Rita firar gudstjänst inom två olika kulturer

Rita Bè Aben använder sin röst för att göra skillnad, både i arbetet och privat. Med förankring i två kulturer och traditioner vill hon vara en brobyggare som nyanserar, förklarar och breddar perspektiv.

Det gäller att inte fastna i det som skiljer oss åt, säger Rita Bè Aben. Foto: Privat

- Jag känner mig hemma i det mångkulturella samhälle vi har idag, men kan också se utmaningarna från båda håll, säger Rita.

Hon kan inte relatera till hur det är att fly för sitt liv, däremot hur det är att behöva lämna sitt hemland och flytta till ett land långt borta. Rita var 16 år när hon kom till Sverige som anhöriginvandrare från Turkiet. Hennes pappa fick asyl av humanitära skäl. Om det hade varit idag hade hon troligtvis inte fått stanna i Sverige. 

– Det är en främmande tanke för mig. Jag har bott mer än halva mitt liv här och det är mitt hem. Samtidigt är det en verklighet för många människor som har flytt till Sverige idag. Och det gör mig bedrövad.

Intensiv start på det nya jobbet

Rita möter upp på ett café i centrum. I våras började hon jobba som administrativ chef i Botkyrka församling. Det har varit en minst sagt intensiv period sedan hon började. Först lamslogs församlingen av sorg när kyrkoherde Sven Gunnarsson tragiskt avled i en olycka. Några månader senare kom medias granskning av Svenska kyrkans resvanor.

– Jag är för transparens och granskning, absolut. Men sättet det gjordes på, det saknade nyanser. Det var som att hela verksamheten drogs med i det, vilket är så långt från verkligheten. Jag har varit så ledsen över det här.  Det har skadat synen på oss som kyrka, säger Rita.

Kyrkan behöver berätta om allt bra som görs

Hon pratar engagerat om att kyrkan måste bli bättre på att berätta om det som sker i olika verksamheter. Alla sammanhang där kyrkan gör skillnad för människor. Rita tar upp sig själv som exempel. Hennes första möte med Svenska kyrkan var som föräldraledig i Lidköping, strax efter att hon kom till Sverige.

– Jag gick med mitt första barn på kyrkans öppna förskola och kommer ihåg att jag tänkte, det här är fantastiskt. Att kyrkan bland annat erbjuder det här.

Vill bygga brobyggare

Rita växte upp i Istanbul, en stad med både europeiska och asiatiska influenser, en smältdegel av olika kulturer. Hon beskriver sig själv som en världsmedborgare. En brobyggare som med sin förankring i två kulturer och traditioner kan nyansera, förklara och bredda bilder, både i arbetet och privat.

– Jag känner mig hemma i det mångkulturella samhälle som vi har idag, men kan också se utmaningarna, från båda håll så att säga. Det gäller att inte fastna i det som skiljer oss. Det leder till att vi stänger in och oss och blir rädda för varandra.

Rädslan är farlig, menar hon. Istället behöver vi hitta det som förenar oss och skapar glädje i tillvaron. Att öppet dela sina åsikter och använda sin närvaro och röst för att påverka är en självklarhet för Rita, både i arbetet och i de sammanhang hon rör sig privat. Som kristen armenier i Turkiet har hon erfarenhet av att tillhöra en minoritet. Rötterna finns i den Armeniska apostoliska kyrkan och idag är hon medlem både där och i Svenska kyrkan.

– Tron och möjligheten att utöva den har varit som syre, en förutsättning för att kunna leva, menar hon.

Att ha två kyrkliga kontexter är berikande

Armenien var det första landet där kristendomen blev statsreligion och den apostoliska kyrkan som Rita tillhör lever kvar i de traditionerna och har inte förändrat så mycket sedan dess. En skillnad jämfört med Svenska kyrkan är den ortodoxa synen på prästerskapet, där endast män kan bli präster.  Det finns också skillnader i själva gudstjänstfirandet, där Svenska kyrkan lägger större vikt vid prästens ämbete och vid predikan, än inom armeniska apostoliska kyrkan.

– Jag får fira gudstjänst inom två olika kulturer, i två olika kontexter och det är berikande. Det är en enorm glädje när jag kommer till den armeniska kyrkan. Det är som att komma tillbaka till min barndom och ungdom i Istanbul. Jag är i ett sammanhang där psalmerna sitter i ryggmärgen. Det är glädje och känsla av samhörighet. På samma sätt känner jag en känsla av samhörighet i Svenska kyrkan.  Även om jag fokuserar mest på det som förenar, kan skillnaderna också göra livet mer intressant. Det kan utmana och ge nya perspektiv, avslutar Rita.

Martina Croner