”Det förmår du inte nu” – vem tycker om att någon säger så till en? Ingen skulle jag tro. Och det är precis det Jesus gör till lärjungarna.
Det förmår ni inte ta emot nu.
Det kan uppfattas som maktspråk och förmyndaraktigt. Och samtidigt kan det faktiskt vara realistiskt och barmhärtigt.
Varenda av oss har våra begränsningar – hur mycket vi orkar, hur mycket vi kan ta in på en gång och smälta. Visst har vi olika kapacitet och alla har begräsningar.
Att inte lyssna till gränserna kan leda till att vi blir sjuka t ex eller att vi tar beslut som inte är övertänkta och mogna.
Att det tar tid att växa.
I serien Asterix och Obelix finns en scen där seriefigurerna i den gallerska skogen går och slänger frön i jorden där romarna dragit upp träd. Miraculix har tillverkat frön som ska rädda skogen från skövling. Poff! säger det och vips står där ett fullvuxet träd som ser ut som om det vore 200 år. Det är roligt!
Och jag tänker att vi förhåller oss så till livet och ibland också till tron. Att vi ska veta och förstå allt med en gång. Vår tid förväntar sig att vi ska ha väldigt mycket information och kunskap tillgängligt – nu!
Och så säger Jesus: Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu.
Och det handlar om att växt tar tid, att gränser kan vara goda och att Guds Ande är verksam i vårt nu.
Växt
Vi vet när det gäller växter att det tar tid från frö och sådd till växt och mognad. I vår tid försöker vi korta ner tiden och få växter att snabbväxa i växthus och med konstgjorda medel. Ibland blir inte det så bra – blommor t ex om jag förstått rätt blir inte så tåliga och grönsaker kan förlora i alla fall i smak, kanske det gäller näring också. Vi manipulerar naturen och det får konsekvenser. Är det värt det? Vilka konsekvenser är vi beredda att ta – för oss? För våra barnbarns barn?
Och när det gäller människor så går det inte riktigt att pressa en människa hur mycket som helst. Hon förmår inte att ta in allt på en gång. Det finns en växtens och mognadens tid för en människa. Det gäller inte bara barn, utan också vuxna. Tro handlar om växt och mognad och den pågår hela tiden. Ingen kristen människa är någonsin färdig, utan finns hela tiden i växtens tid. Och precis som för växter så finns det väntans och stillhetens tid, liksom solens, spirande och blommande tid i en kristen människas liv. Det kan ibland vara svårt att uthärda tiden i jordens mörker.
Kristen tro är rik och det finns så mycket att fördjupa sig i, att utmanas av och finna tröst och glädje i. Växandet sker i hela livet genom bönen, bibelläsningen, annan läsning och möten med andra människor, genom naturen. Gud är närvarande överallt och det är möjligt att få växa i Gud, för alla – det har inte med hur goda betyg jag har/fick i skolan, om jag förstår allt i samhället eller hur duktig jag är på jobbet – det finns en växt för alla och den slutar inte vid pensionen. Det finns ett hopp i en kristen människas liv som handlar om växt och mognad, en kärlek som bär och som utmanar oss att leva i kärlek och barmhärtighet. Den utmaningen tar aldrig slut.
Martin Luther skrev:
Detta liv är därför inte rättfärdighet men växande mot rättfärdighet,
inte hälsa men helande;
inte varande men blivande;
inte ro men övning.
Vi är ännu inte vad vi skall bli men vi växer i riktning mot det.
Rörelsen är inte avslutad, men fortsätter.
Detta är inte slutet, men vägen.
Allt lyser ännu inte i härlighet, men allt är på väg att renas.
Gränser
Vi behöver goda gränser. Ett barn som alltid får som det vill och aldrig får uppleva en gräns mår inte bra, får svårt att mogna som människa och får svårt att leva tillsammans med andra människor.
Det finns en trygghet i att det finns goda gränser. Och det tänker jag gäller även vuxna, även om gränserna ser annorlunda ut. Vi har också som människor begränsningar som kan vara väldigt svåra att acceptera och det finns dem vi ska försöka övervinna och dem vi inte kan övervinna utan att vi förlorar något väsentligt.
Kanske har du, som jag, varit med om att någon velat ge dig för mycket information på en gång, eller överväldigat dig med det hen har att säga, så du inte har kunnat smälta och förstå detta på ett bra tag. Det kan kännas som om en har ätit för mycket. Vi har ett uttryck – det står mig upp i halsen – och då är det för mycket.
Jesus vet att lärjungarna har mycket de ska ta in och leva ut i tro, de behöver en process. De behöver tid och Jesus ger dem tid och dessutom ett löfte. Den Heliga Anden ska vara med dem och lära dem, uppmuntra dem och utmana dem till liv och växt . Däremot innebär Jesu ord inte att de ska förbli i samma läge hela tiden, det är förändring och växt som det handlar om. Det handlar om liv i Guds Goda Andes närvaro.
Anden är här!
Treenigheten är en viktig del av kristen tros tal om Gud och förståelse av Guds väsen. Det är ett uttryck för att Guds väsen är relation och rörelse. Gud är ömsesidighet. Det är ett språk för Guds mystika väsen. Gud går inte att sätta på pränt med våra ord, och vi kan erfara Gud och ana Gud genom den Heliga Andens närvaro i vårt nu.
Anden kommer till oss och berör oss, får oss att växa och inspireras, utmanas och fördjupas – så det vi inte förut kunnat ta emot är nu del av oss – det är en levande rörelse, process som pågår hela tiden. Den Heliga Anden vill ge oss näring och så att vi får del av Guds kärlek. Vi kan lära oss nytt både som enskilda människor och som kyrka genom Anden.
Det är genom Anden som Gud kommer nära, som vi får liv. Därför finns det all anledning att be: Kom Heliga Ande! Kom Du Guds sanna ljus! Amen.
/Lotta Miller präst