Det är något med konfirmation som är unikt. Varje år jag varit med som ledare så har det funnits en gemenskap som inte liknar något annat och varje år händer ungefär samma resa inom gruppen. I början är det lite nytt för alla, det finns en nervositet som är helt naturlig i nya grupper. Men efter att vi setts några gånger eller då vi åker på läger tillsammans, så släpper nervositeten och det blir en sammanhållning i gruppen som gör att alla känner sig trygga. Alla får chansen att vara den de är och vi har kul tillsammans.
I år var det en mindre grupp konfirmander som anmälde sig till sommarkonfirmationen, det var fem personer i gruppen. Tillsammans med konfirmanderna åkte 14 ledare med på lägret, utöver det var Cecilia med som präst och Eva som församlingspedagog.
I vår församling finns ett stort engagemang bland ledare, präst och pedagog för just konfirmationen. Vi har ledare som brinner för konfirmationen och som alltid ställer upp på att vara med i både höstgruppen och sommargruppen, även prästen och pedagogen som finns med i konfirmationen gör ett stort jobb tillsammans med ledare i planering och genomförande. Det är mycket tid som läggs ner på att göra varje läger unikt och så bra som möjligt och varje år känner vi en stor tacksamhet för den tid som varit under konfirmationen.
Förträffarna vi hade innan lägret gick ut på att lära känna gruppen innan vi åkte på lägret tillsammans. I år lärde vi även känna en bibeltext som levde kvar hela vägen fram till konfirmationshögtiden, då den spelades upp som drama i redovisningen som konfirmanderna höll i. Det var bibeltexten om äktenskapsförbryterskan. På det sättet fick de en större förståelse för vad som hände i bibeltexten. Förutom det så förde vi in den texten i nuet och pratade om hur texten hade sett ut om det hade hänt idag. Vi pratade då om hur vi kan döma varandra idag och vad vi kan göra för att inte döma varandra, precis som hur Jesus inte dömer kvinnan som ertappats med äktenskapsbrott.
På själva lägret och under resten av konfirmationstiden så växte gruppen både som individer och som helhet. Det fanns en stor respekt för varandras åsikter och en vänskap som inte liknar något annat. Under lägret så leker vi tillsammans ena stunden och andra stunden har vi ett bibelpass och grottar ner oss i texter och diskuterar frågor om livet och vår existens. Det finns en stark kontrast mellan dessa två, hur det ena stunden är lek uppe på tapeten och alla skrattar och har kul tillsammans, medan i andra stunder kommer känslor fram som bearbetas. Därför är konfirmationen viktig, den låter allt rymmas, livets alla frågor, tankar och upp-
levelser.
Två av mina starkaste minnen är från början av sommargruppens konfirmationsläsning och i slutet av den. Första är hur gruppen som precis har träffats för andra gången klarar av att tillsammans sätta ihop ett drama av en redan komplicerad bibeltext och framföra den på ett väldigt bra sätt. Det märktes redan då att konfirmanderna inte var rädda för att ta plats och visa vem var och en är. Det andra minnet var i slutet, precis innan konfirmationshögtiden då konfirmanderna hade en kort samling med varandra bara, där de lägger armarna runt varandras axlar och vad jag tyckte kunna se, har ett “pepp-talk” bara konfirmanderna, det blev för mig ett fint avslut, eller en fin början på en resa för livet.
Publicerad i Frid nr 2 2016.