Foto: Kristina Sturk Hirvinen

Nordanåskapellet

Lördagen den 8 augusti 1896 var en stor dag i Katrineholms historia. Det lilla järnvägs- och municipalsamhället skulle få sin första egna begravningsplats. I stället för att som tidigare tvingas ta sig den dryga milen till Stora Malm skulle katrineholmarnahärefter få begrava sina nära och kära på närmare håll. Samhället var i starkt expanderande vad folkmängden beträffade och hade senaste året ökat med 292 personer till 2275.

De två stora industrierna Fredrikssons Träförädling och Grönkvists Mekaniska, var de arbetsgivare där majoriteten av innevånarna hade sin försörjning.

Den begravningsplats som nu skulle invigas utgjorde norra delen av nuvarande Nordanåskyrkogården, den närmast centrum. Den del som ligger närmast Nordanåsbron togs i bruk många år senare.

"Alla var där" brukade man på modernt veckotidningsspråk säga om det "fina folkets" mingelfester och premiärer. Detta gällde i hög grad även i Katrineholm 1896. Alla innevånare som överhuvud taget kunde röra sig, var på plats, gammal och ung, fattig som rik. Alla var de där och lyssnade på hovpredikant Öhmans invigningstal, som för övrigt återgavs i sin helhet i Katrineholms tidning den 11 augusti.

Vad vore en invigning av ovan beskrivet slag utan minst en begravnig? Den som allra först fick vil på kyrkogården var postmästare Tulenius, som inflyttat till Katrineholm samma år som järnvägen dvs 1862 och därmed var en av de första innevånarna i samhället. Den andra begravningen samma dag gällde arbetaren A. W. Lundahl. Hans grav lär finnas kvar än idag, medan postmästare Tunelius grav är borttagen.

Altartavla anno 1951 i Nordanås kapell