Guds Ande berör och skapar samhörighet över våra gränser.
Då kan saker hända som vi inte kunde föreställa oss eller tänka oss att vi skulle vara med om.
Då kan det komma välsignelse från ett håll
vi aldrig kunde tro skulle tillföra oss något gott.
Jag vet inte om du såg regnbågsflaggan 20-21 maj i Lund? Den står för mångfald och mänskliga rättigheter för alla oavsett kön och sexuell orientering. Det var Pride-fest – stolt i Lund. HBTQ Mångfalden av mänsklig kärlek och mänskliga uttryck stod i centrum. SKUL – Svenska kyrkans unga i Lunds stift var där tillsammans med många andra.
En av mina vänner som mot sin vana, gick till kyrkan på julafton ute på skånska slätten, blev förvånad, kyrkan var full av folk från olika delar av världen! Den världsvida kyrkan rymdes i den lilla kyrkan!
Pingstens under handlar om mångfalden, olikheten som en tillgång. Människorna som har samlats för att lyssna kommer från många olika delar av världen och de hör var och en sitt modersmål talas.
Lärjungarna talar inte esperanto eller förväntar sig att alla kan förstå engelska. Var och en blir tilltalad på sitt eget språk, på sitt eget livs språk. De har olika kulturell bakgrund, olika livshistorier och ser med säkerhet olika ut.
Det är inget hinder, nej, olikheten är en tillgång för gemenskapen när den heliga Ande är igång.
Pingstens under är inte en fråga om begripa och fatta, utan det handlar om att förstå, att bli berörd. Det händer något med dem som lyssnar och med lärjungarna som talar. Gemenskapen blir ny och annorlunda. Världen vidgas och Guds storhet och under blir synligt för dem alla som är där och de ser på varandra med nya ögon.
Folket som lyssnar är förundrade, hur kan folk från Galiléen säga något som berör oss andra? Kan det verkligen komma något gott därifrån? De har inget gott rykte lärjungarna, för att de är galiléer. Det vet man ju hur sådana är! (Känns det igen?)
Men när Guds Ande kommer då rensas deras tankar och deras ögon öppnas – det är något viktigt som galiléerna har att komma med. Plötsligt är deras ursprung inte ett hinder utan gemenskapen uppstår mellan människor av olika identitet och kultur. Guds Ande berör och skapar samhörighet över våra gränser. Och då kan saker hända som vi inte kunde föreställa oss eller tänka oss att vi skulle vara med om. Då kan det komma välsignelse från ett håll vi aldrig kunde tro skulle tillföra oss något gott.
Det pågick en judisk högtid när den första pingsten inträffade – det judiska folket firade att Jahve hade gett dem lagen och därmed gått i förbund med Israels folk, 50 dagar efter Pesach. De firade gemenskapen med Gud och med varandra. Lagens mening är ju förbundet mellan Gud och folket. Lagen är uttryck för Guds kärlek till sitt folk.
Och så kommer den Heliga Ande som Jesus hade lovat lärjungarna i samband med sin död och sin uppståndelse – och Guds kärlek och kraft flödar över för alla dem som är med.
Den Heliga Ande beskrivs i bibeln med ord som vind, eld och andedräkt – ord som tar fasta på att Anden inte är kontrollerbar, gripbar eller förutsägbar. Anden far vart den vill…
Den Heliga Ande vidgar horisonten – nu handlar det inte längre om en etnisk grupp, det handlar om alla folk, om alla människor. På kyrkans födelsedag sprängs gränserna och samhörighet uppstår mellan dem som inte känner varandra och inte talar samma språk, som inte har samma kultur.
Industrialismen lärde oss att det blir billigare att tillverka saker om vi kan göra många likadana på ett effektivt sätt. Och vi har fått många bra saker ut av det – t ex tvättmaskinen som de flesta av oss har tillgång till och råd att använda, för att den massproduceras – och som besparar oss mycket hårt arbete. Rädslan för det främmande kan också få oss att avvisa det och dem vi inte känner igen.
Men risken finns att vi tror att alla människor är/ eller borde vara likadana och vi alla har samma behov och färdigheter. Att alla ska göra likadant, kunna utföra samma saker och vara lika. Och det leder oss så fel – inte till gemenskap utan till uteslutning, till en kall människosyn där de som avviker inte får plats, inte anses tillföra något. En människosyn som föraktar svagheten och den som avviker från det som kallas normalitet. Och det är inte Guds mening med skapelsen av människan.
Här går Guds Ande på tvärs mot likriktningen och öppnar dörren för en gemenskap som bejakar olikheten, ja t o m behöver den.
Därför att Anden och Skaparen är en och den samma.
Vi är skapade till Guds avbild, var och en av oss är en skärva i en mosaik som avspeglar Guds väsen. Om vi alla vore lika skulle vi missa Guds mening med våra liv, därför att med varje människas bidrag får vi ytterligare en glimt av Guds väsen. Gud är skapare och vi är alla original, ingen är kopia.
Babels torn, som handlar om hur folket bygger så höga torn att de inte förstår varandra, handlar om girigheten som får oss att tappa gemenskapen, högmodigheten som får oss att förakta den som inte är som jag. Anden för oss i en annan riktning – generositeten och öppenheten. En längtan efter verkliga möten, inte efter likhet.
Vad är dina egna erfarenheter av att Gud bryter ner det som hindrar gemenskapen?
Folk blir förvirrade när Anden kommer. Allting är inte lugn och ro, det är inte som vanligt. Grundvalarna skakar och då vet både du och jag att det inte är så enkelt. Det kan hjälpa oss att bära vår förvirring, att det kanske inte är det värsta som händer när livet förändras, att det finns något nytt som väntar.
Det är lätt att tänka att med den Heliga Ande så löses våra problem, men kanske det är så att Anden skapar nya problem och utmaningar. Anden är både vår advokat, vår förespråkare, vår provokatör och vår tröstare. – därför att med den Heliga Ande är vi inte längre bara ett jag, utan ett vi – det finns en samhörighet som Anden skapar och utmanar oss att vara del av.
Vi har ett budskap att berätta, barmhärtighet att dela och kärlek att sprida.
Det handlar alltid om ett vi, om att skapa en större gemenskap, om en inkluderande och välkomnande gemenskap grundad i kärlek. En gemenskap som inte grundas på nationalitet eller etnicitet, utan på Kristus. En gemenskap som är världsvid och mångfacetterad. Olikheten är en tillgång för kyrkan.
Anden kommer med förändring. En del av den välkomnar vi enkelt, annat inte, men det handlar alltid om riktning där medmänniskans nöd står i centrum. Ibland kan världens nöd vara så stor och Guds återskapelse kännas så långt borta, då griper den Heliga Ande in och ger röst åt vår djupaste nöd.
Kristen tro handlar inte om vad vi bör och inte bör göra, eller om att vara trevlig i allmänhet. Det handlar om att avtäcka skapelsens skönhet, att delta i Guds skapande genom att leva, älska och vara. Kristen tro handlar om att låta oss beröras av smärta och lidande i världen och att arbeta och leva en förändring till nytt liv, en ny gemenskap. Och som Desmond Tutu ofta säger om kyrkans uppgift: "By himself, God won't; by ourselves, we can't; but together with God, we can!"Amen.
/Lotta Miller, präst