Tidigare utställningar i Katarina kyrka

3–24 sep 2023, 
Maria Hillfon – Intryck från Österlen
Katarina kyrka och Benhuset

Vernissage den 3 september 14.00 i Katarina Kyrka med ett program av konstnärsprat, dans och körsång. Utställningen kan sedan ses fram till den 24 september i kyrkan under öppettiderna sön 8.30–17.00, mån–lör 10.00–17.00, då det inte försiggår annat i kyrkorummet och i Benhuset mellan 13.00–17.00 onsdag till och med söndag 3-24 september. 

OM UTSTÄLLNINGEN

"I ”Intryck från Österlen” försöker jag redovisa blommorna, det skånska landskapet, horisonterna och det cirkulära i Marias konst. Koncentrationen och fokuseringen har präglat Marias arbete i ateljén och syns i de gula, röda, blåa färger som består av många, många olika små färgpunkter.  Tillsammans skapar punkterna de starka uttrycksfulla färger vi ser i hennes målningar. I kyrkorummet visar jag de stora delvis surrealistiska naturbilderna, uttryck för den skapande världen. Låt det bli Marias hyllning till allt levande i vår skapelse. I Benhuset möter ni Marias bilder med tydliga intryck av det Österlenska landskapet."

OM MARIA HILLFON

Det enkla livet och att vara sann mot sig själv kan vi se i vävnader och målningar av Maria Hillfon. Vallmon och linet finns i de starka färgskalorna, cirkeln och horisonterna tydliga i formerna. Hennes skapande i ateljén på Österlen kommer ur hennes inre och hennes förmåga till disciplin. Det syns i koncentrationen, i penseldragens perfektion och i detaljerna. Men låt oss gå till hur det hela började.
 
Maria Hillfon föddes 1945 i Hägerstens församling i Stockholm. Hennes farföräldrar hade en sommarstuga i Mälarhöjden på en stor tomt med omgivande skog. Det var en lantlig idyll när Hertha och Gösta Hillfon flyttade dit 1944. Nu har den omgärdats av bebyggelse åt alla håll.
 
Maria växte upp tillsammans med sin två år äldre bror Curt och båda visade tidigt tecken på konstnärliga ådror. De gick i Mälarhöjdens skola där Maria var mer tillbakadragen än sin utåtriktade bror.
 
Marias fallenhet låg till måleriet och vävstolen. Hon fick redan som 13-åring sin första egna vävstol.  Hennes intresse för skolan blev i tonåren i avtagande då hon helst ville hem och jobba som hon sa. Arbetet var vävandet och måleriet på tillgängligt material. Våren -59 ville hon sluta i skolan och fokusera på sin konst. Något hennes föräldrar tyckte var alldeles för tidigt. Då kom en dag konstnären Bengt Oldinger, vän till familjen, på besök i sin Volvo Duett och sa ”Klart Maria ska måla”. Så blev det avgjort. Hon sökte och antogs redan som 15-åring till Konstfack där hon började på textillinjen. Men där kunde hon inte finna uttryck för sin kreativitet och sökte sig andra vägar. En period gick hon också på Gerlesborgsskolan i Stockholm.
 
Redan den första sommaren som femtonåring fick hon följa med sin bror och en vän till honom till Österlen där de tillsammans med några andra utgjorde ett litet konstnärskollektiv. Detta var hennes första möte med Österlen, som gjorde ett så starkt intryck på henne att hon återvände dit under sommarhalvåret, år efter år. Där fanns mycket av den hippiekultur och kollektivt liv som präglade den tiden och dess uttryck som manifesterades i konst, musik och fester i naturen.
 
Efter en tid fick Maria hyra ett klassiskt litet korsvirkeshus i byn Maglehem på Österlen där hon fick betala hyran i form av målningar.
 
