17:e söndagen efter trefaldighet
Är det fel att vara rik? Kan en människa ha för mycket pengar och ägodelar? Var går i så fall gränsen? Bibelns tycks ge olika svar. Paulus, exempelvis, ger oss något att fundera över:
”Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande” (1 Tim 6:10).
Det är inte pengarna i sig som är onda, utan kärleken till pengar. Kung Salomo, en förmögen monark som regerade i det heliga landet för ungefär 3 000 år sedan, har enligt traditionen skrivit:
”Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog” (Pred 5:9).
Jesus sade: Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Vi känner igen företeelsen. Det finns girighet i vår värld. I större eller mindre utsträckning även i våra egna liv.
När vi på söndag funderar över detta med rikedom i våra gudstjänster, är budskapet inte i första hand riktat till den som är materiellt fattig och försöker ändra på det. Självklart har varje människa rätt till ett liv i värdighet. Men när alla grundläggande behov är tillgodosedda är det många av oss som vill ha mer. Frågan är var gränsen går. Lyssnar vi på Paulus gäller det att inte älska rikedomen i sig. Lyssnar vi på kung Salomo gäller det något så grundläggande som förnöjsamhet.
Jesus kompletterar bilden med att jämföra kung Salomo med blommor. Den rike kungen var inte i sin rikedom klädd som en av liljorna på marken. Vi mår bra av att se på naturen runtomkring oss och dra slutsatser av det. Jesus uppmanar oss att inte bekymra oss över mat, kläder och allt annat. Jesus är kritisk mot rikedom. Det vet vi. Men även den som kämpar med det dagliga får uppmaningen att inte oroa sig, inte bekymra sig.
Är det inte väl lättvindigt? Eller är det så att Jesus går ännu djupare, ännu närmare? På något sätt närmar han sig kung Salomo, som med Predikarens ord, säger:
”Jag har också sett något annat: det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda under solen, de dagar som Gud har gett henne att leva” (Pred 5:17).
Självklart kan ingen slänga dessa ord i ansiktet på någon som försöker få vardagspussel och inte minst vardagsekonomi att gå ihop. Men bekymmerslösheten finns där som ett erbjudande. En möjlighet. Om än bara för en liten stund. Även för den som kämpar med materiell fattigdom. Och inte minst för den som redan har för mycket.
Min egen erfarenhet är att den som har lite materiella resurser ibland förvånande nog har lättare att ta till sig det Jesus säger eller leva efter Predikarens ord, än den som är materiellt rik.
Sök först Guds rike och Guds rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Anders Göranzon
Lärare i pastoralteologi, särskilt homiletik, vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut.
