Flyktingar vittnar om att civila skjuts ihjäl i Sydsudan

Striderna i Sydsudan har orsakat den största flyktingströmmen i Afrika sedan 1994 och i december 2016 sa FN att det fanns bevis för etnisk rensning där både regeringsstyrkor och rebeller visar ett känslokallt förakt för civila liv.

Flyktingarnas berättelser ger en bild av det brutala inbördeskrig som under tre år slitit isär världens yngsta nation och som under de senaste dagarna eskalerat. I Pajok, som ligger i den bördiga Equatoria regionen, skedde i måndags ytterligare en blodig massaker med, enligt uppgift från Reuter, 17 civila dödsoffer. Det är den senaste i en rad attacker i regionen.

Många bär på fruktansvärda upplevelser

Okot, 30, är en av de som lyckats ta sig till Uganda de senaste dagarna. Han berättar om hur han sett sin bror kallblodigt mördas av regeringsstyrkor nära sitt hem i Ywayaa utanför Pajok. Nu är han orolig för sin mamma som är kvar. Men all telefonförbindelse till Sydsudan är bruten.

- Vi vet inte om hon lever eller är död, säger Okot.

Civila dödas

Omal Koloro, också han nyanländ flykting, berättar om hur han tvingats bevittna när en läkare och fyra andra personer skjutits ihjäl då de försökte hindra regeringsstyrkor från att ta sig in på Pajoks sjukhus. Han berättar också att han sett barn dödas när de försökte fly skottlossning.

- Två blev överkörda och två sköt de bara, berättar han.

Den sydsudanesiska regeringen förnekar, enligt uppgift från Reuter, att deras styrkor haft civila som måltavla och säger att operation i Pajok för några dagar sedan utfördes för att bekämpa rebell-gerillan.

Hårt arbete för att klara situationen

De sydsudanesiska flyktingarna finns utspridda överallt på insamlingsplatsen Ngomoromo i Lamwo. Vissa har sökt skydd i de tillfälliga boenden som uppförts, andra har slagit läger på de öppna fälten medan resten samlats under träden.

William Onen arbetar för Svenska kyrkans partner, Lutherska världsförbundet (LVF), i Uganda och berättar att hans team arbetar outtröttligt 24 timmar om dygnet för att försöka hantera situationen.

Inom loppet av två dygn har så många som 3000 flyktingar kommit hit. Den ökade tillströmningen av flyktingar sker samtidigt som Ugandas regering tillsammans med bland andra LVF försöker bygga klart en halvfärdig flyktingbosättning för att kunna ta emot de nyaste flyktingarna.  Men med tanke på det akuta läget finns nästan ingen tid över. Fokus ligger på att få klart centret för mottagning och registrering, tvättmöjligheter och tak över huvudet. 

Behoven är större än resurserna

Men även när flyktingarna når den relativa säkerheten i Uganda väntar en svår tid. Många är oroliga över sina nära och kära som försvann i panik för två dagar sedan. Och situationen i flyktingbosättningarna är mycket svår. Behoven överstiger de resurser som finns och bristen på mat, vatten och mediciner är påtaglig.

Juma Odoo, 38,har lämnat sitt hus i Pajok i brand. Han väntar tillsammans med sin familj på att få hjälp vid den överbelastade uppsamlingsplatsen i Lamwo. Han ser svag ut och säger att han knappt orkar stå upp på grund av trötthet och sviktande hälsa. Han lider av tuberkulos men har ändå lyckats ta sig de 45 kilometrarna från Pajok in i Uganda, utan mat eller vatten.

- Jag är trött, hungrig och mycket sjuk. Jag har inte tagit mina mediciner sedan i måndags då jag lämnade mitt hem. Juma har överlevt krig men hans möjligheter att överleva tuberkulosen hänger på en skör tråd på grund av bristande medicinering.

Uganda har nått bristningsgränsen

Omal och hans familj är bara några av alla de tusentals som klagar över hunger på uppsamlingsplatsen Ngomoromo i Lamwo i norra Uganda.

Uganda har fortsatt att upprätthålla öppna gränser, men med den massiva tillströmningen av nya flyktingar säger Ugandas premiärminister Ruhakana Rugunda att man nu nått bristningsgränsen.

Av de cirka 3 miljoner sydsudanesiska människor som befinner sig på flykt på grund av inbördeskrig och svält, har Uganda tagit emot 800 000.