Varför tänder vi ljus i kyrkan?
Att tända ett ljus kan vara ett sätt att be. Det finns mycket som fyller våra hjärtan som vi inte har ord för. Det kan vara en känsla, en längtan, en önskan, en oro, en omtanke, en insikt, ja vad som helst. När man fått den oerhörda gåvan att ta emot ett nyfött barn upplever många inte minst förundran, glädje och tacksamhet. Allt det som vi bär på i våra hjärtan får vi ha med oss och lägga fram inför Gud när vi tänder vårt ljus.
I kyrkans sammanhang är förstås ljuset också en påminnelse om Honom som är ljusets ursprung och källa, Gud själv, som i begynnelsen sa: ”Ljus bli till!”. Och det är en påminnelse om honom, Jesus Kristus, som kommer till oss med det ljus och den värme som inget mörker och ingen ondska i världen kan släcka. När dopljuset överlämnas till den nydöpte i våra dopgudstjänster hör vi Jesus säga: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”
(Joh 8:12)