Ödmjukhet inför andras lidande är vägen framåt

Karen Armstrong är nunnan som lämnade klostret, men vars liv ändå kom att kretsa kring religion. Mer eller mindre av en slump kom hon att bli en av världens mest betydande folkbildare på religionens område. I sin nya bok Med Gud på vår sida genomsöker hon världshistorien, från de äldsta källorna till dagens religiöst motiverade terrordåd, efter svaret på frågan hur man kan förstå religion och våld, och hur världen kan bli mer fredlig.

Sedan atackerna mot World Trade Center 9/11 har en rad religiöst motiverade terrorhandlingar drabbat västvärlden och vi har lärt oss att räkna med terrordåd i vår tid och vår del av världen. 

Meningarna går isär vad våldet beror på. Är det religionen i sig som är roten till det onda när terror utförs i till exempel islams namn? Eller är våldet istället en motreaktion på europeiska länders agerande under ett kolonialt förflutet och västs våldshandlingar i muslimska länder i senare tid? Är sanningen kanske till och med ännu mer komplex än så?

Missuppfattning att religion som sådan leder till våld

I sin bok Med Gud på vår sida tecknar Karen Armstrong en sådan komplex bild av förhållandet mellan våld och religion. Hon skriver i inledningen att en av hennes drivkrafter varit oro över att det av många i västvärlden idag tas mer eller mindre för givet att religion som sådan leder till våld. Det stämmer helt enkelt inte. Och det är en farlig missuppfattning, menar hon. Om vi ska klara vår tids utmaningar och skapa ett globalt samhälle där alla kan leva i ömsesidig respekt har vi helt enkelt inte råd med förenklade och felaktiga bilder av religion.

– I väst är vi stolta över att bygga våra samhällen på rationella grunder, över vår objektivitet, men när det kommer till religion, och kanske framför allt vår syn på islam, så spelar fakta många gånger plötsligt mindre roll. Objektiviteten verkar försvinna ut genom fönstret, säger Karen Armstrong när Se människan möter henne i hemmet i Londonstadsdelen Islington.

Fördomar är farliga

Det lilla grå radhuset i sten från 1700-talet hyste en gång en stor arbetarfamilj och deras många inneboende. Nu bor Karen Armstrong här ensam. Högst upp i huset ligger arbetsrummet där hon tillbringar många långa timmar med att skriva. Hon påpekar själv likheten med en klostercell. Det är länge sedan hon lämnade sin orden, men det liv hon lever nu är inte helt olikt livet som nunna. Det är uppslukande, disciplinerat och på många sätt ensamt. Och att förmedla kunskap om religion är en sorts kallelse, säger hon. Inte minst därför att fördomar är farliga. 

Rädslan frodas oberoende av fakta

– Rädslan för islam i väst frodas oberoende av fakta. Till exempel, säger hon och lutar sig fram som man gör för att lägga tyngd bakom orden, så har samtliga ledande muslimska religiösa ledare i världen tagit avstånd från terrororganisationen IS. Såväl företrädare för liberal islam som salafister. Sunni såväl som shia, men det har inte påverkat den negativa bilden av islam i väst.

 

 

Det borde vara möjligt för oss att se det gudomliga i varandra

– Och efter 9/11, för att ta ett annat exempel, gjorde Gallupinstitutet en stor opinionsundersökning i trettiofem muslimska länder där en av frågorna var ”Anser du att attackerna mot World Trade Center är försvarbara?” Den överväldigande
majoriteten av de tillfrågade, 93 %, svarade nej, och de motiveringar man gav var
religiösa. Man citerade Koranen som säger att den som dödar en människa dödar en hel värld och liknade. Men hur många i ett land som Sverige eller England har hört talas om detta massiva avståndstagande från våldet? 

– Tvärtom har det, trots den muslimska världens fördömanden av de terrorhandlingar som utförs av extremister i islams namn, blivit accepterat här i väst, också bland intellektuella, författare, debattörer, att göra svepande fördömanden av islam som en våldsförhärligande religion.

