Foto: Magnus Aronson

Stjärnholms kyrka

Stjärnholms kyrka ligger mellan Oxelösund och Nyköping precis vid Stjärnholms slott.

Lite historia

1671 började Sjärnholms kyrka byggas av Wilhelm Böös Drankenhielm som ett gårdskapell till Stjärnholms gods. 100 år senare genomgick kyrkan en omfattande renovering. Initiativtagare var dåvarande slottsherre hovjunkaren Isac Georg de Besche.

När Stjärnholms gods upplöstes 1920 överfördes kyrkan till Nyköpings Sankt Nicolai församling (som Oxelösund då ingick i). 1952 övergick kyrkan till den då nybildade Oxelösunds församling. 

1997-2008 var kyrkan ej i bruk. Den 11 maj 2008 öppnades den igen, restaurerad med hjälp av kyrkoantikvariska medel och är sedan dess i bruk.

Byggnaden

Stjärnholms kyrka är en vitkalkad kyrka i 1700-tals stil. Kyrktornet är kanske inte lika högt som på kyrkor i liknande storlek och till det finns det två skilda teorier. Antigen blev byggherren sur när biskopen meddelande att han inte skulle komma på invigningen. Eller så var det för att ryssen inte skulle se kyrkan lika lätt från havet. 

Den enda förändring som har skett utvändigt är att taket numera täcks av rött tegel. Ursprungligen har det säkert varit spåntäckt. Sakristian är en senare tillbyggnad.

Klockorna

De två klockorna som hänger i tornet är gjutna 1665 respektive 1666, båda av Johan Meijer i Stockholm. 

Interiören

Man kommer in i kyrkan via det kala tornrmmet, i vars övervåning klockorna hänger. Tre epoker har gett interiören dess karaktär. Byggnadstiden har bestämt rummets proportioner och valvens komplicerade stjärnmönster. Omkring de nuvarande fönstren finns markeringar som visar att öppningarna ursprungligen var större. 

På 1770-talet rustades interiören upp med ny predikstol samt många inventarier. År 1950 gjordes en grundlig restaurering. Då byttes den gamla järnkaminen mot luftvärmepumpar, bänkarna gjordes rymligare och de gamla färgerna på predikstol och läktare återställdes i det 1700-talsskick som återfanns under 1800-talets vita oljefärgsytor. 

Altaret

Altaret var förr ett halvrunt träbord, men det nuvarande altaret murades i sten vid restaureringen 1950. Tavlan skänktes 1770 av dåvarande ägaren Isac Georg de Besche, vars donationsnamn namn ses flera gånger i kyrkans interiör. 

Kristusbilden på korset omges av en Jerusalembild och vid korsfoten syns Adams skalle och ett par kotor. Ett medeltida tanke om att korset skulle råkat resas i den första människans grav. Förklaringen till döskallen i 1782 års beskrivning är däremot ”föreställes Kristi härliga seger över döden, uti en klar försilvrad dödskalle ovanpå tvenne ben lagda i kors över varandra”. 

Tavlans konstnär är okänd. Då den är helt anpassad efter valvets rundning, bör den vara målad just för Stjärnholms kyrka, möjligen efter ett äldre original.

Konst och hantverk

I 1782 års beskrivning räknas fyra tavlor upp, varav två ännu finns kvar. Den ena föreställer Utdrivandet ur templet och den andra en gråtande Jesus. Båda är i 1600-talsstil, möjligen kopior av god kvalitet från 1700-talet.

Samtliga lampetter och ljuskronor är från 1770-talet. Då kom de många ljushållarna runt väggarna till liksom ljusstaken på predikstolen. En gåva av de Besche, liksom glaskronan i koret samt den stora metallkronan med två rader ljus. På den stora kulan står givare och gåvodag.

Kyrkans silver härstammar från 1770-talets upprustning. En praktfull kalk, med sin oblattallrik, gjord 1860 av Kilian Kelson i Stockholm. Donatorsinskriften berättar att Isac Georg de Besche skänkt den till Stjärnholms kyrka 1771. En rund, slät oblatask tillhör också donationen och tillverkades 1773 av mästare J. T. Ronander i Stockholm. 

Kyrkan fick år 1952, vid den boskillnad som genomfördes då med Nikolaikyrkan, en stor, cylindrisk dryckeskanna avsedd att användas som vinkanna. På locket finns årtalet 1655 och initialerna och vapnen för rikstygmästaren Johan Ulf Sparre och hans maka Brita Lillie. De hade sin grav i Nikolaikyrkan. Eftersom fru Birgitta dog sist, just 1655, är det tydligen en testamentsgåva till kyrkan.

Orgeln 

Orgeln byggdes på 1740-talet. Kanske byggdes läktaren först då. I varje fall målades den år 1776 med himmelsblå färg, precis som orgeln. När den tjänat ur vet man inte, men vid den stora restaureringen 1950 byggdes en ny orgel av Åkerman och Lund.

Här finns broschyren om Stjärnholms kyrka.