Foto: Ulrica Robsarve

Yvonnes yrkesresa har varit lång och brokig

Söndagen den 11 juni vigs hon till präst i Storkyrkan av biskop Eva Brunne. Yvonne Iversen har en bakgrund inom teatern.

Hur och när bestämde du dig för att bli präst?

Det var en lång och brokig resa innan jag bestämde mig helt. Började läsa 2009. Jag har bott på olika ställen runt i jorden, USA, Thailand och landade i Spanien där jag träffade en präst som sa till mig att börja läsa teologi. Är manusförfattare och regissör i grunden med många teaterpjäser bakom mig. Jag hoppas att kunna ta med mina pjäser in i kyrkan och att vara präst i samhället idag.

Vad ser du mest fram emot med ditt nya jobb?

Att äntligen få hålla alla kyrkliga handlingar såsom dop, vigsel och begravning. Att få vara närvarande i möten med människor i både sorg och i glädje. Att få var del av en plattform där människor får vara och söka äkthet och sammanhang. Att få fortsätta resan med Luthers och Jesus berättelser i bagaget.                   

Har din bild av yrket förändrats under utbildningens gång?

Förståelsen för prästyrket har djupnat och uppgiften är bredare än jag från början hade tänkt mig.

Vad ser du som den största utmaningen?

En utmaning är att räcka till yrkesmässigt. Att få livet att gå ihop och att samtidigt vara i stunden i möten med människor.

Vad är den vanligaste kommentaren du fått om ditt yrkesval?

Många har en försoffad bild av hur en präst skall vara. Tråkig, ber hela tiden och så vidare. De blir positivt överraskade när de hör att jag skall bli präst.

Hur ska du fira?

Mottagning på Stora Essingen. Har fått väldigt mycket stöd och stöttning av alla dessa fina vänner och familj. Utan dem hade inte resan varit lika lätt. Hoppas jag kan förmedla till dem hur tacksam jag är.