Och med det sagt så kan vår rädsla också behöva utmanas. Vi kan behöva höra ett: Kom! Vi behöver bli utmanade att lämna den invanda tryggheten.
Motstånd, rädsla och suveränitet kommer jag att tänka på när jag läser bibeltexten för söndagen. Det blåser hård vind och lärjungarna har fullt upp med att klara sig, då kommer Jesus gående, dessutom hoppar Petrus ur båten! Vad har det att säga oss?
Motstånd
Hård motvind längtar nog ingen av oss efter vare sig i livet eller på sjön. Men jag tänker att motståndet/ motvinden gör något med oss som kanske kan vara bra ändå. Det är ju inte utan anledning som båtar i sjönöd måste kasta över bord allt som är onödigt och som riskerar att ödelägga seglatsen. Att det kanske är så att det är något vi måste bli av med. Det kanske gäller kyrkan också?
Det är precis tvärt emot vår tids betoning av konsumtionen som livsmönster. Vår tidsanda säger snarare att ju mer du har i båten desto tryggare och lyckligare är du.
Rädsla
Vatten i uppror är i bibeln en bild för kaosmakterna, för hot och undergång, för död.
Det finns nog ingen människa utan rädsla, även om den inte är jämnt fördelad. En del av oss har större anledning att vara rädda än andra.
Rädslan kan vara något bra därför att den varnar oss för att en fara hotar. Den är en signal att skydda dig och mig och andra.
Och med det sagt så kan vår rädsla också behöva utmanas. Vi kan behöva höra ett: Kom!
Jesus uppmanar Petrus att ge sig ut på vattnet.
För mig blir Petrus en förebild i sin aktiva hållning till livet, till tron, han tar risker. Var befinner du dig just nu – de första stegen på vattnet eller är du på väg att sjunka ned i djupet?
Suveränitet
Lärjungarna möter det fullständigt oväntade och skriker av rädsla. De behöver verkligen höra Jesu ord: Lugn, det är jag. Var inte rädda.
Samma ord riktas till dig och mig: Lugn, det är jag. Var inte rädda. Jesus är där i mörkret, i djupet, i ensamheten i skriket även om det är ljudlöst.
Det är ingen käck eller föraktfull uppmaning från Jesus att inte vara rädd.
Tvärtom. Vi behöver höra orden just för att det finns verkliga hot som frestar vår livsmod, som skapar oro och missmod.
En del av oss ställer frågan: Måste jag tro att Jesus gick på vatten och bröt naturens orsakskedjor? Nej. Det är inte ens poängen med berättelsen.
Snarare är poängen just att mitt i livets motvind, i riktigt svåra förhållanden så finns Jesus där och räcker ut sin hand även när din och min tro är svag. Det finns inget så suveränt på jorden som enkel tro, den går rakt igenom vidriga situationer. I tron på Jesus är vi inte slavar under våra omständigheter, under våra förutsättningar utan fria.
Det starkaste uttrycket för tro i dagens text är inte att Petrus går på vattnet utan orden: Herre, hjälp mig! De är uttryck för en total kapitulation – utan Jesus går Petrus under. Petrus vet att han inte har kontrollen, att den yttersta tilliten inte kan bygga på hans egen styrka utan på Guds närvaro i hans liv. Inte på hans egen tro utan på Guds kärlek i Jesus Kristus som räcker ut handen och griper tag - så är det ju för oss också. Amen
Lotta Miller/präst