Med stora penseldrag färgas ännu en gång gravlinje efter gravlinje i gult, blått och på sina håll lite vitt. Det är penséerna som gör entré. I år infaller påsken i mitten av april, vilket gör att personalen siktar på att all plantering ska vara färdig till påskhelgen, och planteringen sker under vecka 14–15. Förhoppningsvis har tjälen då släppt sitt grepp överallt. Vissa år har nämligen vädret verkligen ställt till problem. Ett år återkom tjälen lagom till den planerade planteringen, medan ett annat år var det ingen tjäle men kung Bore valde att komma tillbaka och snön vräkte ner. Resultatet blev små späda blommor i ett vinterlandskap. Mycket har hänt genom åren men som vanligt brukar det mesta lösa sig, och med någon liten justering brukar penséerna vara på plats på utsatt tid.
På Linköpings griftegårdar planteras ca 65 000 penséplantor varje vår. Detta gör att plantorna inte kan köpas i en vanlig handelsträdgård, utan de beställs redan i augusti året innan, hos en lokal odlare som arbetar med svenskt växtmaterial på ett miljömässigt bra sätt. Vid beställningen måste det finnas en uppfattning om när våren tänker anlända till griftegårdarna. Det vill säga när ska de ca 65 000 plantorna ha vuxit sig stora nog hos odlaren för att kunna levereras? Det är ingen lätt uppgift och denna beräkning görs utifrån ett vädermässigt normalt år. Så även om våren är tidig vissa år, får planteringen vänta tills odlaren har friska, välväxta plantor att leverera.
Nu skulle man kunna tro att personalen är trötta på dessa blommor, eftersom många jobbat länge och genom åren tillsammans hanterat över miljonen penséer, men så är inte fallet. ”Räfsade grusgångar, nysopad asfalt som doftar regn och penséer betyder att våren är här”, säger Peter. Kollegan Peder lyfter fram en annan aspekt: ”Planteringen är ett av de få tillfällen under säsongen när alla i laget är samlade för att jobba med samma sak”. Man skulle alltså kunna påstå att dessa blommor även stärker lagandan!
Penséerna är efterlängtade och ganska snart kan man märka att allt fler personer tar en promenad över griftegårdarna för att titta på färgprakten. Blommorna väcker också många känslor. ”När de små ömtåliga penséerna planteras ut, blir det för mig, en påminnelse om att livet går vidare.”, säger Yvonne, som brukar besöka griftegårdarna. Hon fortsätter: ”De lyser som små solar i sorgens landskap. De gula penséerna vittnar om hopp.”
Dessa små blommor, till synes ganska veka, är riktiga tuffingar. Från växthusens lugna, trygga miljö kommer de rakt ut till kyliga nätter och blåst, och de klarar det. Riktigt kalla nätter kan få dem att lägga sig ner på jorden. De ser nästan lite vaxartade ut morgonen därpå. Men så fort solen börjar värma reser de på sig och hälsar en ny dag. Så trots växlande väderlek finns det hos personalen inget minne av att man på grund av vädret behövt plantera om penséerna en enda gång.
Även om det planteras tusentals penséer på beställning, så finns det många gravar där de anhöriga gärna väljer att själva plantera just penséerna. Man besöker graven efter vintern och planterar dessa små blommor som en kärlekshandling. En stund för minnen. Monica, en av gravrättsinnehavarna, berättar om hur viktig denna handling känns på våren. ”Det är något man gör på våren, precis som när man planterar ljung till allhelgona”, säger hon och fortsätter ”Jag och mamma gick alltid till graven och gjorde detta. Därför känns det extra viktigt att jag nu planterar penséer på hennes grav”. Så de victorianska engelsmännen hade nog rätt när de, i sitt för tiden så populära blomsterspråk, lät just penséerna ha betydelsen ”Tänk på mig”. ■
Text: Jörgen Silverstig • Bild: Royne Mercurio. Från Liv & Längtan Nr 3 2017.