På Österlen fanns det öppna landskapet med horisonten och växterna som blev de motiv Maria hela tiden har återkommit till i sina egna tolkningar av landskap, trädgård och växtlighet. I egensinniga och vackra bilder kunde vi se valv och hyddor, parkbänkar och även djur och då främst påfåglar. Här gjorde hon också sina första litografier som trycktes hos Lindströms Originallitografi som hon samarbetade med under 4 decennier tills den digitala tekniken tog över helt.
 
Mellan -65 och -71 studerade Maria på Mejan (Konsthögskolan). Hos den legendariske galleristen Harriet Ljung på Galleri Engelbrekt i Örebro debuterade Maria redan -69. Där fick hon lysande recensioner av Gunnar Lindén i Nerikes allehanda. Pappa Gösta var alltid närvarande och hjälpte till med hängningarna av hennes utställningar. När Harriet senare flyttade till Stockholm och Doktor Glas hade Maria ett tiotal utställningar där fram till -97. 
 
1972 träffade Maria sin make Kid i Trondheim på en meditationskurs (TM). En kurs helt i den tidens anda. 1973 föddes deras dotter Ocean.
 
Drömmarna från 60-talet att få flytta till landet och bruka jorden kunde de som ett par nu börja förverkliga. Maria hade haft en dröm om ett grått hus på en höjd och de började leta norrut. Det blev dock i Skåne, till hennes egen förvåning, som hon 1977 fann huset i sin dröm: Högåsa gård, på en kulle i det Österlenska landskapet. ”Det fanns ingenting utom huset när vi kom hit, allt har Kid och jag planterat och byggt, från det stora vårdträdet av kastanj, till trädgården och miljön härinne. Vi odlar nästan allting vi behöver och lever så nära naturen vi kan för att känna den helhet vi söker. Det blir så tydligt att man får tillbaka det som man ger, en slags cirkel” sa Maria under den första tiden på Högåsa.
 
Med handpump i köket, fönster utan kitt, torrdass, ruttna golv och delar av huset som rena kallutrymmen fanns mycket att ta tag i. Pappa Gösta ritade och gav råd om renoveringen och ringde regelbundet för att stämma av hur det gick. Snart fanns också djur på gården: får, en Jersey ko, islandshästar och en helsvart Newfoundland hund som vi kan se på några av Marias målningar. Påfåglar fanns också under lång tid som en del av gårdens levande miljö.
 
Marias vävnader hämtade inspiration från det skånska landskapets färger men också från den mexikanska färgskalan vilket uppmärksammades i utställningen ”Five temperaments” som turnerade till Mexico, Cuba och Canada under mitten av sjuttiotalet.
 
Efterhand byggdes också ateljén i gårdsbyggnaderna som omgärdade den inre gårdsplanen på Högåsa. Resten av utrymmena utvecklades till utställningsytor. Det fulländades med den vita salen med ljusinsläpp från taket under 2000-talet till det hem för Marias målningar och vävnader det nu är.
 
”Jag har inget behov av att intellektuellt förklara vad jag målar, jag målar som jag har lust. Men när jag ser tillbaka, kan jag se att det finns en linje i det jag gjort ända från barnaårens bilder som min pappa tog vara på åt mig.” Det som förändrats över tid, och kommit inifrån Marias önskan om det enkla livet, är förenkling och förstärkning av tidigare naturalistiska motiv. Ett liv av självdisciplin och hårt arbete som präglat livet på Högåsa.
 
Maria tror på sin inre känsla i skapandet samtidigt som hon tror på tankens kraft för läkning. Hon har under stora delar av sitt liv levt med en åkomma som hindrat hennes rörlighet. Daglig disciplin med träning och vegetarisk kost har gjort att hon klarat av vardagen med starkt ovärderligt stöd av hennes make Kid. Ett starkt uttryck i hennes persona gör att jag på ett ytligt plan ser likheter med Frida Kahlo.
 
