Med erfarenheter från två kontinenter

Månia Bengtsson från Lidköping och Filip Lifvergren från Alingsås har deltagit i utbytesprogrammet ”Ung i den världsvida kyrkan” och tillbringat tre månader i varsitt land. Månia reste till Brasilien och Filip till Sydafrika. Båda har de, i enlighet med programmets upplägg, vistats i två olika församlingar i sina respektive länder. Nu är de hemma i Skara stift igen och båda är överens om att det inte blev riktigt som de hade väntat sig.
   - Jag visste nog inte riktigt vad som väntade. Tänkte väl på Brasilien som ett land med surfare och samba! Och så var det ju inte alls där jag var, skrattar Månia och berättar att hon tillbringade båda sina programperioder i södra delen av det enorma landet, en del som är ganska influerad av Västeuropa.
   - Kulturen där är väldigt tysk och jag smälte in väl med mitt ljusa hår, konstaterar hon.
   Men självklart var det en hel del som inte var som hemma. Även om en del av kyrkans aktiviteter påminner om dem i Sverige jobbade också ”hennes” församlingar med projekt för utsatta och fattiga barn, ett arbete som Månia också fick en inblick i. Den lutherska kyrkan i Brasilien är en minoritetskyrka i det i stor utsträckning romersk-katolska landet.
   - Det var väldigt viktigt för dem jag mötte i kyrkan där att de var lutheraner. Det tänker man ju kanske inte så mycket på här i Sverige. Nu höll de på att förbereda reformationsåret och det satsar de jättemycket på, konstaterar hon.
   Månia berättar att de två församlingar hon vistats i inte skilde sig så mycket från varandra. Vardagen var sig ganska lik. Filip, däremot, tillbringade sina tre månader i två väldigt olika sammanhang.
   - Först kom jag till en liten by som vuxit upp kring en gammal missionsstation. I kyrkan fanns en enda person anställd och det var prästen, och han hade fem församlingar. Så väldigt mycket byggde på ideellt arbete. Det var inte heller så mycket aktiviteter utan det mesta handlade om gudstjänsten.
   Filip berättar att gudstjänsterna kunde vara långa, upp till sex, sju timmar ibland. Och att prästen inte var med hela tiden.
   - Han hade ju gudstjänst i flera församlingar samma dag så han kom efter en stund och sedan åkte han vidare. Någon anställd kantor fanns ju inte heller, så om någon ville sjunga så ställde man sig upp och sjöng och så hängde alla på, fortsätter han.
   I det enkla sammanhanget blev tron väldigt viktig i människors vardag, konstaterar Filip. Människor bad för allt. Det hölls andakt i familjen varje kväll.
   Efter sex veckor i byn bytte Filip församling – och hamnade i en stad, där aktiviteterna var desto fler och pulsen desto högre.
   - Där var jag inte ensam vit, och blev inte så ”uttittad”. Men ändå är, tyvärr, segregationen väldigt tydlig.
   Även Filip märkte av att det var viktigt för de människor han mötte i församlingarna med den lutherska teologin. Också i Sydafrika satsas på reformationsåret på olika sätt.
  Med sig hem tar de förstås livslånga minnen och upplevelser, inte minst genom de möten de varit med om och de kontakter de fått. Nu ser de fram emot att komma ut till församlingar, skolor och andra sammanhang för att berätta om vad de varit med om. Vill du ha besök av Månia och Filip, läs mer nedan.