Dopet – som väg, konflikt och rensning

– Dopet pågår genom hela vårt liv, det är inte en avslutad historia, det är en väg som är både innebär både nåd och utmaning, både konflikt och frid. I dopet kan vi förstå vårt liv.

Text: Matt 3:11-12

Väg
När någon av oss försöker vara den andras stöd och hopp
Eller någon försöker lösa en konflikt eller stödja en människa i kris,

– är det nog inte många av oss som tänker på dopet.

Och ändå är det just dopets verklighet vi lever i.
Det är dopets väg vi går hela tiden.

Genom död till liv, från förstörelse till uppståndelse i vardagen – det är vår väg och vårt hopp.   
Nu är vi inne i Trefaldighetstiden – efter mystikens och treenighetens firande kommer växtens tid, om kristet liv i vardagen.

Kristus kallar oss till ett dopets liv – där vi ser både på världen, våra medmänniskor och oss själva utifrån död och uppståndelse till nytt liv.

Varje dag ska det onda dö i oss och en ny människa uppstå. Det är en ständig process. Något behöver brytas ner för att ge plats åt det nya.

Några av oss behöver dö från vår självtillräcklighet, andra från vår tro att vi ingenting kan göra, och de flesta av oss från vår självupptagenhet.

Vår tid behöver dö från överkonsumtion och rått effektivitetstänkande, från miljömissbruk och en människosyn kall som is och mycket annat.

Dopets verklighet finns där och den som vill följa Kristus gör sig beredd att ”dö” i någon mening från det som hindrar det nya livet att växa fram. Den som bär sitt kors, går igenom sitt elddop lever med Kristus mitt i mörkret.

Konflikt
Ofta döper vi barn och då känner föräldrar och omgivning en sådan glädje och tacksamhet. Barnet blir upptaget i kyrkan och bejakad av alla. Det känns för det mest inte alls konfliktfyllt, snarare idylliskt. Dopet rymmer något mer. Och gör inte idyll av verkligheten.

Det egentliga dopet – generaldopet är Jesu död på korset och på tredje dagen uppstånden igen.
Han har trängt igenom den dödens trånga passage som vi alla måste igenom för att vi ska få liv genom honom.
Jesu död och sedan uppståndelse är livsförnyelse på dödens territorium, på ondskans och förstörelsens maktområde. Det är inte konfliktfritt.

Ondskan är aldrig neutral i förhållande till försök att stoppa den och bygga liv igen.
Det finns många nyheter i våra dagstidningar som handlar om hur människor som redan har små resurser blir utsatta för ännu större svårigheter både i vårt eget land och i världen.

Samtidigt tycks det aldrig ha funnits så många med sådana enorma förmögenheter som nu – inte bara mångmiljonärer utan miljardärer.
Dessutom är en hel del av pengarna förtjänade genom spekulation och beräkning inte genom att man har gett någon annan människa tillfälle till arbete och inkomst.

Att då leva i frid och frånvaro av konflikter blir synd, själva passiviteten är synd inför det som bryter ner människors liv och hopp.

Jag tror att dopets liv utmanar oss i våra invanda mönster. Jag tror inte det är en kristen människas uppgift att bara infoga sig i systemet utan att fråga efter livgivande handlingar och strukturer, samhällsformer. Att hålla distans till vår tids livsmönster blir en nödvändighet.
Hur ska vi göra det?

Rensning
Johannes Döparen var säkert inte en person för de fina salongerna i Jerusalem. Hans ord är tuffa, tydliga och vassa.
Omvänd er och visa konsekvens i ert sätt att leva.
Här måste rensas och slängas mycket – elden måste förtära allt ont.

Här räcker det inte med ord, här måste till handling.

Han skräder inte orden och kallar tidigare i texten fariséerna och sadducéerna för huggormsyngel.
Han har ett klart domsperspektiv i sitt tal. Hans kärvhet behövdes och jag tror att kärvheten behövs även i vår tid.

Jag minns när en äldre vän sa till mig rätt så bryskt: lämna det där – det leder ingenstans. Det var kärvt och kärleksfullt av henne. Det gav möjlighet till nytt liv för mig.

Vi ska inte odla bitterhet och hat. Det är Jesus väldigt tydlig med. Självupptagenhetens fälla faller vi ofta i, i vår tid. Det är som om vi fanns alldeles själva i världen och resten är till för att fylla mitt liv.  Jesus pekar hela tiden på den andra människan. Ingen människa är en ö .

John Donne 1700-talspoeten skrev: “No man is an island entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main; if a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as any manner of thy friends or of thine own were; any man's death diminishes me, because I am involved in mankind. And therefore never send to know for whom
the bell tolls; it tolls for thee. “  (Svensk översättning: Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.)

Will Freeman lever ett bekvämt liv utan ansvar och helt utifrån sina egna behov. Ska han liknas vid en ö – så är han Ibiza. Så en dag kliver Marcus 12 år över hans tröskel och stör hans ordnade tillvaro. Marcus är en ovanlig kille som får kämpa många saker i livet – mobbing och en deprimerad mamma. Först är Will helt likgiltig, men sedan inser han att det är roligt att ge. Och till sist inser han, när det han hoppades på gått i kras, att Marcus är den enda viktiga personen i hans liv och han är beredd att utsätta sig för skam för Marcus skull. Filmen ”Om en pojke” avslutas med att han inser att alla människor måste hänga samman som öar hänger samman under vattnet i en skärgård.  Will behövde dö från sin självupptagenhet och egoism för att hitta livet.

Jag tror att flera med mig har erfarenhet av att ha genomgått ekluten och efteråt kunnat se att det var bra för min växt och mognad som människa. En människa som aldrig mött någon form av motstånd tvingas aldrig ner på djupet vare sig till sitt eget mörker eller till kärleken.

Hur dopets väg går för dig och mig är inte självklart. Jag tror att vi behöver en ständig omtolkning av vad det innebär att gå dopets väg därför att dopets väg alltid handlar om liv. Den måste formas efter nästan och situationen. Även Johannes döparen behöver ändra kurs, Jesus är Messias men kanske inte riktigt som han tänkt sig. Jesus rider in i Jerusalem men inte till palatset utan till Golgata. Det är inte kronan av guld utan av törne. Inte maktens uttryck utan nådens. Det gäller för Johannes liksom för dig och mig.

Amen.

Vänliga hälsningar/Lotta Miller
Präst