Idag ser vi horisonterna, cirklarna och vävnaderna i starka färger och former överallt hemma hos Maria. De har funnits med sedan barndomens uppväxt i Mälarhöjden och förfinats och utvecklats över tiden. Idag kan vi se beröringspunkter med Georgia O’keefes stora blommor såväl som Mark Rothkos möten med färger och även med vår svenske Karl Axel Person i Marias konstnärskap.
 
Frågar jag Maria svarar hon att jag målar på mitt sätt och jag har inget behov av att förklara mina bilder. Maria ville inte tillhöra något speciellt. ”Jag är jag” brukade hon säga. Hon säger dock att blommorna är min kvinnliga sida och horisonten min manliga. Bäst har Maria det i ateljén säger hon, i stunden då man är inne i något. Det är mitt sätt att andas.
 
Under Konstrundan på Österlen kommer varje år ett tusental besökare till Högåsa för att se och uppleva konsten och den miljö som Maria och Kid skapat för den: helheten.

Text av Arne Leeb.

23 april–14 maj 2023
Inner and Other Nature

Elizabet Christiansson, Emma Göransson, Karin Kannisova Jonsson, Astrid Polman (Nederländerna) och Maria Wahlgren.

Natur är ett mångtydigt begrepp. Det kan kopplas till vår omgivande livsmiljö, landskap, växt- och djurliv. Det kan också beteckna inre livsvärldar och upplevelser av existens. Projektet rör sig i gränslandet av dessa betydelser, och arbetar med 
kropp och sinne med textila material och tekniker som utgångspunkt.

Verken som visas i utställningen är broderade teckningar och objekt, vävda utsnitt av natur och mixed media.

I Katarina kyrka visas projektet Inner and Other Nature publikt i en första sammanställd form. Både individuella och kollektiva verk har arbetats fram; skulptur, broderier, väv, mixed media och insamlade organiska material.

Till utställningen har textilkonstnären Astrid Polman från Nederländerna bjudits in som gäst. Hon visar broderade teckningar på temat samspelet människa-natur.

Utställningen är en del av ett större projektet som går att följa på 
@inner.and.other.nature

Projektet stöds av Estrid Ericsons stiftelse och Statens Kulturråd.

17 maj till 28 augusti 2022
Lost Children — Ingert Eriksson

Vernissage: 29 maj 14.00, Katarina kyrka
Projektet Lost Children består av etthundrafjorton porträtt av barn och ungdomar från olika kulturer och miljöer. Bilderna är skapade efter fotografier som hittats i arkiv efter andra världskriget, där anhöriga söker efter sina saknade släktingar. Porträtten ser oftast ut att vara tagna till familjealbumet och visar välkammade, uppklädda och allvarliga människor. För att uppnå ett mjukt och taktilt uttryck, i kontrast till ämnet, är dessa fotografier och livsöden tolkade i broderier. Ett återkommande tema i Ingert Erikssons arbeten är normer och maktstrukturer.

Maria Miesenberger

För en tid framöver har vi glädjen att husera en skulptur av Maria Miesenberger i Katarina kyrka. Den kommer finnas här under den tid Marias ateljé renoveras. (den främre skulpturen på bilden nedanför)

Konstnär: Maria Miesenberger
Reflection on the Presence of Time #6, 2013/2019. 
Polerad gjuten rostfritt stål skulptur på linoljebränt stål podium.​
Välkommen in att se den under kyrkans ordinarie öppettider. Om det just då pågår en begravning eller annan förrättning ber vi dig återkomma lite senare. Varmt välkommen!

Utställning i kyrkan
Glasbilder
av Lise Romare

18 juni–29 aug 2021 i Katarina kyrka.
Konstnären närvarar i kyrkan 20 juni kl. 14.00-16.00.
Finissage 22 aug kl 14.00-16.00.

