Julens ljus och Guds omvända perspektiv

Västvärldens regenter vill resa murar och stänga gränser. Vi hör allt högre rop om att göra skillnad på människor och nationer. Lögner sprids som sanningar och källkritiken tappar i värde. Demokratin hotas av valskolkare och egensinniga makthavare. Död och förintelse följer i maktkampens spår. Människor på flykt fastnar i livlösa ingemansland. Barn förlorar både barndom och framtid. Vintermörker och kyla sänker sig över en tid där individ går före solidaritet och materialism och konsumism konkurrerar med goda ideal och idealitet. Jorden hotas av krig, splittrande nationalism och skenande klimatförändringar. Så tänder vi våra ljus, hör änglasång om fred på jorden och undrar om vi verkligen kan tro på julens budskap. Ja, jag menar att vi både kan och måste göra det.

Julens budskap är så radikalt annorlunda än vår tids ideal och idéer. I motsats till murar och gränser predikar julen öppenhet och allas lika värde. I motsats till lögn och förtal pekar julen på den sanning som ger liv. I motsats till egoismen hörs ord om att dela bördor. I motsats till makt och pengar talas om att dela med sig och vandra tillsammans. Ännu lever tron på det ljus som en gång tändes i julnattens mörker.

Ingen som vill bäras av denna tro orkar ständigt vara perfekt och kärleksfull. Men tron ger tillit till en kraft som förlåter och ger nya möjligheter. De kristna kyrkorna är en global rörelse som förenas av en trotsig tro på att ljuset är starkare än mörkret.

Därför vågade lutheraner och katoliker börja riva månghundraåriga murar. Därför kämpar tusentals ideella tillsammans för att lindra världens nöd. Därför har Sveriges kristna samfund startat ett julupprop för en humanare flyktingpolitik. Därför säger Svenska kyrkan ja till alla människors rätt till kärlek och lika värde och står med i kampen för jordens överlevnad. Därför samlas vi till gudstjänst och bön. Därför låter vi änglasången ljuda. Därför firar vi jul.

Ur julens budskap om ljuset som övervinner mörkret hämtar vi också mod och kraft att möta det nya året. Ett år som – genom reformationens 500-årsjubileum – på ett särskilt sätt högtidlighåller detta centrum i vår kristna tro.

I ljuset från Betlehem möter vi nämligen det budskap om Guds omvända perspektiv som också blev Martin Luthers omvändelse och reformationens startpunkt. Ett perspektiv som helt kastar om den prestationsbundna värdeskala som Luther kämpade med. Han hade ju upplevt hur den kristna tron, på grund av vårt mänskliga perspektiv, blivit förvandlad till en prestation: något som vi måste göra för att duga, bli godkända. Men ur Guds omvända perspektiv handlar tron inte om vår prestation utan om vad Gud gör, och att trons riktning inte går från oss till Gud – utan från Gud till oss. Det var den insikten som gav Luther kraft och mod att bli en av historiens stora kyrkoledare.

Det budskap om Guds nåd, vilja och kärlek som julens barn så tydligt berättar för oss ska vi på ett särskilt sätt lyfta fram och vårda under reformationsåret. Så låt 2017 bli det år då vi på allvar vågar öppna oss mot Guds omvända perspektiv, så att det blir Guds tro på oss – och inte våra försök att tro på Gud – som får vara det som bär oss i mötet med kommande dagar.

Natten skall vika där ångest nu råder. Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödskuggans land strålar ljusen fram. Ära åt Gud i höjden och frid på jorden, bland människor som han älskar. (Saxat ur julens bibeltexter.)

Jag önskar dig en välsignad julhelg och ett nåderikt nytt år,
+Eva Nordung Byström