Nazisterna utnyttjade svartmålande generaliseringar 

Men vi kan helt enkelt inte kosta på oss att tillskriva en religion, en ras eller en hel folkgrupp vissa negativa egenskaper. Det var det sättet att tänka och tala som möjliggjorde andra världskrigets koncentrationsläger. För nazisterna uppfann inte antisemitismen. De utnyttjade och underblåste en mer än tusen år lång europeisk historia av förakt och generaliserande svartmålningar av judar.

Detta ständiga och socialt accepterade upprepande av att judar var ett hot mot majoriteten beredde marken för förintelsen. Om vi glömmer de fasor som detta sätt att tänka och tala om människor med ett visst ursprung och med en viss religion ledde till här i Europa så kommer vi att upprepa dem.

 

 

Från nunna till författare

Som sjuttonåring påbörjade Karen Armstrong sin förberedelsetid i en katolsk orden i hemlandet England och levde sedan som nunna i sju år innan hon gav upp drömmen om ett liv helt vigt åt Gud. I den självbiografiska boken Spiraltrappan – Min väg ut ur mörkret skriver hon om hur hon ville vända inte bara klosterlivet
utan allt vad religion heter ryggen.

Men många var nyfikna på nunnan som lämnat sin orden och Karen Armstrong medverkade i tv-program av olika slag. Uppdraget att leda en tv-serie om Nya Testamentets Paulus fick henne att inse att det mesta hon lärt sig om Bibeln hade begränsat historiskt värde, en insikt som kom att utvecklas till ett livslångt intresse för religionernas historia. Idag har Karen Armstrong skrivit en lång rad böcker om världsreligionerna och deras förgrundsfigurer.

Makt i Guds eller religionens namn

I Med Gud på vår sida beskriver Karen Armstrong hur det fram till modern tid inte fanns någon egentlig skiljelinje mellan religion och det som vi idag skulle kalla vardag, arbete, ekonomi eller politik.

Religion var helt enkelt ett sätt att uppfatta världen och att ge livet mening som genomsyrade allt som människan tog sig för. Det var därför självklart för den som hade eller ville skaffa sig makt att göra det i Guds eller religionens namn. Problemet med krig och konflikter genom historien, menar Karen Armstrong, är att det krävts våld för att skapa och hålla samman våra samhällen. Om samhället var religiöst fick våldet religiösa förtecken.

 

 

Sekulära europa har också en blodig historia

– Man hör ofta åsikten att religion är våldsam, medan det sekulariserade samhället där religion och stat hålls åtskilda är fredligt. Bara man gör sig av med religionen så lugnar allt ner sig, men det sekulära Europa har också det en blodig historia.

Under Franska revolutionens första år, den sekulära statens födelse, avrättades till exempel 17 000 män, kvinnor och barn vid offentliga avrättningar. Och samma år tror man att så många som ytterligare en kvarts miljon fransmän i västra Frankrike fick sätta livet till när de motsatte sig den nya ordningen.

Behov av att vara del av något större

I sin bok berättar hon att man redan samma år som Franska revolutionen inleddes firade en sorts ateistiska högtider i Frankrike där man istället för Gud lovsjöng nationen, La France. Människan verkar ha ett medfött behov av vara del av något som är större än henne själv, konstaterar hon.

I alla tider har vi människor skapat riter och olika former av gemenskap som gett en känsla av förhöjning i tillvaron och en starkare livskänslan än vad man får av att äta, arbeta, sova. Om religionen förlorar sin roll söker sig behovet andra vägar. I senare tid har nationalstaten med sin vi-känsla och sina myter, ritual, sånger många gånger haft den rollen.

– Men, påpekar Karen Armstrong, den brittiske historikern Lord Acton förutsåg redan på 1800-talet att betonandet av en gemensam kultur, etnicitet och språk som grund för nationen skulle kunna komma att leda till att den som inte passade in i mallen blev en andra klassens medborgare. Och att minoriteter under vissa omständigheter skulle komma att bli endera förslavade eller utrotade. Det har ju
också besannats upprepade gånger. Inte heller de två världskrigen drevs fram av religion utan av sekulär nationalism.