Bildernas figurer är formade i tunna metaller mellan glasskivor. I den heta ugnens kemiska processer förändras mässing, aluminium, koppar och silver i sammansmältningen med glaset. Färgerna förvandlas. Silver blir guld och livgivande bubblor bildas. Flera av glasbilderna är gjorda i samband med ett projekt för ett glaskonstverk till österfönstret i Svenska kyrkans kapell på Hallands Väderö i Båstads kommun. Lise Romare har ateljé i Ateljéhuset i Farsta Strand och har studerat glas vid Konsthögskolan i Stockholm.

SEP–OKT 2019, KATARINA KYRKA
Leyun Wang

Leyun Wangs verk väcker poesin till liv. Poesi manifesterat i textila verk, bland annat i materialen siden och papper. Men det är verk som har många djup. Det finns associationer till vår tids klimathantering, till människans ljus och mörker och till vår plats i skapelsen. Leyun Wangs verk har väckt stor uppskattning och hon har bland annat fått Sten Kauppipriset och gjort ett flertal offentliga verk. Vi gläds åt att hon väljer att ställa ut i Katarina kyrka.

SEPTEMBER 2018, KATARINA KYRKA 
The Space In Between

Utställningen lyfter fram mellanrummet som plats och varseblivning – mellanrummet som plats och utrymme för övergång eller vila. Gemensamt för Ditte Johansson, Helene Heldt Hortlund och Maria Hägglund, är deras hantverkskunnande och viljan att bredda det textila konstnärliga fältet.

OKTOBER 2018, KATARINA KYRKA 
Hillevi Berglund

Hillevi Berglunds verk sjunger, både poesi men också djupt existentiella och kontemplativa toner. Det finns i verken en rörelse mellan en inre och en yttre värld. Husen som ger skydd är också hemlighetsfulla. Vi vet inte vad där finns inuti. Verken inbjuder till reflektion över vår tillvaro, i alla dess dimensioner. Konstnären Hillevi Berglund är bosatt och verksam i Stockholm. Hon har en masterexamen i fri konst från Kungl. Konsthögskolan och har genomfört flera offentliga uppdrag och finns representerad i både privata och offentliga samlingar.

6 MAJ 2018, KATARINA KYRKA
The Garden of Fear and Delights 2.0 ​– Joakim Allgulander

”Intresset för ljus och ljusverkan återfinns i form av bruket av florescerande (självlysande färg) i en del av målningarna, men figuration och mer konceptuellt tänkande har fått ge plats åt mer måleriska experiment i form av material, yta och metod”, säger Joakim Allgulander.

Joakim Allgulander bor och verkar i London. Utbildad på Ölands målarskola och Konstfack och har ett flertal nationella och internationella utställningar bakom sig samt är representerad av Statens konstråd. I Katarina kyrka kommer i huvudsak målningar från det senaste året att visas. Utställningen är en fortsättning på det måleri som visades på Galleri PS i Göteborg i oktober 2017.

SÖN 15/10 13.00, KATARINA KYRKA
Julia Hürter: Lady stars of the book

Berlinbaserade Julia Hürter visar porträtt av kvinnor i bibeln i Katarina kyrka. Porträtten är målade i akryl på canvasduk med m.tten 80x 60 cm. Hürter vill tolka och först. Maria, Eva, Maria Magdalena, Rebecka med flera och hon målar, vid sidan om porträttet, ett ensamt ord som hon kopplar till personen. Hürter har länge fascinerats av dessa heliga kvinnor som ingen – troende som icke-troende – kan undgå. Kvinnorna har sin högst egna berättelse.

Julia Hürter föddes i Hamburg och studerade vid Academy of Fine Arts i Braunschweig och München. Hon har levt och arbetat i Berlin sedan 1994, och har även spenderat flera år i England och USA och gjort en uppsjö av utställningar både i och utanför Tyskland. Med sina dekorativa m.lningar lyfter Hürter skönheten som idé. Hon uppnår detta i sin konst genom att skapa en distans till ämnets skepnad när hon använder kalla och ofta glittrande färger och betonar den tvådimensionella målningsstilen. www.huerter.de

Tove Kjellmark, 7 maj-aug 2017

Tove Kjellmark utmanar sin egen självbild i råa datafiler från en ”hackad” 3D-scanner. I en frivol konstnärlig lek har hon färdigställt stora akvareller och skulpturer som nu ställs ut i kyrkorummet.

