Foto: Maria Lundström

Tre generationer med samma yrkesval: Tryggt och fritt att jobba i kyrkans skog

I tre generationer har familjen Nilsson haft skogen som sin näring. Bland susande trädkronor har de funnit bästa tänkbara arbetsplats. - Att jobba för kyrkan är tryggt och något vi sätter värde på, berättar far och son Ronny och Stefan Nilsson.

Håll utkik efter en vit pick-up! Det är beskedet denna blåsiga men soliga morgon. Några timmar senare ses vi vid Skåneporten i Örkelljunga för ett samtal om skogen och om kyrkan som förvaltare. De som mött upp är Ronny Nilsson med sonen Stefan Nilsson. Deras neongula jackor lyser och gör dem lätta att upptäcka.   

- Jag började jobba i skogen 1963. Från och med 1969 var Svenska kyrkans församlingar och pastorat min arbetsgivare. 1972 var ett märkesår. Ägandet av jord och skog slogs ihop i kyrkan och flyttades till Egendomsnämnden i Lund, förklarar Ronny Nilsson över fikabordet.

Från befolkad skog till ensamarbete

- Idag är det skogsförvaltaren Tryggve Persson som tillsammans med kollegan och skogvaktaren Dag Åkesson styr upp var vi ska hugga. Innan dess var det splittrat på många viljor. Det är en mycket stor skillnad på hur man avverkade skogen då och nu. Förr hade vi inga maskiner, utan skogen togs ner med mänskliga krafter, av huggare. Skogen var befolkad på ett annat vis. Nu är det ett betydligt mer ensamt arbete, betonar Ronny.

Yrket har gått arv i er familj i tre generationer. Hur kommer det sig?

- Ja, min far Sture hade lantbruk men arbetade också i skogen. Även han hade kyrkan som arbetsgivare. Jag fann det naturligt att gå i hans fotspår när det gällde yrkesval. Nu är jag 70 år och håller fortfarande på. När Stefan var 13 år började han att leka med skogsmaskiner. Och på den vägen är det. Vi har skogen i vårt blod. Det är som vårt vardagsrum, säger Ronny.

- När det gäller jobbet brukar jag skylla på min far, inflikar Stefan och skrattar.

Vad är tjusningen?

- Jag gör något som jag vill, när jag vill. Det är en frihet att vara sin egen. Jag har hållit på i många år så något visst måste det allt vara med det här yrket. Jag har inte en enda morgon tyckt att det är tungt att åka till jobbet. Tvärtom, jag gör det med glädje, konstaterar Ronny. Stefan ser på sin far och nickar instämmande.

- Det bästa tycker jag är att kunna bestämma själv, det är frihet. Jag börjar och slutar arbetsdagen när jag vill. Vill jag jobba en helg eller en kväll gör jag det. Jag lägger upp det efter eget huvud, säger Stefan.

Tidigare var Stefan anställd av sin far. Nu är det tvärtom sedan Stefan tog över företaget 2010.  Redan under gymnasietiden kom ett erbjudande om att åka ner till Tyskland och prova på att jobba i skogen.

Lunds stifts prästlönetillgångar har ett skogsinnehav om närmre 9 500 hektar produktiv skogsmark och drygt 270 hektar myr- och bergimpediment. Foto: Maria Lundström

Blodad tand

- Det hade varit en storm sydväst om Frankfurt. En entreprenör som körde för Lunds stift tog med mig dit. Det var 1990. Då hade jag redan blodad tand och tiden i Tyskland bara stärkte mig i att det var rätt för mig, menar Stefan.

Att ha naturen som arbetsplats är en klar fördel tycker Ronny och Stefan.

- Det blir aldrig långtråkigt. Det är en väldig variation i de olika landskapen. Man ser djur. Man följer med i och upplever skiftningarna i årstiderna.

Märker ni av klimatförändringarna? Av extremväder?

- Ja, vi har väldigt mycket mindre snö. Stormar har vi ju alltid haft. Men Gudrun var extrem och exceptionell. Den stormen fällde 75 miljoner kubikmeter skog i hela Sverige. Det tog ett år att röja upp. Per som vi drabbades av 2007 var märkbar även den. Annars är det vanligt med småstormar. Det kan vara en verklig utmaning att fixa till det efter att det blåst.

Ett exempel är att efter en storm med mängder av fällda träd kan granbarkborrar få fäste och ta över. Den risken finns särskilt i naturreservat där man inte får röja bort virket. Ronny och Stefan märker annars inte av insekter så ofta. Men om de gör det slår de larm direkt.

Vilka är utmaningarna med att vara skogsarbetare, förutom stormar?

- Maskinerna är dyra och kräver rejäla investeringar. En skotare kostar från 2,5 till 3 miljoner kronor och uppåt. Prislappen på en skördare börjar på 3,5 miljoner kronor. Innan hade vi en skotare som vi körde tillsammans. Nu har Stefan två skotare och en skördare. Med skördaren fäller vi träden, med skotaren lastar vi virket för vidare transport, preciserar Ronny.

- En novemberdag när det regnar kraftigt är det tufft. Helst ska det inte synas att vi varit i skogen. Ibland får vi avbryta om det är för blött. Vi ska undvika att det blir någon spårbildning. Med den tunga utrustning vi använder oss av blir det lätt djupa spår. Maskinen väger 18 ton och lastar 12-13 ton. I spåren kan tungmetaller fällas ut och det kan bli slambildning i vattendragen. Lösningen är att lägga ut träbroar, förtydligar Stefan.

Högstubbar föda åt fåglar och insekter

Hur är det då med miljötänket? Ronny och Stefan berättar att hänsyn ska tas till stenmurar och stenrösen, diken och vattendrag. Stigar får inte risas ner med grenar och de ska vara utan spår. När avverkningen är klar ska det lämnas högstubbar kvar så att insekter och fåglar har något att leva på. Naturvårdsträden såsom gamla ekar, stora aspar, rönn och sälg är man försiktig med.      

 Vad ser ni för mönster eller trender?

- Trenden är att Lunds stifts prästlönetillgångar säljer småskiften och köper större. Det är positivt för oss, det underlättar och gör det enklare att jobba. Förr avverkades det mycket mindre skog. Nu utnyttjar man marken bättre. Skogarna sköts mer rationellt, anser Ronny.

Vad är speciellt med att arbeta för Svenska kyrkan?

- Det är en och samma markägare. Vi är trygga och vi vet hur skogsförvaltaren vill ha det. Det finns en kontinuitet och avverkningarna är stora. Positivt är även att vi har avtal som löper 1,5 år framåt och att pengarna kommer i tid, intygar far och son.

Klick där satt den

Det har blivit dags att följa efter den vita pick-upen ut i skogen. Det blir en vindlande färd längs både asfalt och små grusvägar. Vi stannar till i en vacker glänta och vandrar en bit medan Ronny och Stefan berättar. De ställer sig vid sin skotare. Klick! Där satt bilden. Far och son åker vidare för ännu ett arbetspass i skogen.  

Maria Lundström