De yttre attributen stavar kanske inte direkt till präst. Rakat huvud. Tatueringar som sticker fram under den svarta skjortan. Men den vita prästkragen signalerar tydligt att Kent Wisti har vigt sitt liv åt att predika Guds ord. Med både allvar och en stor portion humor.
Vem är du? Hur lyder den korta versionen?
- Jag prästvigdes 2003. Jag har jobbat två år i Limhamns församling, ett halvår som sjukhuspräst i Lund och därefter som universitetspräst vid Malmö högskola. Jag är bildkonstnär, satiriker och pappa till tre barn.
Den största utmaningen med ditt nya jobb?
- Det är en nyinrättad tjänst som ska skapas från grunden. Det gäller att vara följsam. Det är den första tjänsten i sitt slag i Sverige. Det är som att vara King of the Wild Frontier. Det är nya marker. Jag vet att de andra stiften följer detta nyfiket. Och det finns tusen förväntningar från olika håll.
Mission är ett laddat ord. Hur ser du på mission?
- Det finns det koloniala arvet och synen och det finns en inbyggd paternalism. På det viset är begreppet laddat med all rätt. På engelska betyder ordet uppdrag. Det ligger i det kristna kallet att gå ut. Idag handlar det om ömsesidighet. I den stora identitetskris som vi har i Svenska kyrkan handlar det inte så mycket om att förändra andra, som att vi ska låta oss själva förändras.
Mission, är det ett vackert ord för dig?
- Det är väldigt kyrkligt. Sedan vet vi inte vad det innebär att göra alla till lärjungar. Vad skulle hända om alla bekände sig till den kristna tron? Ligger lärjungaskapet redan i mötet? Bara vår närvaro i möte med människor kan öppna vägen. Det är inte vi som för människor till tro, utan det är helig Ande.
Din roll som du ser det?
- Min roll är att medvetandegöra vem som är kyrkan. Är det den gudstjänstfirande församlingen? Är det de över 60 procent av Sveriges befolkning som är medlemmar? Det blir lätt ett ”vi” och ett ”dom”. Jag tänker på minnesstunden på Sergels torg som hölls efter terrorattacken i Stockholm. Folkhavet som tröstade varandra, det är våra medlemmar, det är de som är kyrkan.
- De som lämnar kyrkan anger ger som ett skäl att de inte tror på Gud, samtidigt som över hälften av befolkningen tror på en högre makt. Föreställningen finns att kyrkans Gudsbild är människoliknande och fyrkantig. Så är det inte. Ofta får vi höra: ”Om bara alla präster var som du”. Det ligger en komik i det. Vi har att slåss mot bilden av biskopen i Bergmans film Fanny och Alexander. Det är ett missionsarbete att våga vara kvar i möten med människor.
Vad vill du ska spira i stiftet?
- Jag vill att man som församling och enskild kristen ska våga befinna sig utanför det förväntade, våga misslyckas och våga stanna kvar i möten där det känns obekvämt att vara kyrka. Vi ska bygga en stolthet över att tillhöra kyrkan. Med glädje ska vi berätta om vårt engagemang som ideell, anställd, gudstjänstfirare. Man ska vara nördig på det sättet för den glädjen smittar.
- Det finns något väldigt lustfyllt i att göra saker som inte förväntas. Det finns ibland en ängslighet i kyrkan. Det kyrkliga är som en egen genre med tända ljus och bonader. Det är utmärkt och fantastiskt, men vi måste också lära oss andra genrer, språk och kulturer.
Svenska kyrkan för dig?
- Svenska kyrkan är en övre medelklasskultur. Vi har fått för oss att just det och inget annat är något som är evigt och heligt. Det får människor att backa och fundera: ”Måste jag gå in i en övre medelklasskultur.” Det finns sådana föreställningar.
- Hur blir det om jag bara kan kommunicera min tro på mitt övre medelklasspråk? Det är otroligt utmanande att erövra andra språk, en annan syn och kultur. Det blir så fånigt ibland när vi ska prata med andra.
- Kyrkan är där helig Ande verkar. Det blir därför viktigt att avkoda var helig Ande finns. Det kan vara riktigt läskigt att gå till de platserna och att våga utmana sig själv.
- Det finns många som säger att de har en tro, men inte på kyrkans gudsbild. Jag tänker på Paulus i Apostlagärningarna när han går omkring bland gudastatyer och ser ett altare helgat åt en okänd Gud. Han ställer sig på platsen och säger: "Det är den här guden jag kommit för att berätta om".
- Jag tror på något större, på kärlekens kraft. Det är i kärleken vi måste mötas. Det är den guden vi ska berätta om.
Bäst med Bibeln?
- Att den innehåller mänskliga erfarenheter av mötet med det större.
Vad ger dig kraft?
- Att skratta. Det ger mycket energi. Kreativitet och skapande ger inte kraft, det är dränerande. Jag kan måla en kväll och känna ruset och kicken att nu, nu är jag framme. Sedan vaknar jag på morgonen och ser att det jag skapat är helt platt. Men det är naturligt och en del av processen.
Favoritteolog?
- Prästen Lars Collmar har betytt mycket för mig. Han är kreativ och djupt bottnad i lekfullhet.
Vem bjuder du på middag?
- Prästen Dag Sandahl. Jag tycker att han har viktiga saker att säga som kyrkan måste lyssna på. Och så gillar jag att han är satiriker.
Kent Wisti tillträdde tjänsten som stiftsadjunkt för mission i Lunds stift den 24 april 2017. Fortsättning följer.
