Golvläggning och konservering

Det bankar och bultar inne i gamla kyrkan. Snickarna håller på att lägga sista handen vid det nya, fina trägolvet i kyrkan. "Ett perfekt arbete innan man går i pension!" säger snickaren Per-Olov Modin och skrattar. Eva Körberg-Mårtensson, konservator från Murberget i Härnösand försöker göra sig hörd över deras hammarslag.
"Detta är första gången sen 1922 som kyrkan rengörs och konserveras" berättar hon. "Jag har hittat en signatur högt uppe under taket från en Oscar Svensson som arbetade här vid den konserveringen".

Vi klättrar på byggnadsställningar framme i koret, ända upp under taket och tittar på namnteckningen, och Eva visar hur hon går till väga för att rengöra väggarna och deras kyrkmålningar.
"Jag använder först dammsugare och sen en torr svamp för att få bort all smuts" säger Eva och visar i korfönstret. "Församlingen kommer att uppleva en ren och fräsch kyrka - och att väggarna kommer att vara slätare! Det är smutsen som gör att väggarna ser ojämna ut."

"Kyrkan har som sagt var inte rengjorts ordentligt sen 1922, och det är på sätt och vis jättebra, för rengöring sliter också på målningarna. Att kyrkan står kall stora delar av året har också gjort att målningar och föremål bevarts bra. Det är senare tiders lagningar som släpper puts här - inte originalet" säger Eva och visar på skillnaden mellan puts från 1500-talet och puts från 1920-talet.

Eva rengör också kyrkans träföremål. "Jag använder vatten, saliv och ibland också lacknafta. Har färgen släppt fixerar jag den med lim i en liten spruta."

"Den största skillnaden mellan den här konserveringen och flera andra som jag gjort är att här måste jag använda skyddsdräkt" säger Eva. "Både för sporerna men också för allt damm och smuts."

Snart är koret färdigrengjort, men den största skillnaden blir antagligen på västväggen. "Kom tillbaka och ta fler kort då!" säger Eva.