Möjlighetsdörrar

Läraren och cellisten. Två berättelser om människor som skapar något nytt och vackert mitt i ofullkomligheten och förödelsen.

Foto: Sven-Erik Falk

VECKANS KRÖNIKA

JAG LÄSER OM läraren James Craik i Åsa Molins bok ”Hemvägen”. James Craik brann för sitt yrke och det fanns något som hans elever aldrig glömde.
När de fick tillbaka sina skrivuppgifter från honom så väntade alltid överraskningar. I stället för att sätta bockar eller utropstecken vid deras bläckplumpar, som de andra lärarna gjorde, så förvandlade han plumparna till roliga figurer eller änglar. Eleverna kände förvåning och glädje i stället för misslyckande och skam.

CELLISTEN KARIM WASTI i Bagdad tar med sig sitt instrument och sätter sig och spelar mitt i förödelsen. Sedan föregående vår har han tagit för vana att göra så efter att det skett ett attentat i staden.
Han vill sprida positiv energi på platser som smutsats ner av blod och våld. Människor lockas dit av musiken och en mötesplats skapas.
I en intervju säger han att skönheten och smärtan som finns i musiken kan förmedla ljus och hopp om en möjlig förändring. Musiken blir ett verktyg för kärlek och fred.

JAG TÄNKER att dessa två personer, från olika tider och platser, på var sitt sätt är bärare av hoppet och dörröppnare för nya möjligheter.

Av Katarina Sandblom, präst i Alingsås
Publicerad 26 augusti 2016