Foto: Studio Lennart

Utställningen

På begravningsmuseet i Ljungby visas allt från hur dödsfallet kungjordes till hur gravölet genomfördes.

Foto: Studio Lennart

Vad var en pärlkrans? Varför fanns det begravningskonfekt och hur skulle man vara klädd vid en begravning? Detta och mycket mer får du svar på vid ett besök på Begravningsmuseet i Ljungby.

En mycket fin begravningsbil och likvagn kan beskådas i ett intilliggande garage väster om Begravningsmuseet, bakom Annelundskyrkan och Annelundsgården. Deponerat från Smålands museum finns också operasångerskan Christina Nilssons dödsmask.

Kulturhistorisk skatt

Foto: Studio Lennart

Samtidigt som museet bevarar och vårdar inventarier ges besökare möjlighet att få en inblick i hur livet och döden har förändrats under några århundraden. På detta sätt bevaras en stor kulturhistorisk skatt som speglar traditioner och riter som har förändrats starkt. Utöver funktionen av kulturhistoriskt intresse väcker ett besök också frågor och samtal kring det oundvikliga som vi alla någon gång ställs inför.

Vid dödens inträde

Ragnar Bengtsson, Angelstad har i skriften ”Seder och bruk vid död och begravning” sammanställt hur det gick till vid ett dödfall. Här följer ett utdrag: 

"När döden hade gjort sitt inträde, läste man helt stilla en bön, Fader vår och Välsignelsen, eller sjöng en psalm. Därefter vidtog en mängd sysslor som skulle utföras enligt gammal sed och tradition. Den döde fick inte ligga med öppna ögon eller öppen mun för då var ett nytt dödsfall att vänta, trodde man. Under hakan lades en bibel eller psalmbok och en sax, ofta så att de bildade ett kors. De skulle ligga där så länge den avlidne fanns ovan jord men fick ibland följa med i graven. Fönster, speglar och klockor täcktes över med vita lakan. Genast efter dödsfallet underrättade man släkt och grannar och sedan skulle det vara tyst i huset i åtminstone 36 timmar. Man skulle inte tala högt och absolut inte skratta åt något och inte heller fick några tillställningar förekomma i byn."