andel av invånarna som är medlem i Svenska kyrkan minskat. Hög ålder bland befolkningen och dopsedens tillbakagång innebär att alla prognoser pekar på fortsatt medlemsminskning.

Ändå menar jag att kyrkan har en viktig funktion att fylla i dagens uppskruvade samhällssituation där den existentiella hälsan riskerar att ta stryk. Jag vet också att kyrkans kompetens är efterfrågad vid såväl personliga katastrofer som samhälleliga kriser. Dessutom säger min erfarenhet att människors andliga behov inte minskat.    

Allt detta innebär att vi som arbetar och har ansvar i Svenska kyrkan på alla sätt måste anstränga oss för att visa att kyrkan verkligen kan ha stor betydelse för de människor som lever här i regionen. För att erbjuda gemenskap och framtidstro, för att stötta i sökandet efter mål och mening, för delandet av tron på något som är större än oss själva.  

Ändå menar jag att kyrkan har en viktig funktion att fylla i dagens uppskruvade samhällssituation där den existentiella hälsan riskerar att ta stryk.

Eva Nordung Byström

För att vi ska klara det krävs att Svenska kyrkans resurser fördelas så att mesta möjliga går till det som är församlingens grundläggande uppgift. Vi behöver utveckla gudstjänstlivet, vi behöver säkra vår uppskattade barn- och ungdomsverksamhet, vi behöver stärka vårt viktiga sociala arbete, vi behöver bli bättre på att synliggöra vårt kristna budskap i lokalsamhället.

Därför menar jag att det strukturarbete som initierats av stiftsstyrelsen och som syftar till att församlingarna solidariskt delar på resurserna är så nödvändigt. I dagsläget berörs Svenska kyrkans församlingar i sex kommuner av förändringsarbetet. Stiftsstyrelsen har beslutat att dessa församlingar ska samverka kommunvis och att sex nya pastorat bildas för detta. Pastoratet har ansvar för ekonomi, administration, fastighetsförvaltning och annat resurskrävande. Verksamheten som riktas till medlemmar och andra bedrivs i varje församling som ska kunna behålla sin lokala identitet.

De berörda församlingarnas kyrkofullmäktigen har intagit olika ståndpunkter till de nya pastoraten. Några har varit negativa till stiftsstyrelsens beslut. Andra har varit positiva. I flera församlingar förordades att de nya pastoraten skulle vara ännu större och sträcka sig över mer än en kommun.

I Härnösands stift finns många små församlingar med ett fåtal anställda och mycket begränsad ekonomi. Kyrkans akademikerförbund lyfter fram en stark oro över att arbetsmiljö, lokal förankring och arbetsglädje ska påverkas negativt av att personal och förtroendevalda ingår i ett större sammanhang än tidigare. Här menar jag att det lokala ledarskapet har en avgörande betydelse.

Flera liknande indelningsförändringar som gjorts tidigare har lyckats mycket bra. Men det finns också exempel där det varit svårt att få den nya organisationen att fungera tillfredställande. Bildandet av nya pastorat inte är enkelt och kan inte göras lättvindigt. Just därför har stiftsstyrelsen tillsatt personella och ekonomiska resurser för att bistå och stötta berörda församlingar under förändringsarbetet.

Biskop Eva Nordung Byström,
ordförande i stiftsstyrelsen