”Detta är en undersökning. I ett känslojag överdraget med ett fragilt skal rör jag mig. I ett spektrum av gränstillstånd. Glidningar mellan ibland extrema, ibland vardagliga tankar, känslor, stämningar och beteenden. Psykets alla blottor, gömslen och avgrunder. Exalterade känslospel – skratten, tårarna, snabba kast mellan stämningar, den plötsliga kylan – allt sammanlänkar mig i en ständig blandning av ett subjektivt och ett objektivt öga. Vad är levande? Vad är dött? Själviakttagelse, erfarenheter, känslor, förnimmelser, stämningar, minnen och drömmar är verktyg. Jag är min egen subjektiva kamera, jag fokuserar på den upplevelse som går genom kroppen. Det är att ”vara där” – i en estetiserad balans mellan kontroll och sensibilitet. Äkta och samtidigt konstlad. Närvarande men fjär. Sensuell men oåtkomlig. Magin ligger i balanserandet på gränser, att våga göra misstag, riskera att röja såret genom minimala glapp och glipor.”

Tove Kjellmark

Martina Müntzing

14 okt-20 nov, Katarina kyrka

Martina Müntzing visar tre målningar i Katarina Kyrka under oktober och november månad. De föreställer hennes son och dotter och ett vanitas stilleben av en krans. Att se dessa bilder i en kyrka ger dem en annan och förstås annorlunda läsning, än på den konstscen där Martina brukar visa sina verk. 

Målningarna på barnen blir mer ödesmättade nästan högtidliga här. Barnen är i sig själva, vilande men ytterst närvarande. Starka i sitt självklara vara, men skört växande unga människor. Pojken ligger och lyssnar på sin Iphone, han verkar nästan hypnotiserad, helt ovetande om att den  bubbla som han befinner sig i, kan och kommer att brista.

Flickan väntar mer aktivt, men avvaktande, på den oundvikliga transformationen från liten till stor, omgiven av bilder, hennes egna och från konsthistorien , som speglar olika förväntningar. Men båda är de fortfarande i den åldern då man ser världen med öppna ögon, utan för många av de filter som till slut täcker verkligheten med förutfattade meningar och illusioner om måsten och viktigheter. 

Dessa två målningar skulle i sin tur kunna vara en av de olika scener som utspelar sig i den tredje bilden, målningen av en krans, en cirkel genombrutet av ett geometriskt mönster. 

Där gestaltas en livscykeln, födelsen-livet-döden är temat. Årstiderna kommer och går men inget består, den oundvikliga förgängligheten. Ändå inger den en känsla av hopp, det är de levande som kan trotsa döden.

Att måla så omsorgsfullt, koncentrerat och noggrant som Martina gör är en motstånds handling och besvärjelse mot meningslösheten och likgiltigheten. Ett passande, och något förändrat, bibelcitat till dessa målningar skulle vara:

”Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund.
Födas har sin tid och dö har sin tid.
Plantera har sin tid och rycka upp det som planterats har sin tid.
Dräpa har sin tid och hela har sin tid.
Bryta ner har sin tid och bygga upp har sin tid.
Gråta har sin tid och le har sin tid.
Sörja har sin tid och skapa har sin tid.”
Lars Arrhenius, konstnär 

Om konstnären

Martina Müntzing är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm 1990-96, representerad på bla. Moderna museet, Norrköpingskonstmuseum, Konstakademien och Dunkers kulturhus i Helsingborg. Hon har också gjort offentliga uppdrag som exempelvis porträtt av riksdagens tidigare talman Per Westerberg och förra LO basen Wanja Lundby Wedin. Hon företräds av Galleri Olsson i Stockholm.