Urnnedsättning

När en kremering har ägt rum skall urnan gravsättas. Här finns det tre huvudalternativ:
- Urnan gravsätts i en vanlig grav på en kyrkogård.
- Urnan gravsätts i minneslund.
- Askan sprids i naturen eller över vatten.

Gravsättning i grav

Då kremeringen har ägt rum får du ett besked om detta. Du bestämmer då om du vill att vaktmästaren gravsätter urnan i den i förväg valda graven, som kan vara en ny grav eller en grav som redan finns i släkten. Ni anhöriga kan också bestämma att hämta urnan hos vaktmästaren som då förberett graven och gravsätta den själva. Hur ni då utformar gravsättningen bestämmer ni då själva. Ni kan också önska att en präst leder urnedsättningen med en enkel ceremoni. Det är inte en "begravning i repris", utan en enkel avskedsstund som består av bön, Bibelläsning och man kan också sjunga någon psalm. De anhöriga kan lägga ner blommor och/eller minnessaker i graven. 

Gravsättning i minneslund

Minneslunden är ett anonymt gravskick. De anhöriga deltar inte i gravsättningen av urnan, och inte ens vaktmästaren som gravsätter urnan vet vilken urna som är vilken. Det är ett vanligt missförstånd att askan strös ut i minneslunden, men så är det inte. Urnan sätts ner i en omärkt grav. 
I en minneslund får man inte märka ut gravar, utan ljus och blommor placeras på därför avsedd plats. 
I en del församlingar finns i minneslunden eller kyrkan en förteckning över vilka som är gravsatta där, men kyrkogården har ingen skyldighet att ordna en sådan offentlig förteckning.

Spridning av aska

Om man vill sprida askan på annan plats än på en begravningsplats, måste man ansöka om tillstånd hos Länsstyrelsen. Mer om detta kan du läsa här:
http://www.lansstyrelsen.se/Vasternorrland/Sv/manniska-och-samhalle/begravningar/Pages/sprida-aska.aspx

Generellt kan man säga att det är lättare att få tillstånd att sprida askan i vatten än över land.

Det är ingen brådska!

Om du känner dig villrådig hur du vill gravsätta askan efter en avliden - stressa inte! Du har ett år på dig efter att kremeringen ägt rum. Om den som avlidit själv haft önskemål bör dessa följas, men inte om de innebär obehag för er efterlevande!