Bredareds kyrka

Under K. Carl XIV Johans Sextonde regerings år byggdes 1834 på ny grund Detta Herrans Tempel. Den som vis är, han är stor, men Den som fruktar Gud, öfwer honom är ingen. Syr 25. (Inskription på en tavla över västra ingången till kyrkan)

Bredareds kyrka som är en tidstypisk Karl-Johans kyrka uppförd i sten, ljus och vacker i all sin enkelhet.
Strax sydost om den nuvarande kyrkan, troligtvis där den gamla hängasken står, stod tidigare en äldre stenkyrka. Hur länge det funnits en kyrka på denna plats i
Bredared har inte säkert kunnat fastställas men i anteckningar från syn av den gamla kyrkan 1827 står skrivet att kyrkan då troligen var ca 300 år gammal. Alla skriftliga handlingar blev förstörda vid en brand i prästgården.
Redan 1807 konstaterades att denna kyrka var ”mycket förfallen och som moderkyrka betraktad alldeles för liten” och sockenmännen uttalade sig för en nybyggnad då tillgångar medgiver. 1823 togs beslutet att låta bygga en ny kyrka.
Bredared var på den tiden huvudförsamling i pastoratet som bestod av Tämta, Vänga, Bredareds och Sandhults församlingar (Sandhult och Hedared).
Det visade sig att dock vägen blev lång innan den nya kyrkan stod på plats. Bygden var fattig och de medel som Bredaredsborna själva lyckades samla in var långt ifrån tillräckligt för att kunna finansiera det nya kyrkobygget. Efter att först fått nej från stiftet och sedan även från landshövdingen, beslöt de sig för att ”träda direkt inför kungatronen” med sin begäran.
I augusti 1830 kom ett positivt besked från kung Carl Johan. Bredared fick hjälp från församlingar i hela landet och bygget kunde bli verklighet.

Byggmästare var en av den tidens välrenommerade kyrkobyggmästare, Peter Pehrsson i Thå, Sandhult. Arkitekt var Jacob Wilhelm Gerss. Grundläggningen till den nya kyrkan skedde den 10 september 1832. Kyrkan anges vara byggd 1834 men den invigdes av biskopen först den 6 oktober 1839.
Kyrkan ligger inte som brukligt var i öst-västlig riktning utan är något vriden till en nordvästlig-sydostlig riktning.

Renoveringar
Fyra större renoveringar av kyrkan har gjorts under åren. Första större renoveringen ägde rum 1922–1923 under ledning av byggmästare C W Gustafsson Borås. Då sattes nya bänkar in och korfönstren fick antikglas.
1951–1952 gjordes en ny total renovering under ledning av arkitekt Axel Forsén men det var bygdens egen byggmästare, Sven Ahlvin och hans arbetare, karlar från bygden, som utförde arbetet. Man tog då bort två bänkar längst fram på båda sidor. Kaminerna togs bort och man installerade elektrisk ljus, värme och klockringning.
Kyrkan och bänkarna målades om och nya textilier införskaffades, bl.a. en lång röd gångmatta, en kormatta i rya, knuten av husmodersföreningens medlemmar, samt ett vackert altarbrun tillverkat av Agda Österberg i Varnhem.
Vid renoveringen 1988–1989 togs kyrkbänkar bort längst ner i kyrkan för att ge plats åt ett samlingsrum, kapprum och toalett. Arkitekten Ture Jangvik strävade då efter att göra kyrkan ljusare och återställa ursprunget så mycket som möjligt.

2016 togs ytterligare några kyrkbänkar bort för att ge plats åt några cafébord längst ner i kyrkan. Det byggdes även ett pentry så att det går att ordna lättare kyrkkaffe på plats i kyrkan. 

Inuti kyrkan

Altartavlan är från 1857. Det är en oljemålning och föreställer Kristi uppståndelse målad av den i stiftet flitige konstnären Anders Gustav Ljungström från Sandhem. På altaret står ett krucifix som tros vara ett senmedeltida processionskors från slutet av 1400-talet som föreställer Jesus som korsfäst. Predikstolen har den typiska förnäma 1700-talsstilen och är tillverkad av Johannes Andersson i Mjöbäck. Dopfunten är tillverkad av Erling Valldeby 1952. Den är ritad av arkitekt Axel Forsén och är en kopia av den gamla medeltida dopfunten. Ytterligare en dopfunt finns nertill i kyrkan. Denna är från 1800-talet och tillverkad i trä. Intill den gamla dopfunten av trä finns i fönstret två träskulpturer föreställande en kvinna och en man i skärselden.
I koret står en stilig klocka, tillverkad av en församlingsbo och skänkt till kyrkan.
På pendelskivan finns denna inskription: O.A. Larsson, Hjortsberg 1931.
En ovanlig sak kan man lägga märke till i koret nämligen en tre meter hög ljusstake, troligen en medeltida processionsstav liknande den som finns i Hedareds stavkyrka.
I kyrkorummet finns två kristallkronor. Den ena, troligen den lite mindre, gustavianska kronan är skänkt av ungdomarna i bygden. Ljuskronan bars från Göteborg enligt uppgift från en Bredaredsbo. En stor kista av ek med smidda beslag, troligen från åren kring kyrkans tillkomst, står vid trappan till predikstolen.
Kistan var förr förvaringsplats för kyrksilvret och har tre lås med tre olika nycklar.
Kyrkans vackra brudkrona, tillverkad 1951, är en gåva från Bredareds slkf och slu.
Nuvarande orgel är den fjärde orgeln som funnits i kyrkan sedan den byggdes. Orgeln är pneumatisk och har 19 stämmor, byggd av Olof Hammarberg i Göteborg 1954.

Kyrkogården
Runt kyrkogården löper en stenmur som kantas av lövträd. En donation från en församlingsbo avsedd att användas till kyrkogårdens prydande har gjort det möjligt att skapa lite extra utsmyckning.
Söder om kyrkan finns en vacker skiffergång och ”viloplats” med en fontän där vattnet strömmar genom ett stenklot. Sitt gärna på soffan och känn lugnet en stund. På norra delen av kyrkogården finns en askgravlund anlagd 2011. Kyrkogården har troligtvis funnits sedan medeltiden. Den äldsta delen av kyrkogården ligger söder om kyrkan. Här kan finna ett sorgeträd, en hängask. Anläggningen utvidgades sedan åt norr. Denna nyare del av kyrkogården invigdes 1940. På den äldsta delen av kyrkogården finns flera större gravhällar från gångna sekler, men tyvärr har tidens tand nästan utplånat inskriptionen.
För den som är extra intresserad finns ett häfte framtaget av Västarvet i samband med den kulturhistoriska inventeringen som gjordes 2013.
Utanför murarna strax sydost om kyrkan ligger församlingshemmet. Huset, ett stort vackert vitt trähus är byggt 1911 och var då kyrkoherdens bostad samt pastorsexpedition.