Västermalms församling

Prata med oss

Kontakt

Västermalms församling Besöksadress: Arbetargatan 21, 11245 STOCKHOLM Postadress: Box 49019, 10028 STOCKHOLM Telefon: +46(8)6504900 E-post till Västermalms församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Till innehållet

Sommarkrönika

Jan Olov Fors om rekreation, reformation och tunna ställen


Juni natt blir aldrig av,
liknar mest en daggig dag.
Slöjlikt lyfter sig
dess skymning
och bärs bort på ljusa hav.

Så avslutar Harry Martinsson sin dikt ”Juninatten”. Det jag uppskattar mest på sommaren, nästan mer än soliga och varma dagar, är ljumma och ljusa kvällar. Då möjlighet finns till att blicka ut över den spegelblanka Riddarfjärden eller sitta på en uteservering och umgås med goda vänner.

Rekreation
Sommaren är för de flesta av oss en tid då vi får mer tid att vara lediga och göra sådant som vi vanligt fall inte hinner med.

Vi behöver få tillfälle till att då och då stanna upp, vila och hinna ikapp oss själva. Själva ordet rekreation betyder ”återskapelse”. Det finns olika saker som kan få oss att känna oss återskapade och rekreerade, till exempel genom att göra en efterlängtad resa, bada i havet, sjunka ner i en god bok eller avsluta dagen med en vacker kvällskonsert.

I boken ”Kristendomens hjärta” tar den amerikanske teologen Marcus J. Borg upp ett begrepp som hör hemma i den keltiska formen av kristen tro: ”tunna ställen” (thin places).

Tunna ställen
”Tunna ställen” är platser eller tillfällen då Gud känns nära och närvarande. Det är då två skikt av verkligheten möts – vår verklighet och Guds verklighet korsar varandra, vi upplever att Gud finns överallt runtomkring oss och inom oss själva. Inom keltisk kristendom betonas särskilt möjligheten till att hitta ”tunna ställen” i naturen. Det är platser i naturen som berör och där samhörighet upplevs med allt levande.

”Tunna ställen” kan också vara när vi tar del av konst, poesi eller musik. Det kan upplevas när vi talar på djupet med en annan människa eller vid bön och gudstjänst.

Reformation
I år har reformationen och att det är 500 år sedan Martin Luther offentliggjorde sina teser uppmärksammats i våra kyrkor. Det är framför allt två huvudfrågor som varit i fokus: Vad hos Luther och i den lutherska traditionen är värt att fira och vad måste vi göra oss av med? Vilka frågor är idag viktiga och centrala för oss som vill förändra och bidra till en fortgående reformation?

För den som med fantasins hjälp vill förflytta sig till tiden för reformationen och dess omvälvande händelser rekommenderas ”Mikael Ludenfot” av den finländske författaren Mika Waltari. I den får vi följa djäknen Mikael, med ett något skamfilat anseende, på hans resa och äventyr i 1500-talets Europa.
Betydelsefullt för Luther blev hans upptäckt att i Nya testamentet, särskilt i Romar- och Galaterbreven, tydliggörs att Gud älskar oss människor av nåd (sola gratia).

Länge hade Luther kämpat med bilden av en dömande och krävande Gud, som aldrig tycktes vara nöjd. Erfarenheten av nåden blev för honom en befriande upplevelse av att vara accepterad och älskad av Gud.

Älskad och accepterad
Många av oss känner att vi inte riktigt duger hur mycket vi än presterar och gör. Liksom för Luther kan nåden få oss att känna att vi är älskade och accepterade för dem vi är och just den upplevelsen kan ge oss kraft att orka ta itu med det som vi ser behöver reformeras och förändras i samhället, kyrkan och i det egna livet.

Jag avslutar min sommarkrönika med några rader ur Elisabet Hermodssons dikt ”Vakna först i sommartid”:

Somna från allt
mänskogräl
bort från hat som splittrar
vakna med en sommarsjäl
och ett skratt som glittrar.

Med en önskan om en skön sommar med tid för rekreation och reformation samt möjlighet att återvända till eller att upptäcka nya tunna ställen!

Jan Olov Fors, präst i Västermalms församling

 

Lästips:

Dikten ”Juninatten”  av Harry Martinsson.

Dikten ”Vakna först i sommartid” av Elisabet Hermodsson.

”Kristendomens hjärta: att återupptäcka den kristna tron och leva ett helhjärtat liv” av Marcus J. Borg.

”Mikael Ludenfot” av Mika Waltari.