Att vara vanmäktig är hemskt. Pappan i söndagens evangelium är vanmäktig. Vad ska han göra för att hans barn ska bli friskt? Få ett drägligt liv? Som förälder är det en av de riktigt hemska upplevelserna att inte kunna hjälpa sitt barn, att stå maktlös och bara se på när barnet mår dåligt. Även om du eller jag inte är föräldrar så har vi nog alla upplevelser av maktlöshet, vanmakt. Lägen i livet då vi inte kunnat göra något åt det hemska, det onda. Det finns också många situationer i vår omgivning och vår värld som vi kan känna oss maktlösa inför, vanmäktiga när det verkligen griper in i oss hur människor har det och vad som händer dem. Vad gör vi då?
Det söndagens evangelium från Markus säger till oss är: Be! Inte som en ursäkt för att ingenting göra utan för att ondskan kan vi inte bekämpa själva. I kampen mot ondskan behövs bönen.
Bönen är ett rop till den djupaste kärleken som vi inte själva orkar åstadkomma. Ingen av oss är stark nog att så emot ondskan alldeles själv, vi behöver Gud och vi behöver varandra. Att vi behöver varandra tror jag de flesta förstår – olika föreningar och grupper har kämpat och kämpar mot ondskan tillsammans. Tillsammans är vi starkare än som ensamma individer. En bunt sytrådar har en helt annan styrka en ensam tråd. Det vet vi och behöver påminnas om.
Varför behöver vi be också? Jo, bönen är så viktig därför att den håller vårt inre rum öppet mot Gud. Bönen hjälper oss att inte förtvivla, förfrysa och stelna. Bönen är möte med den kärlek som bär världen, inte med ondskan som försöker förstöra den. Och bönen kan vara väldigt enkel, som en viskning, inte något stort och tjusigt, inte några vackra ord, inte några höga bekännelser men en längtan, en nöd och sårbarhet som vi känns vid och som sätter dig och mig rörelse till Gud.
Bönen är skiljer också på människan och ondskan, på sak och person.
Temat på söndag är "kampen mot ondskan" och nog känns det aktuellt i våra tider när människovärdet är så hotat och många människor lider nöd. Fastan är en tid när vi berör olika sidor av Jesu liv, därmed mänskligt liv och vi stannar upp i eftertanke, reflektion och bön. Vi låter oss beröras för att vara mänskliga och Guds vänner! Välkommen att delta, brottas med livet och Gud, sjunga och be!
Lotta Miller/präst