Ett större sammanhang
Det finns situationer där jag känner mig liten och maktlös och totalt beroende av min omgivning. De gånger jag kommer ut på det öppna havet och vågorna slår in mot båten kan det kännas så, eller när jag är ensam på fjället och vidderna brer ut sig omkring mig. På försommaren gjorde vi en församlingsresa till Storforsen tillsammans med ett 70-tal glada församlingsbor. Då, vid den stora forsens brus med krafter som man knappt kan ana, kände jag samma sak. Jag tänker att det är en nyttig känsla, en erfarenhet som stämmer till ödmjukhet. Jag är en del i ett större sammanhang. Min kraft är begränsad och jag är inte världens centrum. Men allt vilar i Guds hand, även jag. Jag läser Davids ord i psalm 8 och delar hans förundran över att vara människa, över att vara skapad som del i allt det fantastiska vi har omkring oss, över att vara liten och stor på en och samma gång.
När jag ser din himmel,
som dina fingrar format,
månen och stjärnorna du fäste där,
vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom?Du gjorde honom nästan till en gud,
med ära och härlighet krönte du honom.
Du lät honom härska över dina verk,
allt lade du under hans fötter:
får och oxar, all boskap,
och markens vilda djur,
himlens fåglar och havets fiskar,
allt som vandrar havets stigar.
Herre, vår härskare,
väldigt är ditt namn över hela jorden.
/Mats Björk, kyrkoherde
Klicka på bilderna för att komma till respektive verksamhet.