Brutala terrordåd krävde nytt kapitel i boken

Sedan Med Gud på vår sida först publicerades har Europa drabbats av en rad brutala terrordåd utförda av unga män som sympatiserar med eller är knutna till terrororganisationen IS. Många gånger är de födda och uppväxta i Europa. Många unga européer har de senaste decennierna också rest för att strida med
Al-Qaida och IS i Afghanistan, Syrien och Irak.

Karen Armstrong har fått lägga till ett nytt kapitel till senare utgåvor av sin bok. Bland annat nämner hon det faktum att många av de unga radikaliserade européerna har mycket svag koppling till Islam. En av av de franska bröder som utförde det fruktansvärda dådet mot satirtidskriften Charlie Hebdo i Paris kunde över huvud taget inte skilja på islam och katolicism innan han blev radikaliserad, berättar hon. En process som startade när han såg fotografierna från Abu Ghraib-fängelset Irak där amerikanska soldater förödmjukade irakiska fångar. 

 

 

Vi måste börja hålla andras liv lika högt som våra egna

Längtan efter mening gemensamt hos radikaliserade

Så även om till exempel IS extrema och sekteristiska tolkning av islam är en del av
drivkraften bakom radikalisering, så verkar det finnas många andra motiv. Forskare har visat, berättar Karen Armstrong, att något som många radikaliserade unga har gemensamt är en känsla av hopplöshet och tristess och en längtan efter mening och gemenskap, efter att få vara speciell och tillhöra något större.

Men om det inte är så enkelt att religion ensam är roten till det onda; vad är då problemet och vad tror Karen Armstrong skulle behöva göras för att stävja våldet?

Först av allt nämner hon Israel och Palestina. En rättvis och fredlig lösning på problemen där är A och O för fred i världen i övrigt. Sedan måste stormakterna i väst själva agera rättvist och rättfärdigt, i världen och hemma, inte minst skapa bättre livsvillkor för innevånarna i de nedgångna förorter runtom Europa varifrån många unga rekryteras.

Ödmjukhet inför andras lidande

– I förhållande till övriga världen så förhåller vi oss med en hutlös dubbelmoral, säger Karen Armstrong och fortsätter, våra länder har i decennier stöttat muslimska regimer som inte tillåter sina medborgare ett minimum av grundläggande medborgerliga rättigheter och väst har fört tvivelaktiga krig i tredje världen, inte minst det totalt orättfärdiga kriget i Irak nu senast. Vi måste erkänna vår egen del i att världen är en osäker och våldsam plats.

– Och vi måste börja hålla andras liv lika högt som vi gör våra egna, fortsätter hon.
I de krig vi fört i Irak och Afghanistan är så många som 90% av dödsoffren civila. Men vi nämner inte ens detta faktum. Vi talar aldrig om dessa människor. När terrordåden i Paris och Beirut följde tätt på varandra, för att ta ett annat exempel, visade vi med rätta vår avsky och sorg över det som hände i Paris, men de
människor som dog i Beirut noterades knappt. Så rättvis rapportering av det som sker i världen och ödmjukhet inför andras lidande och död. Det skulle vara en början.

Lyssna på ropet efter en rättvis värld

– Även om många människor idag inte längre tror på en allsmäktig Gud, ett övernaturligt väsen, så borde det vara möjligt för oss att se det gudomliga i varandra, se att varje människa är ett mysterium, att var och en av oss är oersättlig säger Karen Armstrong och avslutar,

– I alla världsreligioner har det funnits förgrundsgestalter som Jesus som höjt sina röster i ett rop på rättvisa. Att till sist äntligen lyssna på detta rop efter en rättvis värld är vad vi måste göra nu, inte förstärka en världsordning som är fundamentalt orättfärdig.

Erika Hedenström

 

Gäst hos Se människan

Karen Armstrong är gäst på Se människan-scenen 24 september 11.00. Hon medverkar också i seminarium samma dag 14.00 och den 25 september 13.00.

 

Läs mer om Se människans program på höstens bokmässa i Göteborg