S:t Johannes kyrkogård är belägen på Brunkebergsåsens högsta punkt. Det var länge en kal och öde plats med lite vegetation. Av invånarna var platsen fruktad som skådeplats för spökerier och andra hemskheter. Först 1817 planterades träd på kyrkogården.
S:t Johannes församling erbjuder idag inga nya gravplatser med gravrätt. Som alternativ har vi en minneslund och en askgravlund.
I dag fungerar kyrkogården som park och skolgård för Internationella skolan och Franska skolan. Skolbarnen i Internationella skolan och Franska skolan har sin raster på kyrkogården: vintertid snöbollskrig, på sommaren fotboll. Under den varma årstiden samlas lunchlediga från närliggande arbetsplatser i kyrktrappan eller vid klockstapeln för att inmundiga mellanmål. Under högsommaren möter man solbadande lite varstans. Liv och rörelse med andra ord- kanske lite väl mycket kan vissa tycka. Men det finns stunder då kyrkogården vilar i ett lantligt lugn. En som upptäckte det och skrev om det var skalden Daniel Fallström som verkade kring sekelskiftet 18-1900:
”Mitt i stadens kvalm och vimmel
finner jag en ostörd vrå,
välver sig en skyfri himmel
svalomsusad, sommarblå.
Gatans buller dit blott tränger
liksom brus från fjärran hav
här syrenen lantligt hänger
över stenen på en grav."
Denna stämning kan man fortfarande avnjuta en sommarkväll exempelvis under semestertid, bara ett stenkast (bokstavligen) från det brusande stadslivet på Sveavägen. Kring 1970 var det nära ögat att området kring Johannes kyrkogård förvandlats helt genom rivningar och en ny trafikled. Tack och lov stoppades planerna. Det är därför området fortfarande har karaktär av en småstad.