Under allhelgonahelgen minns vi våra döda på ett särskilt sätt. Vi påminns om att döden finns, och drabbar oss alla. Biskop Johan delar med sig av sina tankar om döden och vilka psalmer som ger honom tröst och hopp. Men först ett par meningar om vad han tänker om helgonen.
Hur ser du på helgonen? Vad kan vi lära av dem?
- Helgonen visade att det går att leva ut sin tro. Vi kan lära mycket av deras sätt att ta spjärn i tron vid utmaningar och hot. En del lutherska kyrkor har misstolkat Luthers syn på helgonen, tycker jag. Martin Luther ansåg att man inte skulle be till Gud via helgonen, utan direkt till Gud. Men han hade ingenting emot att man inspireras av dem och firar deras dagar. Jag tycker att det finns många intressanta och viktiga helgon, men om jag måste välja ett så tar jag Lunds domkyrkas skyddshelgon Laurentius. Laurentius är ju även kockarnas och humorns helgon – två områden som jag är mycket intresserad av.
Vilka psalmer ger dig tröst?
- Psalm 490, Guds Son en gång i morgonglans, är glad och betonar hoppet om att vi en gång får möta Jesus. Psalm 798, Som liljan på sin äng, skänker också hopp och tröst. Psalmen 172, De skall gå till den heliga staden, har jag en speciell relation till eftersom vi sjöng den vid min fars begravning. I tredje versen sjunger man om att det blir dans i himlen och min far tyckte om att dansa så det kändes väldigt fint att tänka att han dansade igen.
Vi kan lära oss mycket av helgonen.
Biskop Johan Tyrberg
Vilket bibelord ger dig tröst?
- Romarbrevet 8:38-39, ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.” Denna text tar i ända nere från tårna. INGENTING, inte ens döden, kan skilja oss ifrån Gud.
Vad tror du att Jesus menar när han säger: ”Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande.” (Luk. 20:38)
- Jag tänker mig att Gud ser våra liv som en vandring i en tunnel. När vi föds gör vi människor glada då vi går in i tunneln och när vi dör gör vi dem ledsna eftersom vi lämnar tunneln. Gud är utanför tunneln och ser på det tvärtom. Men det viktigaste av allt är att jag tror att han ser oss oavsett om vi är i eller utanför tunneln.
Vad tänker du om döden?
- Jag tycker att döden känns skrämmande. Det tror jag att de flesta av oss tycker, vi har ju ingen egen erfarenhet av den. När någon vi älskar dör känner vi sorg och blir påminda om att vi också ska dö. Men jag känner hopp, för jag tror att Gud finns där i döden. Den holländska författaren Corrie ten Boom skriver i boken ”Gömstället” om när hon efter tio månader i koncentrationslägret Ravensbrück hör sitt namn ropas upp. Hon är övertygad om att hon ska avrättas, men hon ropas upp för att hon ska friges. Hon minns då en episod från sin barndom när hon frågar sin pappa om hur det är att dö. Pappan säger att det är som när de ska åka tåg. Han ger henne aldrig biljetten förrän hon behöver den för att hon inte ska tappa bort den. Likadant är det med döden – vi får inte kraften att dö förrän det är dags. Då finns Gud där.
Camilla Lindskog, pressekreterare, Lunds stift
